Jag är en liten fjärilslarv som legat och förpuppat mig
Lovad vare James och Karin. Må aldrig fantasins ljus slockna för dem.
Aah. Nu vecka, ny dag, nya möjligheter. Denna dagen har bjudit på strålande sol med enstaka molnigheter och en formidabelt fantastisk värmebölja. Det är så att man blit lite yr i planeten av det hela.
Helgen som varit tillbringades i sällskap av Liz. Mysipys kulis! En guldkant på tillvaron. Det blev chokladätning i massor och överflöd vill jag lova. Därav kommer jag nu ta en paus från allt vad godis heter har jag sagt till mig själv. Jajjamensan! Inte nog med att vi åt choklad, vi åt även rabarberpaj gottis, egenhändigt byggd av Elin, Liz och undertecknad. Jajjamensan!
Peace & Love
Aah. Nu vecka, ny dag, nya möjligheter. Denna dagen har bjudit på strålande sol med enstaka molnigheter och en formidabelt fantastisk värmebölja. Det är så att man blit lite yr i planeten av det hela.
Helgen som varit tillbringades i sällskap av Liz. Mysipys kulis! En guldkant på tillvaron. Det blev chokladätning i massor och överflöd vill jag lova. Därav kommer jag nu ta en paus från allt vad godis heter har jag sagt till mig själv. Jajjamensan! Inte nog med att vi åt choklad, vi åt även rabarberpaj gottis, egenhändigt byggd av Elin, Liz och undertecknad. Jajjamensan!
Peace & Love
Hyllning till Pappa
Min pappa är lite som han är. Men inte som han ska skulle man säga för att ta till det klassiska skämtet. Höhöhö. Han är inte precis den som drar på smilbanden i onödan. OBS! Allt jag nu säger, sägs med glimten i ögat. Bara så att ingen ska få några förutfattade meningar om min pappa. Alltså. En del kanske skulle säga att min pappa är en torris. Andra skulle kanske bli lite rädda för honom eftersom han alltid går om kring med en rynka i pannan. Parentes. Egentligen är det bara en illusion, för även om det ser ut som en rynka så är det bara ett streck som har formats eftersom min pappa har en tendens att höja ögonbrynen och rynka pannan åt många saker i livet. Slutparentes. Min pappa är inte heller typen som hörs mycket. Inte för att han är blyg eller så, han bara sparar på orden. Förmodligen är han en som som bara öppnar munnen när han har nåt relativt vettigt att få ur sig. När min pappa öppnar munnen och talar gör han det inte med buller och bång, utan lugnt och så där tyst att man måste anstränga öronen för att höra vad han säger. Det hela förbättras ju inte av att han kör med malungsmål, stackars dom som inte kommer från trakten, hallelujah.
För att återgå till det här med humor. Min pappa är nog även på detta plan en sån som inte skrattar åt allt möjligt, nej han spara liksom det också till ett ögonblick i livet där det verkligen är värt att skratta. Höhö.
Min pappa är en kommungubbe, en aktiv sådan. Det betyder inte att han är en sån som sitter på kontor hela dagarna och pratar en massa bajs, nej här är det matchoman med blåställ, tumstock, kniv i fickan och hela harangen som gäller. Även en matsal med en massa gubbar av samma sort som han ingår, vilket betyder en massa skämt av knepigt slag. Där skämtas det hejvilt vill jag lova, ja länge leve kommungubbarna som håller humöret uppe i alla väder! Det är det här jag vill komma fram till.
I förrgår mina vänner, var en av dom kvällarna när min pappa var på topp. Dags för en liten ordvits á la Pappa.
I hela mitt liv har jag tjänat pengar på gräs. Fast däremot aldrig som gräs.
Haha. Prisad vare Pappa.
För att återgå till det här med humor. Min pappa är nog även på detta plan en sån som inte skrattar åt allt möjligt, nej han spara liksom det också till ett ögonblick i livet där det verkligen är värt att skratta. Höhö.
Min pappa är en kommungubbe, en aktiv sådan. Det betyder inte att han är en sån som sitter på kontor hela dagarna och pratar en massa bajs, nej här är det matchoman med blåställ, tumstock, kniv i fickan och hela harangen som gäller. Även en matsal med en massa gubbar av samma sort som han ingår, vilket betyder en massa skämt av knepigt slag. Där skämtas det hejvilt vill jag lova, ja länge leve kommungubbarna som håller humöret uppe i alla väder! Det är det här jag vill komma fram till.
I förrgår mina vänner, var en av dom kvällarna när min pappa var på topp. Dags för en liten ordvits á la Pappa.
I hela mitt liv har jag tjänat pengar på gräs. Fast däremot aldrig som gräs.
Haha. Prisad vare Pappa.
Så går det när man äter marmelad
Klockan är tio noll två denna tisdagsförmiddag, och jag sitter hemma. Inomhus. Hemma. I ett hus. Det innebär att jag alltså inte är ute och flänger och krafsar i någon rabatt, alternativt blomlåda. VA?! Den enkla anledningen till detta är regnet. Ja, det var ju ett trevligt avbrott från min annars så enformiga vardag. Parentes det där var lite ljug, ty min vardag är allt annat än enformig. Ibland händer det att jag drar upp en himlans massa maskrosor istället för de här andra ogräsen som är små och mjuka. Det mina vänner, är vad jag kallar variation i tillvaror. Slutparentes. Just nu väller öser och dråsar regnet ner från himmelen den grå i stora drivor, PLOFSH PLOFSH säger det. Det är farligt att vistas ute i sådant häringa väder, för regndrivorna faller så tätt att man får springa sicksack mellan dem för att inte få en i kolan. Tyvärr är det så att inte alla individer klarar av denna påfrestning på knäna som blir när man sicksackar genom ett regn som väller, öser och dråsar ner i drivor i en hejdundrande fart, så att man pågrund av sina dåliga knän inte kan hålla den höga hastighet som det gäller att ha för att klara sig undan detta mastodontregn. Summan an kardemumman blir därför att det inte bara ligger stora drivor av regn på gatorna, utan även pipel som blivit nerfläskade av en extra maffig regndrös. Så för att slippa vara vittne till detta spektakel, för att slippa anstränga mina redan smårassliga knän, för att slippa ligga i en drös på gatan med en mastodontregndrös över mig stannar jag inne. Så går det när man äter marmelad.
Tyvärr måste jag nu meddela att mastodontregnet har avstannat, regnet har lugnat ner sig, folket har rest sig upp från gatornas alla hörn och haltar hem med knäskålar som skallrar i vinden, och jag.. Jag beger mig än en gång ut för att återbringa rättvisa i blomlådorna. Jag skall kämpa för kung och fosterland, till sista blodsdroppen, jag skall utplåna det som dragit ner blommorna från deras vackra berg av blomjord och ner i bajset. Jag skall förinta ogräset.
Tyvärr måste jag nu meddela att mastodontregnet har avstannat, regnet har lugnat ner sig, folket har rest sig upp från gatornas alla hörn och haltar hem med knäskålar som skallrar i vinden, och jag.. Jag beger mig än en gång ut för att återbringa rättvisa i blomlådorna. Jag skall kämpa för kung och fosterland, till sista blodsdroppen, jag skall utplåna det som dragit ner blommorna från deras vackra berg av blomjord och ner i bajset. Jag skall förinta ogräset.
Min blogg ser ut som en modeblogg och det är hemskt
Jag är en vilsen själ. Hur ändrar man så att man får den bakgrund man vill ha, och hur ändrar man så att man inte har en hoper klädhängare och bajs överst? Varför är det bara jag som råkade ut för detta? Allihopa har ju kvar sina bakgrunder. Vaddå, betalar ni 59 kr i månaden eller? För det står att jag inte har tillgång till vissa funktioner blaha blaha in i oändligheten. Jag blir ledsen i ögat.
Men samtidigt. Höhö det är kanske det som är meningen. Att min blogg ska se opersonlig ut och framför allt få mig att framstå som en märkesnörd som bara tänker kläder. Det kanske är meningen som sagt, nu när jag har blivit fotad för en italiensk tidning och allt. Wow. Jag känner mig så cool. För alla er som tror att jag skryter nu, eller tror att jag tänker det var väl det jag visste, jag är sååå snygg eller nåt i den stilen, så kan ni ju bara gå in i väggen. Vi kan ju ta det hela med en stor nypa salt. Tack.
Men jag är fortfarande ledsen i ögat. Jag har en hel hög med läckra bakgrunder att välja och vraka bland, men tydligen har jag ingen tillgång till funktionen . Skjört. Men jag tänker så skrån heller betala sextio kronor i månaden för att få tillgång till det hela. Ska det vara på det viset dissar jag. Nej fy säger man.
Men samtidigt. Höhö det är kanske det som är meningen. Att min blogg ska se opersonlig ut och framför allt få mig att framstå som en märkesnörd som bara tänker kläder. Det kanske är meningen som sagt, nu när jag har blivit fotad för en italiensk tidning och allt. Wow. Jag känner mig så cool. För alla er som tror att jag skryter nu, eller tror att jag tänker det var väl det jag visste, jag är sååå snygg eller nåt i den stilen, så kan ni ju bara gå in i väggen. Vi kan ju ta det hela med en stor nypa salt. Tack.
Men jag är fortfarande ledsen i ögat. Jag har en hel hög med läckra bakgrunder att välja och vraka bland, men tydligen har jag ingen tillgång till funktionen . Skjört. Men jag tänker så skrån heller betala sextio kronor i månaden för att få tillgång till det hela. Ska det vara på det viset dissar jag. Nej fy säger man.
VAD HAR HÄNT?!
Hallå, vad har hänt med min blogg?!
Nån som har en aning - HJÄLP!
Min fina bakgrund är borta och det är jättehemskt.
Nån som har en aning - HJÄLP!
Min fina bakgrund är borta och det är jättehemskt.
Denna dagen - ett liv
Fast jag undrade lite smått så där ett tag när jag som bäst stod på näsan i en torr rabatt om denna dagen verkligen var ett liv, mitt liv. Vilket liv jag lever, tänkte Emma förfärat och torkade bort lite jord från näsan med näven. Stå här i rabatt upp och rabatt ner dagarna i ända.
Ja. Är det så livet ser ut? Livet är som en jordhög. Brun och klumpig. Nej.... Jag känner att det inte riktigt stämmer. Livet ska väl en fest eller hur? Detta stod jag och funderade på medans jag halvdöd av värmeslag fortsatte att kratta och gojsa med blommor och blader uti blomlådorna de små.
Så kom jag på, mitt i eländet, att jo, det här är livet. Detta gå- upp- sju- varje- morgon- stolpa- runt- och- sprätta- i- rabatter- dagen- lång- fram- till- fyra- hålligång är en av livets pusselbitar, pumpalens! Ja sannerligen. Då blev jag glad i hjärteroten och varm i kroppen. Här måste jag då tillägga att det denna dag inte var så vidare tajmad och smart att sätta igång och bli varm i kroppen på, ty Denna dagen - ett liv har redan bjudit på så pass mycket värme att det räcker och blir över. Så då kan vi ju konstatera att jag även om jag inte blivit glad över detta att Denna dagen - ett liv är mitt liv så hadfe jag varit överväldigande varm i mit body i alla full fall. Ja stackars människor i denna värd som skall toffla runt dagarna i ända med värmen svirande och tryckt runt sin lekamen. Ujuj.
Ja. Är det så livet ser ut? Livet är som en jordhög. Brun och klumpig. Nej.... Jag känner att det inte riktigt stämmer. Livet ska väl en fest eller hur? Detta stod jag och funderade på medans jag halvdöd av värmeslag fortsatte att kratta och gojsa med blommor och blader uti blomlådorna de små.
Så kom jag på, mitt i eländet, att jo, det här är livet. Detta gå- upp- sju- varje- morgon- stolpa- runt- och- sprätta- i- rabatter- dagen- lång- fram- till- fyra- hålligång är en av livets pusselbitar, pumpalens! Ja sannerligen. Då blev jag glad i hjärteroten och varm i kroppen. Här måste jag då tillägga att det denna dag inte var så vidare tajmad och smart att sätta igång och bli varm i kroppen på, ty Denna dagen - ett liv har redan bjudit på så pass mycket värme att det räcker och blir över. Så då kan vi ju konstatera att jag även om jag inte blivit glad över detta att Denna dagen - ett liv är mitt liv så hadfe jag varit överväldigande varm i mit body i alla full fall. Ja stackars människor i denna värd som skall toffla runt dagarna i ända med värmen svirande och tryckt runt sin lekamen. Ujuj.
Dagarna i slutet
Dagarna i slutet är de dagar som är nu. Dagarna innan sommaren kommer. Dagarna i slutet kan nog räknas ifrån någon gång förra veckan. Faktiskt så har dessa dagar varit bättre än väntat på många sätt. Men som allt annat i världen så finns det en baksida. Så jag måste alltså tillägga men ändå inte. Dom dagar i slutet som hittils har förflutit har varit bättre än väntat, men ändå inte. Man skulle kunna sammanfatta det siså här. Flummigt. För det är precis vad hela denna helg har varit. Flummig.
Dagarna i slutet. Inte slutet för alltid, för det skulle ju vara en aning hemskt ja. Men jag hoppas att det är slutet på en del vis. Eller jag hoppas att det här slutet ordnar upp saker. Jag hoppas att det blir ett bra slut trots allt. Ett lyckligt slut liksom. Happy end. Okej inte ett och så levde de lyckliga i alla sina dagar- slut. Men ett slut som gör att saker blir bättre i fortsättningen. För egentligen. Det finns väl aldrsig något som kan bli slut så pass mycket att det inte kommer fortsätta på något vis? Även om man dör till exempel, så är väl inte det absoluta slutet? I det fallet så kommer ju människan som har dött ändå finnas kvar i folks tankar, eller om den kanske lämnat efter sig något på jorden, eller kanske bara finns som ett namn på en gravsten. Då är ju ändå inte det slutet. Fortsättningen är ju den här människans barn som lever vidare och frodas, eller kanske de som flyttar in i huset där han/hon bodde. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till egentligen. Jag lät en liten tanke sväva ut bara. Hoppsan.
Ehe.
Dagarna i slutet. Inte slutet för alltid, för det skulle ju vara en aning hemskt ja. Men jag hoppas att det är slutet på en del vis. Eller jag hoppas att det här slutet ordnar upp saker. Jag hoppas att det blir ett bra slut trots allt. Ett lyckligt slut liksom. Happy end. Okej inte ett och så levde de lyckliga i alla sina dagar- slut. Men ett slut som gör att saker blir bättre i fortsättningen. För egentligen. Det finns väl aldrsig något som kan bli slut så pass mycket att det inte kommer fortsätta på något vis? Även om man dör till exempel, så är väl inte det absoluta slutet? I det fallet så kommer ju människan som har dött ändå finnas kvar i folks tankar, eller om den kanske lämnat efter sig något på jorden, eller kanske bara finns som ett namn på en gravsten. Då är ju ändå inte det slutet. Fortsättningen är ju den här människans barn som lever vidare och frodas, eller kanske de som flyttar in i huset där han/hon bodde. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till egentligen. Jag lät en liten tanke sväva ut bara. Hoppsan.
Ehe.
Dagens i- landsproblem
Idag är det en dag full av trevliga saker. Förhoppningsvis. Solen skiner och det är trevligt. Tacos hos Liz, med en massa trevliga människor - trevligt trevligt! Falukalaset, det är trevligt. Rix Fm Festival kl 19.00 höhöhö, det är ju också trevligt kanske. Mozkovitch releaseparty, som nog kommer att bli trevligt.
Ja sannerligen säger jag det.
Men först skall jag och min sambo och vän Shlaba eller Elin som hon brukar kallas traska hemåt till Strandvägen för att städa husi. Vårat husi är för tillfället en aning dammigt, stökigt och allmänt ostädat, men det kommer vi raskt att ändra på, det kan jag lova! Molnet på vår idag annars så blå himmel är att dammsugarslangen tycks ha lossnat från själva dammsugaren så att man däför måste gå och hålla slangen tryck mot resten av maskinen för att den ska kunna suga upp all lort. Skjärtigt. Det andra molnet är att vi har inget varmvatten, har varit utan i tre dagar och två nätter nu, vilken gör att vi inte kan diska. Bajs. Dessutom kan man inte ta sig en behaglig dusch heller. Man brukar ju kunna säga nu ska jag ta mig en svalkande dusch, men att duscha hemma hos oss blir mer än svalkande för både kropp och själ. Det är ungefär som att bada isvak skulle jag tro. Men man ska ju känna att man lever, eller hur?
Det löser sig, sa han som sket i diskvattnet.
Jag har hört rykten om att Alexander Bard är gift med en ko. Alltså en riktig ko. En sån som säger Muuuuuu. Det är avancerat!
Ja sannerligen säger jag det.
Men först skall jag och min sambo och vän Shlaba eller Elin som hon brukar kallas traska hemåt till Strandvägen för att städa husi. Vårat husi är för tillfället en aning dammigt, stökigt och allmänt ostädat, men det kommer vi raskt att ändra på, det kan jag lova! Molnet på vår idag annars så blå himmel är att dammsugarslangen tycks ha lossnat från själva dammsugaren så att man däför måste gå och hålla slangen tryck mot resten av maskinen för att den ska kunna suga upp all lort. Skjärtigt. Det andra molnet är att vi har inget varmvatten, har varit utan i tre dagar och två nätter nu, vilken gör att vi inte kan diska. Bajs. Dessutom kan man inte ta sig en behaglig dusch heller. Man brukar ju kunna säga nu ska jag ta mig en svalkande dusch, men att duscha hemma hos oss blir mer än svalkande för både kropp och själ. Det är ungefär som att bada isvak skulle jag tro. Men man ska ju känna att man lever, eller hur?
Det löser sig, sa han som sket i diskvattnet.
Jag har hört rykten om att Alexander Bard är gift med en ko. Alltså en riktig ko. En sån som säger Muuuuuu. Det är avancerat!
Släpp mörtarna lös, det är vår!
På senaste tiden har det här med mörten varit det stora samtalsämnet på tapeten i livet. Dom bara pratar och pratar om den inre mörten i oss alla hela dagen lång, vilket på sätt och vis kanske kan vara trevligt och så, men ibland blir det lite väl jobbigt. Men jag antar att man får leva med det när man har en mört inom sig som fladdrar runt och är lockbete. En dels mörtar är inte rädda för att visa sig, medans andra har lite mer blyga mörtar inom sig, sånna som inte fladdrar runt så mycket.
Livet är komplicerat mina vänner, ja jag säger så det.
Förresten så är det inte vår nu. Det är tidig sommar, vilket betyder att snart kommer jag börja jobba. Och det känns ju lite jobbigt. Men samtidigt är det ju fantastiskt bra eftersom jag tydligen kommer tjäna så fasansfullt mycket pengar. Stenkul!
Igår var en lång dag, som bjöd på mycket spännande saker. Till exempel gratis fika, gratis pizza och gratis tårta. Gratis är gott. Särskilt om man för tillfället inte har så mycket pengar hahaaa.
Jag känner mig inte så inspirerad idag.
Livet är komplicerat mina vänner, ja jag säger så det.
Förresten så är det inte vår nu. Det är tidig sommar, vilket betyder att snart kommer jag börja jobba. Och det känns ju lite jobbigt. Men samtidigt är det ju fantastiskt bra eftersom jag tydligen kommer tjäna så fasansfullt mycket pengar. Stenkul!
Igår var en lång dag, som bjöd på mycket spännande saker. Till exempel gratis fika, gratis pizza och gratis tårta. Gratis är gott. Särskilt om man för tillfället inte har så mycket pengar hahaaa.
Jag känner mig inte så inspirerad idag.
Dagen idag är en märkvärdig sak, tänk! Evigheten fram och evigheten bak
Vilken hejdundrandes slapp vecka detta har varit hittills måste jag säga. Igår hade vi sovmorgon till tio, och den enda lektionen som vi hade var svenska vilket tillbringades framför en tv. Om filmen kan sägas att det var en tysk haha film som tydligen är deras lilla version av Sveriges Fucking Åmål. Huameja. Kanske vissa gillar att titta på när 16- åriga pojkar står och runkar i ring, men jag känner att det var inte riktigt my cup of tea som det så fint heter på utrikiska. Mycket ska man stå ut med här i världen. Men det var bara en parentes. Idag hade vi också sovmorgon, till tio över tio denna gång wooow och den enda riktiga lektion jag har idag är musikteori fyrtio minuter, vilket redan är avklarat. Resten av veckan kommer att se ungefär lika ut tror jag trallala, och det är ju alltid trevligt.
Men dagen är inte slut för det vill jag lova, ty jag är en hederlig människa som ställer upp när människor behöver mig, vilket har resulterat i att man behövs som violinist. Det betyder att resten av dagen kommer att spenderas i alunan och repa repa repa inför Jonatans konser i morgon. Ja, tänk så det kan gå.
Oho! Jag är lite excited här, herregudars, Hannah och Agnes är i detta nu iväg och genomför Hemlisen! Denna hemlis som jag så storartat talade om och hyllade förra veckan berör inte mig längre sorry jag backade helt enket ur. Men jag är relativt nöjd med livet ändå. Och det ska bli hemskt mycket trevligt att se hur det blir på Agnes och Hannah, ja sannerligen!
Lev lugnt och ta det lugnt. Det är fint höhöhö.
Men dagen är inte slut för det vill jag lova, ty jag är en hederlig människa som ställer upp när människor behöver mig, vilket har resulterat i att man behövs som violinist. Det betyder att resten av dagen kommer att spenderas i alunan och repa repa repa inför Jonatans konser i morgon. Ja, tänk så det kan gå.
Oho! Jag är lite excited här, herregudars, Hannah och Agnes är i detta nu iväg och genomför Hemlisen! Denna hemlis som jag så storartat talade om och hyllade förra veckan berör inte mig längre sorry jag backade helt enket ur. Men jag är relativt nöjd med livet ändå. Och det ska bli hemskt mycket trevligt att se hur det blir på Agnes och Hannah, ja sannerligen!
Lev lugnt och ta det lugnt. Det är fint höhöhö.
Ett stycke tanke
Min fot håller på att somna. Det liksom knattrar och kittlar i den, som om fem eller kanske tio.. hundra? myror spurtade omkring i fotens innandöme. Herre Gudars. Undefär som det knastrade och knottrade i handen här om dagen när jag och Liz kom på den fantastiska idén att slå händerna i bordet så hårt vi kunde. Arvid hängde genast på för denna hyvens kille är inte rädd för att utforska det okända. Och det okända var roligt må jag säga. Händerna blev liksom avdomnade och vi fruktade att nu är det över, nu kommer vi inte kunna gå på datakundkapen eftersom våra händer är i ej användbart skick. Men tji fick vi, för datalärisen Ipa dök aldrig upp. En teori ligger och utvecklar sig i detta nu på klassens sida på jamma om att det var aliens som kom och förde bort honom. Vad har det blivit av världen? frågar jag mig själv.
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
- Pengar Att jobba i fem veckor, fem dagar i veckan, från sju till fyra, inbringar en hel hög med stålar. Massvis med pengar. Förra året skrapade jag ihop till så mycket att jag kunde ha köpt minst 24 000 bugg. Och det är inte dåligt. Om man ränknar allt i hur många bugg man skulle kunna få för det, skulle allt bli så mycket trevligare i livet. Om man som jag lever fattigt studentliv i Falun större delen av året är det väldigt bra att ha pengar som man har tjänat ihop. Tilläggas kan att jag inte har levt så hejdundrandes fattigt, eftersom jag jobbade förra sommaren HAHA, men studentlivet kom jag inte ifrån.
- Musik Jag har kommit på mig själv med att sitta och längta tills jag ska börja jobba eftersom jag då kommer ha alla tillfällen i världen att använda min trevliga lilla födelsedagsprensent- iRiver. Aah. Allt kommer blir så mycket trevligare roligare och lättare när man har lite musik i öronen. Jag kommer att kunna upptäcka så mycket trevlig musik under dessa fem veckor vill jag lova.
- Frisk luft Under mina jobbveckor kommer jag att tillbringa mestadels av dagen utomhus i friska luften, och det är fantastiskt bra för både kropp och själ. Ett till plus är såklart att jag kommer bli så brun ja så brun. Fast då måste det förstås vara fint väder, men det är en annan femma. Och jag kan tala om för den obildade läsaren, att 70% av solen strålar kommer fram även om det är mulet.
- Människor Eftersom i princip alla blomlådor som ska tas omhand finns i centrala delar av Malung, kommer jag aldrig att vara ensam. Antingen stöter man på någon man känner och så stannar man och pratar med den personen ett litet tag, eller så kommer det fram någon söt tant eller farbror och säger men ååh så fint det blir eller något annat trevligt. Och så har de satt guldkant på den dagen!
- Motion Jag kommer att under fem veckor trampa runt Malung på cykel hela dagarna. Mer behöver jag inte säga om det eller hur? Alla vet att motion är bra.
- Dagsrutin Man får en fantastiskt bra dagsrutin av att jobba, och det är bra med rutiner! Det är bra mycket skönare att veta vad man ska göra och äta på bestämda tider och så vidare varje dag, än att bara gå omkring och driva hela dagarna. Att gå och inte ha något att göra på dagarna blir man knäpp av, det vet jag.
På tal om köttbullar så skall jag nu gå och hänga tvätt åt min moder trallala.
Här ska det stå en smart rubrik men idag kom jag inte på något intelligent så det sket sig.
Igår tittade jag och ensamheten på Moulin Rouge tillsammans, och det var ganska trevligt. Enda haken var att jag tycks bli uttråkad av allt jag gör efter ett tag, och så var det även i detta fall. Jag kände att ungefär någonstans mellan Evan McGregors och Nicole Kidmans färgsprakande kärleksmedley som jag och Elin by the way uypptäckte att vi kan som ett rinnande vatten och han Kingsley's eller vad han nu heter som äger Moulin Rouge, Like a Virgin-tolkning med trumpeter och dansande servitörer, så var jag trött på det hela. Men då kom frågan: Vad ska jag göra om jag inte kollar på film? Så jag fortsatte till slutet. Efkännas bör att jag blev rörd av slutet, vilket säkert också är meningen att man ska. Så då sitter man där och halvgråter och känner sig så där lagom fånig som lipar åt en film. Men ändå. Hur kul är det om den man älskar bara hipp som happ skulle ta ett långsamt raspande andetag och sen bara gå och dö? Det vore nog inte så roligt. Vilket leder mig osökt in på en annan sak som jag har tänkt på ett tag.
Man måste ta vara på dem man har, dom som man älskar. Du vet aldrig vad som kan hända, och så är det. Många har sagt det förr och hubblahubblahubbla. Men det är ju faktiskt sant. Tänka på dem som vekligen betyder nåt och som tycker att du betyder nåt. De som alltid finns där, det är dom som är äkta, eller hur?
Egentligen vet jag inte vad jag ville få sagt med det här, men så kan det ju gå ibland. Ibland är det väl helt enkelt så att man inte förstår sig på sig själv, ja sannerligen. Ibland förstår man sig inte på andra heller, ibland undrar man vad folk håller på med. Men det är också en sak som är så. Ödets väg är outgrundlig, man vet aldrig var man hamnar, vilka man möter och vilka man lämnar av på vägen.
Yeah man, vad djupt det blev nu då. Egentligen sitter jag bara här och pratar i gåtor och försöker att säga saker som jag vill säga, men inte rakt ut. Dels för att jag faktiskt inte vet vilka som sitter och läser det här, vilket kan vara lite läskigt må jag säga, och dels för att jag inte vill sitta och skriva sådana saker i en blogg och på en dator över huvudtaget. Men. Jag är bitter och jag är arg, jag är ledsen och besviken, men det får jag väl leva med. Livet går vidare och det är inte så att jag dör av det här, med jag hatar att gå och tänkta på det här och jag hatar att bry mig om nåt som inte alls är värt att bry sig om egentligen. Men så är det.
Man måste ta vara på dem man har, dom som man älskar. Du vet aldrig vad som kan hända, och så är det. Många har sagt det förr och hubblahubblahubbla. Men det är ju faktiskt sant. Tänka på dem som vekligen betyder nåt och som tycker att du betyder nåt. De som alltid finns där, det är dom som är äkta, eller hur?
Egentligen vet jag inte vad jag ville få sagt med det här, men så kan det ju gå ibland. Ibland är det väl helt enkelt så att man inte förstår sig på sig själv, ja sannerligen. Ibland förstår man sig inte på andra heller, ibland undrar man vad folk håller på med. Men det är också en sak som är så. Ödets väg är outgrundlig, man vet aldrig var man hamnar, vilka man möter och vilka man lämnar av på vägen.
Yeah man, vad djupt det blev nu då. Egentligen sitter jag bara här och pratar i gåtor och försöker att säga saker som jag vill säga, men inte rakt ut. Dels för att jag faktiskt inte vet vilka som sitter och läser det här, vilket kan vara lite läskigt må jag säga, och dels för att jag inte vill sitta och skriva sådana saker i en blogg och på en dator över huvudtaget. Men. Jag är bitter och jag är arg, jag är ledsen och besviken, men det får jag väl leva med. Livet går vidare och det är inte så att jag dör av det här, med jag hatar att gå och tänkta på det här och jag hatar att bry mig om nåt som inte alls är värt att bry sig om egentligen. Men så är det.
Varför har man alltid on i huvudet på måndagseftermiddagarna?
Detta är en fråga som jag har funderat på länge. Eller i alla fulla fall i fem minuter. Det kan räknas som en oändlighet om man vill, det beror helt och fullt på om man känner för det eller inte. Såklart också beror det på vilket humör man är på. Om man är glad, och lycklig och gör något trevligt mysigt roligt, då, då kan fem minuter kännas som en blink med ögat. Med andra ord - hemskt fort. Om man däremot är lite ledsen och känner sig allmänt deppig och gör något fullkomligt jättetråkigt, då känns fem minuter som.. Som hemskt länge i alla fall.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
En liten hemlis
Yesbox allright, vi har en liten hemlis vill jag lova. En hemlis som snart, inom kort kommer att uppdagas. Så var tålmodiga vänner, ty snart kommer ni alla att få veta vår lilla hemlighet. Det är en fin hemlighet, en av sådan slag man får pirr-i-magen av. Man blir liksom lite förväntasfull när man tänker på den lilla hemlisen, och leendet dyker upp på ens läppar. Hemlisar är roliga ja sannerligen säger jag er det!
Nu kanske den intresserade läsaren sitter och våndas och biter på knäskålar och annat onyttigt i sin överväldigande nyfikenhet vad är det för hemlighet dom går och trycker på? Och vilka faraos kalasbyxkor är dom?Jag kan berätta för alla de som nu sitter spända av förväntan för att få höra svaren på dessa tvenne frågor. MEN TJI FICK NI! En hemlighet är till för att bevaras. I alla fall till det rätta ögonblicket. Man skall alltid vänta på rätt ögonblick, annars kanske det blir fel. Ugah inah ugah anah ugah som de gamla indianderna i Värmlands djupa skogar alltid sa. Rätt sak i rätt tid. Det enda jag kan avslöja är att hemligheten ingriper tre blidsköna jäntor i sina bästa år. Fast sedan finns det några till som vet om denna hemlighet, men det är inte de som kommer att avslöja den stora hemlisen. Så det så.
SHIT. Jag har kommit på en smart sak.
Vilken fråga är egentligen livets stora fråga och gåta? Och vad är det rätta svaret?
Livet är gåtan och döden är svaret. När man har löst gåtan dör man. Är det så? Är det så?
Nu kanske den intresserade läsaren sitter och våndas och biter på knäskålar och annat onyttigt i sin överväldigande nyfikenhet vad är det för hemlighet dom går och trycker på? Och vilka faraos kalasbyxkor är dom?Jag kan berätta för alla de som nu sitter spända av förväntan för att få höra svaren på dessa tvenne frågor. MEN TJI FICK NI! En hemlighet är till för att bevaras. I alla fall till det rätta ögonblicket. Man skall alltid vänta på rätt ögonblick, annars kanske det blir fel. Ugah inah ugah anah ugah som de gamla indianderna i Värmlands djupa skogar alltid sa. Rätt sak i rätt tid. Det enda jag kan avslöja är att hemligheten ingriper tre blidsköna jäntor i sina bästa år. Fast sedan finns det några till som vet om denna hemlighet, men det är inte de som kommer att avslöja den stora hemlisen. Så det så.
SHIT. Jag har kommit på en smart sak.
Vilken fråga är egentligen livets stora fråga och gåta? Och vad är det rätta svaret?
Livet är gåtan och döden är svaret. När man har löst gåtan dör man. Är det så? Är det så?
Svaret på livets gåta är nog en hemlis. Och hemligheter är till för att bevarsas! Ja det kanske inte är helt omöjligt att man dör då. Men kanske är det så att svaret är döden? Att gåtan är livet och svaret döden? Kommer världen att gå under nu för att jag har sagt detta? Kommer vi alla att dö nu? Nu vet vi svaret på livets gåta och vad har man då kvar förutom just svaret? Oj vad det blev invecklat. Jag tror att jag har tagit mig vatten över huvudet. Kanske det är en helt felaktig teori. Ingen vet.
Vad man i alla fall vet är att Livets gåta med svar är en hemlis. Precis som den hemlis som jag, Agnes och Hannah har. Länge leve hemlisarna!
Vad man i alla fall vet är att Livets gåta med svar är en hemlis. Precis som den hemlis som jag, Agnes och Hannah har. Länge leve hemlisarna!
Ett namn är blott en sak som vi har för att skilja oss åt för egentligen är vi alla lika
Tillåt mig att brista ut i skratt. Ha ha ha!
Vi har i detta nu varit inne och sökt på Svenska kennelklubben, och funnit följande:
Det finns många hundar som heter Olivia. Men inte nog med att de bara heter Olivia av alla namn varför döpa sin hund till Olivia utan det finns en hundis som heter så ståtligt som Olivia Kevin the Bodyguard. HAHAHAH! Vadå Bodyguard?! Vissa har humor i denna värld må jag säga! En annan hund heter Olivia of American Dreams ,det finns en annan som heter Olivia of the Hunters Home och en hund som heter inget mindre än Olivia Du Manoir De Locksley. Ja. Listan kan göras lång! Hahaha, vilket nöje. När vi sökte på Patrik som, för den som undrar är namnet på min fader kom det fram att alla hundar som hette Patrik var antingen pudlar, taxar eller cocker spaniels. Höhö.
Nu kanske den intressante läsaren undrar om orsaken till varför undertecknad dillar om vad en hoper galna människor döper sin husdjur till. Jo. Det är nämligen som så att vi Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund ska skaffa en liten Dunker igen! Dunker är alltså en hundras för den obildade. Här gäller det att vara alternativ som få vill jag lova, vi måste ha ett så ovanligt namn som möjligt är. Mamma den smarta kom med förslaget att hunden skulle kallas Teira. Finis! Teira, ja, koooom då Teira. Ja komsikomsi. Teira, Teira! Det namnet känner jag att faktiskt lägger sig som bomull runt mitt arma hjärta. Så vi slänge oss ut i Internets vida värld för att söka sanningen. Finns det något annan med detta underbara namn? Lyckliga blevo vi när vi, Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund upptäckte att ingen ännu tagit detta namns oskuld. I alla fall ingen som är registrerad i Sveriges avlånga land. Nej minsann! Däremot fanns det en helt hoper hundar som hette Liz, hör och häpna, jag tror att det är vanligare i hundvärlden än i människornas! Hera och Sonia och Sussie och Tussie och Bella och Stella och Sira och hupplahuppla in i oändligheten. Men inte en minsta lilla skymt av Teira. Vilken tur för Familjen-vi-måste-ju-vara-alternativa-på-något-vis-ändå.
Ja nu har vi då ett namn. Men... Ingen hund. Men låt inte sorgen dra ner er i avgrunden, kamrater, ty snart kommer den Lagerbergska kåken åter att förgyllas med tassar som river sönder golven, gnäll och skäll, bajspåsar och lukten av blöt hund. Livet kan inte bli bättre än så faktiskt!
Lilla söta Maira hoppas du har det bra i din hundhimmel.
Vi har i detta nu varit inne och sökt på Svenska kennelklubben, och funnit följande:
Det finns många hundar som heter Olivia. Men inte nog med att de bara heter Olivia av alla namn varför döpa sin hund till Olivia utan det finns en hundis som heter så ståtligt som Olivia Kevin the Bodyguard. HAHAHAH! Vadå Bodyguard?! Vissa har humor i denna värld må jag säga! En annan hund heter Olivia of American Dreams ,det finns en annan som heter Olivia of the Hunters Home och en hund som heter inget mindre än Olivia Du Manoir De Locksley. Ja. Listan kan göras lång! Hahaha, vilket nöje. När vi sökte på Patrik som, för den som undrar är namnet på min fader kom det fram att alla hundar som hette Patrik var antingen pudlar, taxar eller cocker spaniels. Höhö.
Nu kanske den intressante läsaren undrar om orsaken till varför undertecknad dillar om vad en hoper galna människor döper sin husdjur till. Jo. Det är nämligen som så att vi Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund ska skaffa en liten Dunker igen! Dunker är alltså en hundras för den obildade. Här gäller det att vara alternativ som få vill jag lova, vi måste ha ett så ovanligt namn som möjligt är. Mamma den smarta kom med förslaget att hunden skulle kallas Teira. Finis! Teira, ja, koooom då Teira. Ja komsikomsi. Teira, Teira! Det namnet känner jag att faktiskt lägger sig som bomull runt mitt arma hjärta. Så vi slänge oss ut i Internets vida värld för att söka sanningen. Finns det något annan med detta underbara namn? Lyckliga blevo vi när vi, Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund upptäckte att ingen ännu tagit detta namns oskuld. I alla fall ingen som är registrerad i Sveriges avlånga land. Nej minsann! Däremot fanns det en helt hoper hundar som hette Liz, hör och häpna, jag tror att det är vanligare i hundvärlden än i människornas! Hera och Sonia och Sussie och Tussie och Bella och Stella och Sira och hupplahuppla in i oändligheten. Men inte en minsta lilla skymt av Teira. Vilken tur för Familjen-vi-måste-ju-vara-alternativa-på-något-vis-ändå.
Ja nu har vi då ett namn. Men... Ingen hund. Men låt inte sorgen dra ner er i avgrunden, kamrater, ty snart kommer den Lagerbergska kåken åter att förgyllas med tassar som river sönder golven, gnäll och skäll, bajspåsar och lukten av blöt hund. Livet kan inte bli bättre än så faktiskt!
Lilla söta Maira hoppas du har det bra i din hundhimmel.
Fredag förmiddag FFS
Today it's friday. Ja, det är sanningen mina vänner, det är sanningen.
Igår var det torsdag eftersom det är fredag idag så kan det ju inte ha varit något annat än torsdag dagen innan denna, eller hur? Ja. Igår var det alltså torsdag. Jag spenderade fyra timmar på buss. Ja det var sannerligen spännande och upplevelserikt inte. Aldrig har jag åkt den vackra och trevliga vägen Falun - Mora. Tur och retur dessutom inte. Men vad gör man inte för att få gaddarna rättplacerade i truten. Ja detta är viktigt må jag säga. Jag vaknade i denna dag av att det värkte lite granna i munnen min. Men jag är härdat höhö så det ska nog ordna sig.
Jag känner att jag inte är så inspirerad just nu. Emma ber att få återkomma. Hon skall nu skubba iväg för att ha lite trevlig svenskalektion. Lev sunt och ta det lugnt.
Igår var det torsdag eftersom det är fredag idag så kan det ju inte ha varit något annat än torsdag dagen innan denna, eller hur? Ja. Igår var det alltså torsdag. Jag spenderade fyra timmar på buss. Ja det var sannerligen spännande och upplevelserikt inte. Aldrig har jag åkt den vackra och trevliga vägen Falun - Mora. Tur och retur dessutom inte. Men vad gör man inte för att få gaddarna rättplacerade i truten. Ja detta är viktigt må jag säga. Jag vaknade i denna dag av att det värkte lite granna i munnen min. Men jag är härdat höhö så det ska nog ordna sig.
Jag känner att jag inte är så inspirerad just nu. Emma ber att få återkomma. Hon skall nu skubba iväg för att ha lite trevlig svenskalektion. Lev sunt och ta det lugnt.
Blubb
Det här får mig att tänka på såpbubblor, ja sannerligen. Okej allright uj uj uj jag vet, alla pratar vi om såpbubblor hela dagarna nu för tiden. Men dom är ju fina, så de förtjänar att bli pratade om. Det här får mig att tänka på en gång när jag var liten. Eller rättare sagt, flera gånger när jag var liten. Ja ock ock ock, när jag var blott en liten parvel på sådär en tio år kanske höhöhö, brukade jag rita sådana här teckningar dagarna i ända. Ja det var det enda jag levde för. Eller inte. Men i alla fulla fall! Hur som helst kommer jag ihåg att jag ibland när jag i brist på fantasi inte visste vad jag skulle rita, tog fram en sådan häringa doning. Ja, en sån häringa grunka som man stoppar pennan i och sen ställer in beroende på hur stor cirkel man vill ha. Sen fläskar man ner andra änden av hela maskinen en vass pigg det må jag säga och sånt får barn använda ock ock på papperet och snurrar, och vips, simsalabim, tjing i havreåkern och abrakadabra, shwopp så har man fått en snyggiscirklel. It's magic! Ja det var sannerligen spännande. Sedan fortsatte man så och gjorde olika stora cirklar på hela papperet, en del gick in i varandra och andra var ensamma. Sen målade man alltihopa, varje cirkel, i alla regnbågens färger. Så hade man skapat en mästerverk.
Så kommer jag ihåg en annan gång i livet, när jag skulle måla ett fint hus med tillhörande trädgård och sånt där. Jag, dum som jag är, drog väl till och satt i jag vet inte hur många timmar och ritade varenda förbenade grässtrå på hela gräsmattan. Är man sned i planeten eller hade jag bara gått och slagit i huvudet i något hårt? Pick pick pick, lät det av det gröna färgpennan när jag energiskt och envist skulle rita i grässtråna. Fattar inte varför jag inte bara svepte över papperet några gånger svisch svisch fram och tillbaka så hade saken varit klappad och klar, men icke, här skulle det se verklighetstroget ut ja minsann! Snopet för mig där, det blidde inte ens fint. Ja, tänk så det kan gå ibland när man inte har huvudet på rätt ställe.
Vi går över daggstänka berg fallera
Frågan är egentligen hur den texten är på riktigt egentligen. Daggstängda? Dagskänka? Dags- änka?
Blott Gösta har svaret.
Denna dag började sannerligen inte så bra vill jag lova. Vaknade vid den okristliga tiden 06.23 av att solen hade letat sig in genom mina inte riktigt tilltäppta persienner. Visserligen är det ju alltid trevligt att vakna och upptäcka att det är soligt ute, men inte vid en sådan tidpunkt. Inte nog med detta, jag var dessutom igensnorad i kranen jippi och kände mig allmänt sjuk. Allmänt sjuk känner jag mig forfarande kan jag tala om. Det är allt från huvudvärk och sådant till nysningar och annat smått och gott och blandat. Men jag är faktiskt inte bitter, det är lugna puckar och bananer. Man kan ju alltid gå och hoppas på att det klarnar upp till på onsdag, då det är Esteternas vårkonsert höhö i Stefansgården. Eller som man så vackert kan säga om man känner att det är roligt - vårkonskjärt. Fyndigt, katching!
Ibland drabbas jag av outgrundlig ilska. Eller vad man nu ska kalla det hela. Det händer när jag minst anar det, och försvinner nästan lika fort. Men ändå.. Det ligger där och gnager och skaver och svider. Yeah man. Livets vägar är många och outgrundliga, guppliga och kringliga och allmänt svårframkomliga från stund till stund. Ett sanningens ord från en fattig student.
Det finns så mycket saker som det känns som att man skulle vilja sätta på pränt, men man vet liksom inte hur man ska få ur sig det. Kanske är det lika bra. Vissa saker är till för att finnas till endast i människors skallar, vi alla kanske mår bättre av det. Farligt vore det allt ändå om vi alla skulle ränna omkring och slänga ur oss ens innersta tankar till första bästa person man möter på gatan. Vilken reaktion man skulle kunna få där! Jag hade tänkt att jag skulle riva av ett gastkramande exempel här och nu i detta ögonblick i livet, men det gick åt skogen. Jag kom inte på något tillräckligt spännande. Snopet där, skulle jag vilja säga, ja sannerligen och Guds nattskjorta! Här skulle man också kunna ändra på det lite, ifall man finner det underhållande. Alltså. Ja sannerligen och Guds nattskjört! Jösses Amalia vad lättroad man kan vara ibland när andan faller på. Små barn roar sig lätt ja halledudane och kors i taket.
Jag känner att jag inte har så mycket mer att tillföra detta inlägg denna dag, så jag ska väl helt enkelt avsluta det hela. Sedan får jag helt enkelt hitta på något annat att fördriva tiden med. Lunarstorm är ju en fläskigt exempel. På Lunarstorm kan man möta nya människor och bekantskaper från hela vårt avlånga land, skriva små söta saker i varandras gästböcker, beklaga sig över sitt liv i sin lilla dagbok fast nu försöker dom ju vara hippa och har bytt namnet till blogg istället ja jag säger då det jag och snoka i andras dagböcker och kolla om dom har skrivit nån smaskig hemlis om någon annan. Det är sånt som sätter sprätt på livets trista vardag. Ja tänk vad det är härligt att vara ung. Ungdomen blomstrar och frodas sannerligen. Så. Mot Lunarstorm och ungdomens gröna vår vänner och fränder, stor som liten, gammal som ung, alla kan vi vara tillsammans på denna underbara jord, som är så full av ärliga människor, hallelujah!
Blott Gösta har svaret.
Denna dag började sannerligen inte så bra vill jag lova. Vaknade vid den okristliga tiden 06.23 av att solen hade letat sig in genom mina inte riktigt tilltäppta persienner. Visserligen är det ju alltid trevligt att vakna och upptäcka att det är soligt ute, men inte vid en sådan tidpunkt. Inte nog med detta, jag var dessutom igensnorad i kranen jippi och kände mig allmänt sjuk. Allmänt sjuk känner jag mig forfarande kan jag tala om. Det är allt från huvudvärk och sådant till nysningar och annat smått och gott och blandat. Men jag är faktiskt inte bitter, det är lugna puckar och bananer. Man kan ju alltid gå och hoppas på att det klarnar upp till på onsdag, då det är Esteternas vårkonsert höhö i Stefansgården. Eller som man så vackert kan säga om man känner att det är roligt - vårkonskjärt. Fyndigt, katching!
Ibland drabbas jag av outgrundlig ilska. Eller vad man nu ska kalla det hela. Det händer när jag minst anar det, och försvinner nästan lika fort. Men ändå.. Det ligger där och gnager och skaver och svider. Yeah man. Livets vägar är många och outgrundliga, guppliga och kringliga och allmänt svårframkomliga från stund till stund. Ett sanningens ord från en fattig student.
Det finns så mycket saker som det känns som att man skulle vilja sätta på pränt, men man vet liksom inte hur man ska få ur sig det. Kanske är det lika bra. Vissa saker är till för att finnas till endast i människors skallar, vi alla kanske mår bättre av det. Farligt vore det allt ändå om vi alla skulle ränna omkring och slänga ur oss ens innersta tankar till första bästa person man möter på gatan. Vilken reaktion man skulle kunna få där! Jag hade tänkt att jag skulle riva av ett gastkramande exempel här och nu i detta ögonblick i livet, men det gick åt skogen. Jag kom inte på något tillräckligt spännande. Snopet där, skulle jag vilja säga, ja sannerligen och Guds nattskjorta! Här skulle man också kunna ändra på det lite, ifall man finner det underhållande. Alltså. Ja sannerligen och Guds nattskjört! Jösses Amalia vad lättroad man kan vara ibland när andan faller på. Små barn roar sig lätt ja halledudane och kors i taket.
Jag känner att jag inte har så mycket mer att tillföra detta inlägg denna dag, så jag ska väl helt enkelt avsluta det hela. Sedan får jag helt enkelt hitta på något annat att fördriva tiden med. Lunarstorm är ju en fläskigt exempel. På Lunarstorm kan man möta nya människor och bekantskaper från hela vårt avlånga land, skriva små söta saker i varandras gästböcker, beklaga sig över sitt liv i sin lilla dagbok fast nu försöker dom ju vara hippa och har bytt namnet till blogg istället ja jag säger då det jag och snoka i andras dagböcker och kolla om dom har skrivit nån smaskig hemlis om någon annan. Det är sånt som sätter sprätt på livets trista vardag. Ja tänk vad det är härligt att vara ung. Ungdomen blomstrar och frodas sannerligen. Så. Mot Lunarstorm och ungdomens gröna vår vänner och fränder, stor som liten, gammal som ung, alla kan vi vara tillsammans på denna underbara jord, som är så full av ärliga människor, hallelujah!
Tänk vad roligt man kan ha ibland
Höhö, ja sannerligen. Jag bara kände att dessa bilder är till för att allmänheten skall få beskåda våra vackra nunor. Tänk vad lite hattar kan göra. Och tänk vad en kamera kan göra! Här sitter jag och funderar över livets stora ting. Eller.. Nja. Funderar i alla fall, över till exempel vad kommunism är och kapitalism är och så vidare. Det kan man ibland bli lite trött i roten av. Men vad får jag då se om inte dessa otroligt humoristiska bilder. Bilder kan verkligen bli humoristiska om man är i form för det så att säga. Ha!
I går fyllde ingen mindre än Stevie själv år. Denna hjälte, denna legent, detta praktexempel på fantastisk människa, fyllde 56 år igår, minsann. Tyvärr kunde inte jag hylla honom, då, eftersom jag inte bloggade igår. Därför gör jag det idag i stället. GRATTIS GRATTIS GRATTIS i efterskott käre Stevieboy!
En ny dag kommer snart att gry
Japp. Det är den stora sanningen. En ny dag är i antågande, och här sitter jag och ser i kors. Jomen visst. Ibland kan man vara så trött att man ser i kors. Ibland kan man undra varför man då inte går och lägger sig när man är så trött att ögonen snart ploppar ur skallen på en. I bland kan man undra varför man inte har dött av ansträngningen att försöka försöka försöka hålla upp ögonlocken. I bland kan man även undra varför man då, när man är så här trött som jag just sa, ändå börjar blogga mitt i mörka natten. Mmm. Det kan man faktiskt undra! Det är frågor som jag har ställt mig många gånger. Jag ligger sömnlös om nätterna och vrider mig i frustration över att jag undrar detta. Och när jag äntligen somnat och sedan ska till att vakna, då är dessa undringar det första som dyker upp i roten hallelujah. Ja, så är det gott folk. Detta är frågor som jag tror att vi alla ställer oss innerst inne. Människor i alla tider har nog hasat omkring och funderat över varför varför varför är jag alltid uppe mitt i natten och bloggar?! Fast vikingarna förr i den då så unga världen tänkte väl kanske mer varför varför varför sitter jag alltid uppe efter det att solen gått ner och ristar runor fast jag inte ser ett smack i mörkret, och snart skrumpnar av denna sömnlöshet? Japp, så är livet på en glasspinne. Fast nu kanske jag ändå lät fantasin skena iväg med mig, vad vet jag. Jag menar, jag har väl ingen koll på vikingarnas dagsrutiner. Dom kanske hade ficklampor.
I morgon är det meningen att jag och Elin ska hoppa studsmattis. Om vädret tillåter detta vill säga. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, det liksom har en egen vilja tycks det. Ja jag säger då det, ock ock ock. Men om det nu vore så att vädret vore på bra humör och visar sig från sin bästa solskenssida, då är det ompa ompa som gäller. Plus Lejsme - Per så klart. Hans polska är det vackraste mina öron har skådat. Eller inte skådat precis, det vore högst märkligt - festligt i och för sig om öronen började skåda- men kanske det vackraste mina öron har hört då. Särkilt om man spelar denna sällsynt vackra melodi med fiol, och får lite trevligt komp tex trummor, piano och annat, till. Det blir verkligen magisk stämning vill jag lova.
Jag kan ju också passa på att tacka för födelsedagen. Den bjöd på frukost på sängen medhjälpare där var Elin, en fantastiskt mysig gosedjurskanin som har fått det mycket passande namnet Bengt- Henning, en bukett med söta vitsippor, en McFlurry på McDonalds, några trevliga böcker, en iRiver typ som iPod yeah man! och lite penningar minsann. Trevligt mysigt må jag säga.
Så vill jag sända en liten tankte till min lilla syster som egentligen inte är så liten när allt kommer omkring. Olivia spelar fiol. Och hon är hemskt duktig. Idag lärde jag henne Air som vi spelar på Gränslöst, och här gick det undan i svängarna vill jag lova! På en svinblink så har hon lärt sig att spela den hur vackert som helst. Ja. Hon är allt en hyvens tjej min syrra.
Men nu är det faktiskt dags att lägga på locket på denna dag, och slänga sig i slafen och knoppa som det så vackert heter. Tjing!
I morgon är det meningen att jag och Elin ska hoppa studsmattis. Om vädret tillåter detta vill säga. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, det liksom har en egen vilja tycks det. Ja jag säger då det, ock ock ock. Men om det nu vore så att vädret vore på bra humör och visar sig från sin bästa solskenssida, då är det ompa ompa som gäller. Plus Lejsme - Per så klart. Hans polska är det vackraste mina öron har skådat. Eller inte skådat precis, det vore högst märkligt - festligt i och för sig om öronen började skåda- men kanske det vackraste mina öron har hört då. Särkilt om man spelar denna sällsynt vackra melodi med fiol, och får lite trevligt komp tex trummor, piano och annat, till. Det blir verkligen magisk stämning vill jag lova.
Jag kan ju också passa på att tacka för födelsedagen. Den bjöd på frukost på sängen medhjälpare där var Elin, en fantastiskt mysig gosedjurskanin som har fått det mycket passande namnet Bengt- Henning, en bukett med söta vitsippor, en McFlurry på McDonalds, några trevliga böcker, en iRiver typ som iPod yeah man! och lite penningar minsann. Trevligt mysigt må jag säga.
Så vill jag sända en liten tankte till min lilla syster som egentligen inte är så liten när allt kommer omkring. Olivia spelar fiol. Och hon är hemskt duktig. Idag lärde jag henne Air som vi spelar på Gränslöst, och här gick det undan i svängarna vill jag lova! På en svinblink så har hon lärt sig att spela den hur vackert som helst. Ja. Hon är allt en hyvens tjej min syrra.
Men nu är det faktiskt dags att lägga på locket på denna dag, och slänga sig i slafen och knoppa som det så vackert heter. Tjing!
