Vitt vitt vitt.
Jag måste säga att jag är fantastiskt nöjd med min nya design på denna lilla blogg. Yeah.
En sak som jag inte är lika nöjd med är följande. När jag vaknade denna vad jag trodde skulle vara en lite smårisig höstdag och tittade ut genom fönstret för att skåda in alla de trevliga färger som hösten för med sig, såg jag att NEHEJJDU så är ICKE fallet. Icke. Ty det enda jag såg var... Vitt vitt vitt vitt. Och från himlen föll saker som var endast... vitt vitt vitt. AAAH sade Emma, tog sig om kolan och gav ifrån sig ett inte alls för glatt ljud. Uuuhuu. (Ungefär)
Men. Jag har ett vad man skulle kunna kalla litet dilemma. Dilemma för Emma. Ha. Ha. Hur som haver så vill en del av mig att det inte inte inte ska bli vinter, samtidigt som en annan del av mig tycker att, jo varför inte, det är ju mysigt med vinter. Jag tror dock att antivinterdelen av mig är i överläge om man nu kan säga så? i denna dag. Därför tänker jag härmed framföra de negativa saker som vintern för med sig.
- Det är kallt och vitt vitt vitt vitt och håller på i all evighet. Visst, det är trevligt med vintern - ett tag - ungefär fram till jul ungefär, för snö ska det ju finnas i juletider. Men sen räcker det, okej? Efter jul och nyår har man fått nog av denna evinnerliga kyla, och alla dessa kläder som man måste pälsa på sig varje gång man ska gå utanför dörren.
- Det är halka och isigt, pulsigt och jobbigt. När vintern kommer innbär det att man måste säga good bye cykeln so long vi ses om ett halvår. Vilket i sin tur innebär att måste gå överallt, till skolan, till busshållplatsen och så vidare. Hur kul är det på en skala när man alltid släpar på en massa extra saker som till exempel fioler och läxor, gympakläder och det ena med det andra? Dessutom kommer det att ta dubbelt så lång tid att ta sig till allt också, eftersom fötterna, logiskt nog, inte är lika effektiva som hjulen på den fantasktiska uppfinningen cykel. HU.
Ja. Det finns egentligen drivor (snödrivor höhö) med fler negativa saker, men jag tycker att med dessa två punkter har jag fått med många viktiga saker. Sannerligen.
Med tanke på omständigheterna
Men som sagt. Just nu känns det bra! Sufjan på lagom volym, gemeskap med bra bra bra bra BRA vänner och en påse chips. :)
Grejer
När jag vaknade imorrse hade jag inte ont i axlarna längre, och det var en mycket trevlig grej anser jag. Man blir trött av att ha ont i axlarna. Man kan inte sova ordentligt, och man ligger och vrider sig hit och dit hur länge som helst innan man har hittat en bra sovställning. Fy.
En annan trevlig grej var också att jag inte vaknade av väckarklockan, eftersom vi hade SOVMORGON!! Yeah. Det känns som om det var en mycket välkommen grej i mitt liv.
Så ska vi gå vidare till en annan, kanske inte lika trevlig grej: Svenskaredovisningen (muntlig) som håller hus idag eftermiddag. Oj oj oj. Visserligen är jag klar, men hur bra det egentligen kommer bli, det är en fråga värd att grubbla över. Så kan man ju också grubbla över det som jag valt att prata om. Surströmming. Vad är det för ämne?! Där framme kommer jag att stå och skåda ut över mina klasskompisars intresserade (?) nunor och sedan med klar röst berätta med inlevelse och engagemang om surströmmingens historia, och hur man tillagar denna delikatess, hur man äter den på bästa sätt. Hallelujah. Min tanke som jag grundade detta arbete på som jag måste ha kommit på i ett svagt ögonblick av mitt liv var att jag skulle ju kunna öppna en burk med surströmming HAHAH och låta alla uppleva dess.... Odör. En ide som jag mycket snabbt dissade av otaliga orsaker:
- Visserligen skulle öppnandet av en burk med jäst fisk som verkligen verkligen stinker sätta sprätt på mitt annars ganska tråkiga anförande, men det skulle sannerligen även sätta sprätt och påverka hela skolan, på ett kanske inte allt för positivt sätt. Man skulle kanske vara tvungen att utrymma hela skolan, ringa hit människor med gasmasker som kunde evakuera alla elver och lärare, och sterilisera allt som lukten varit i kontakt med?
- Även om man inte skulle börja evakuera alla på skolan, kanske för att lukten skulle hålla sig inom vårat klassrums väggar, skulle lukten nog distrahera alla från att lyssna på mig. Inte bra.
- Som den fattiga student jag är borde jag tänka på min ekonomi. Att köpa en burk surströmming bara för att en skock ungdomar ska få uppleva lukten som kommer från konserburkens inre när man öppnar den kanske inte riktigt ingår i min budget. Jag borde spara mina pengar till viktigare saker, ja sannerligen så sant som det är sagt.
- Vet jag ens hur man öppnar en burk surströmming? Svart bälte i surstömmingsburksöppnande är en grej jag inte har. Den sysslan har andra överlåtit sig till de gånger det har vankats surströmmingspartaj.
- Även om jag nu skulle ta med mig en burk och öppna den, skulle jag inte kunna göra det inomhus, vilket betyder att vi alla hade varit tvungna att hasa ut oss från klassrummet, genom alla korridorer, och ut till ett säkert ställe. Vilket kanske är lite av en överkurs. Dessutom är det en jobbig grej.
Nästa grej. Man skulle kunna säga som så att det var tur i oturen att vi så oväntat fick sovmorgon till tolv femtiofem idag, ty annars hade jag och ett antal andra annars så glada ungomar varit tvunga att vistas innanför väggarna till denna byggnad i ungefärligen tolv timmar. Efter den trevliga övningen med Gränslöst kl fem till sju skall det i denna dag hållas föräldramöte inför den stundande resan till Ungern och europeisk folkmusikfestival i maj. Och där har vi det. Förhoppningsvis kommer mötet att vara slut så man hinner hem och se LOST. AAAAHH, för alla er som inte har sett reklamen för denna veckas avsnitt: Det är helt sjukt! Vad händer?? Om inte mötet är klart innan nio komer jag att bli ledsen i ögat, ja sannerligen. En bra grej är i alla fall att jag har bullat upp med diverse förnödenheter så som skagenmacka och mandariner och plommon för att hålla mig vid liv i denna kväll. Det är gott.
Vilken dag är det idag?
Vissa dagar är fina. Sådana där med sol och värme som letar sig in i hjärtat och får en att känna sig glad och som får en att vilja skratta åt allt och ingenting. Vissa dagar är fula. Då kvittar det om det är sol och varmt ute, för det hittar inte enda in i hjärtat ändå. det kvittar hur mycket kläder man drar över sig, för kylan sitter inte utanpå, den finns där inne. Sånt får en att vilja gråta. Vissa dagar är lite av varje, både fina och fula, och kanske är det dom som är värst? Av sådana dagar blir man trött, eftersom det bara går upp och ner hela tiden. Man vill göra allt men ändå ingenting, man vill hitta på roliga saker med trevliga människor, och samtidigt bara krypa ner under täcket och inte prata med någon, man vill gråta med det går inte, man vill skratta och kanske det går men hur roligt är det egentligen?
Såklart påverkas din psykiska hälsa av såväl omgivningen som dig själv, av saker som händer, saker som kanske inte skulle ha hänt och saker som borde ha hänt men aldrig gjorde det... Men så är det ju alltid, eller hur? Saker som blev fel och saker som blev rätt. Saker som blir fel och saker som blir rätt. Fula och fina? Gott och mindre gott. Kanske kan man jämföra det hela med en soppa. För att soppan blir god måste man häva i en massa saker som tar sig gott till varandra, fina och goda saker liksom samtidigt som man måste ha några fula också. Men de goda smakerna väger ändå över de äckliga. Att soppan blir äcklig måste inte betyda att det bara simmar omkring en massa fula saker i den, utan lite av varje, men att det äckliga väger över. För det mesta är min soppa god. Men ibland kommer en sked med äckligt. Just nu kommer dom rätt ofta.. Men ändå inte.
I mitt hjärta vilar Sufjan
Kärlek!
Regnet det bara öser ner
En situation där regn inte är fullt lika mysigt är den som vi snart kommer att försätta oss själva i. Vi ska inom kort promenera ner till Arenan för att lyssna på diverse band som ska spela ikväll, och just i detta nu känns det inte som den mest lockande grejen att göra. Man kommer att bli blöt och ful, och entrén som kunde ha blivit så stilig en mer solig dag, kommer inte att bli fullt lika värdig eftersom vi kommer klafsa in med stipigt hår och rinnande smink. Men man kan ju trösta sig med att alla kommer att se likadana ut! Förutom de som har paraply då. Men... Paraply är överskattat.
För den intresserade
Måndag. Endast två ordinarie lektioner. Resten inställda. Trots detta slutade vi inte förrän halv fem. Jippie!
Tisdag. Även då bara två ordinarie lektioner. Där resten av lektionerna skulle ha varit hade vi hål. Denna dag var jag hemma en så där kvart i sex. Livet är bra härligt.
Onsdag. Baaah. Engelskan var förkortad vilket resulterar i en till timme mellan engelska och svenska. Idag kommer jag komma hem som tidigast klockan sju. Det är grejer det.
Som vi inte hade nog med hål? Vad är det meningen att man ska göra alla de timmar vi tillbringar i skolan när vi inte har lektion? Det är en fråga värd att fundera över.
Trots dessa sena dagar har denna vecka varit väligt soft. Det är ju inte så ansträngade att ha hål liksom.
Men. Om man drog ihop alla lektioner så att de ligger så tidigt så möjligt skulle man kunna säga att tiden i skolan skulle förkortas med... Fyra timmar? Ja. Förmodligen. Intressant tanke!
Borta bra men hemma bäst
Det är sant!
Idag är en bra dag. Just nu finns det mycket att vara glad för känns det som!
- Höst. Solen skiner och det är varmt, men ändå kyligt! En perfekt höstdag. Jag tycker om hösten. Det är precis så där lagom varmt, men vinden är lite kylig och så där skön att andas in. Det är inte så varmt att man måste gå omkring i så lite kläder som möjligt för att inte dö av svett, och inte heller så kallt att man måste bylsa på sig all världens kläder för att kunna gå utanför dörren. Det räcker med en liten fin jacka och en halsduk, och kanske vantar. Lagom mycket kläder liksom. Det är mysigt!
- Party. I kväll är det nollning för de nya ettorna vilket innebär att vi alla trevliga människor musikettor tvåor och treor kommer att träffas och ha väldigt kul förhoppningsvis tillsammans.
- Vänner. De är BRA.
Egentligen skulle jag ha räknat upp fler saker. Men jag hinner inte eftersom vi har gympa om en kvart. HUGA. Jag vet inte vad jag tycker om våra gympalektioner.
Men det spelar ingen roll. I färders spår för framtids segrar mina vänner! Glid i frid!
Spanien ar ett land dar man dansar tango..
Allra bast, en spanjor dansar sin fandango.
Fast det ar ju den stora fragan. Stammer detta pastaende?! Nja. Det kan diskuteras. Det ma kanske finnas spanjorer som ar trevliga fran hjartat, men dom sitter val och trycker nanstans i ett av alla mysiga gatuhorn som det finns pa denna plats dar jag i detta ogonblick av mitt liv befinner mig. SPANIEN! :D
Det forsta vi mottes av efter flygresan var en varm sjon bris av spansk lyft. INTE. Vi kom ut fran planet trotta och lite mer trotta, och mot oss slog fukten som en halvtorkad handuk i ansiktet. Yeah. Och sa har det fortsatt. Den dar fukten ar en efterhangsen typ, fñljer efter en vart man an gar. Men det ar sant man far leva med nar man ska ut i stora vida varlden och se nagot annat. Och det dar med spanjorerna.. Det finns faktiskt trevliga killar. Som ar trevliga bara for att var trevliga och inget annat. Men igar var det andra bullar nar vi gick omkring pa gatorna. Killarna visslade efter oss och nagra var till och med pa vag att typ folja efter/ hanga pa oss dit vi skulle.
Men men. Bortsett fran detta sa ar det fantastiskt trevligt att vara i spanien tycker jag!
YEAH.
Tack!
Nu är jag glad må jag säga. Och snart bär det av till varmare länder!
Ehe.
Tänk hur man kan se ut ibland. Det är nästan så att man skäms. Hur gick det till? Var är detta liksom?!
Jag - en missbrukare?!
Igår var en chokladens dag. Hädan efter skall gårdagen för alltid kallas kladdkakans dag. Den 28 augusti eller var det nu var för datum i går skall för all framtid kommas ihåg som den dagen då Emma och Elin bakade sin sista kladdkaka, och åt så de verkligen verkligen höll på att spy och krevera. På riktigt! Sedan kan det ju diskuteras huruvida det är sant detta med att dessa två jäntor aldrig mer kommer baka kladdkaka eller inte. Man lär sig av sina misstag brukar man ju säga, men jag tror inte att det är fallet för dessa två. Jag har aldrig varit med om dess like, må jag säga! Efter en kopp cappucino spetsad med lite choklad, sprutgrädde on top of it all, och två bitar kladdkaka med sprutgrädde till, låg jag bokstavligt talat på golvet och kved och vred mig i minst en halvtimme. När ska Elin och Emma lära sig att behärska sig när det gäller att äta av livets goda? Kanske aldrig. Fy. Hemma i kylskåpet står i detta nu de resterande tre fjärdedelarna av den egentligen rätt lyckade kladdkakan, och bara väntar på att bli uppäten. Hm. Det får nog blí en annan gång. Kanske..
Det är en liten liten detalj jag ändå inte förstår. Trots att jag igår alltså åt kladdkaka så att jag inte mådde så fruktansvärt bra utan var så här -- nära att spy, skulle jag idag kunna tänka mig att ta en bit. GAH! Hur går det till? Och inte nog med det. Mitt chokladsug gör sig påmint och fick mig att köpa en Twix i skolans cafeteria. BAH! Hur gick det till? Jag börjar allvarligt fundera på om jag är beroende av choklad. Iaf en gång om dagen känner jag som så att ååh jag vill ha choklad, vad gott det vore med choklad, jag måste köpa choklad, jag borde inte slösa pengar men jag gör det ändå ungefärligen. Sedan när jag har köpt min choklad och ätit lite av den är allt frid och fröjd. Hu. Jag är alltså en missbrukare. AAH! Jag är en missbrukare. ... Men samtidigt kanske det inte är så farligt när allt kommer omkring, ty jag har faktiskt hört att kakao är bra. I vissa mängder okej. Jag äter faktiskt inte såå mycket choklad. Och faktiskt, det är väl en aning mycket bättre att jag är "beroende" av choklad än att jag skulle vara beroende av cigarretter till exempel. Eller ännu värre, tänk om jag hela tiden kände IIH nu är det dags att RÖKA BRAJ! Röka lite Braj braj braj. Nej dra på trissor. Visst är det en aning mycket bätte, eller hur?!
en liten sammanfattning av vissa saker
Denna Katalonieresa innebär att man måste ta ledigt från skolan i en och en halv vecka, och därför få underskrift av ALLA lärare man har. Gaah. Därför har jag och min kära sambo sprungit omkring i några dagar nu för att jaga autografer. Puh. Det är en pers. (Pärs?) Det leder mig osökt in på ett annat ämne. När vi rusade omkring på skolan och jagade Sunken - vår eminenta?- mattelärare, och sedan hittade honom, stegade vi rakt in i ett klassrum fullt av små söta musikettor som smilade så trevligt och vinkade när vi gjorde entré. Sen, mina vänner sen! var det en hel massa människor, minst tre fyra fem eller kanske tio hundra som sa till oss att vi var bra i lördags! YEAH. Tack tack och åter tack för vänligheterna! Elin & Emma var alltså ett uppskattat inslag på årets Seaside- festival! Det känns rätt bra faktiskt.
Seaside kan sammanfattas som trevlig. Miss the Point kändes klart bäst. Basicly the same var hemskt bra dom också, Blöw var kanske aningen för mycket stringkalsonger och kropp, No Brakes rockade yeah yeah, Bag in box band verkade trevliga det lilla jag såg. Ja.
Men nu helt plötsligt måste jag rusa iväg mot ett nytt äventyr. Bildlektionen.
Esteternas smör, smält av kroppsvärme
Efter maten för ungefär en kvart tjugo minuter sedan kanske, var vi en grupp smarta människor som stodo i en ring och konverserade om intressanta och visa saker. Det var stunden då vi kom fram till följande lite läskiga faktum: Alla är nakna innerst inne. Under kläderna alltså. Helt plötsligt var denna grupp av civiliserade smarta konverserande människor något annat. NAKNA! Vi spejade oss omkring och upptäckte då en hel massa andra människor som också gick omkring och var nakna. HU! Det är lite läskigt att tänka så. Men det är ju faktiskt sant! Alla mer eller mindre nakna, det är bara att det inte syns så mycket! Tänk om det skulle synas. Att man var naken alltså. Man gick omkring och gjorde alla saker som man brukar göra, men iklädd endast skor! Oj oj oj oj.
Om en liten stund är det dags för alla esteter att presentera sig klassvis för varandra. Höhö. Det är valfritt hur man vill gå till väga, bara man tillsammans med sina små klasskamrater står på scenen i cafeterian och visar upp sg för resten. ES2MU har på något mystiskt vis kommit fram till att de ska stå och mässa entonigt och långsamt E-S-2-M-U på en rad. Sedan ska Affe komma in med ett smörpaket och utropa Skåda esteternas smör, smält av kroppsvärme! Så matar han oss med en matsked var och en ur smörpaketet. (Egentligen är det vaniljsås i smörpaketet, men det är och ska för altlid bli en stor hemlis.)
Så. Hur i hela fridens namn vi kom fram till denna ide är och kommer nog också förbli en annan stor hemlis. Men men, det är så det ska vara. Livet är fullt av hemlisar hujedamej. En sak är i alla full fall säker: Ingen annan kommer nog att göra samma sak som oss. Det gäller att vara alternativ mina vänner. Alternativ som fan. EHE.
Hösten och skolan lurar bakom husknuten
Man skulle kunna säga aatt jag har kommit något av mig i detta bloggande, vilket är synd synd synd. Men så blir det välan på sommaren kan man tänka. Nu är i alla fulla fall hösten på intågande, en dag står den väl bara där utanför dörren och knackar på och vill in. Hösten är en väldigt mysig årstid tycker jag. Jag tycker om hösten! Det är inte så passa varmt att man måste gå omkring i så lite kläder som möjligt och svettas, och inte heller så kallt att man måste gå omkring och känna sig som en stoppad korv med kläder. Hösten är liksom mitt emellan! Yeah. Till hösten hör också skolstarten till. Och den är inte långt borta må jag säga. Det är just bakom husknuten!
Säkert som skrån
Men nu ska det bli ändring i världen vill ajg lova. Nu är det typ bara en vecka kvar av sommarlovet, men nu har jag minsann möglat fördigt här i Malung. Det är ett som är säkert!
Låt oss lägga ner.
När jag var liten trodde jag att uttrycket lägga ner något vekligen betydde bokstavligen att lägga ner det. Liksom trycka ner det i jorden eller nåt. Jag kommer ihåg en gång när det var vinter och jag och mamma var på väg hem till mormor och morfar. Vi gick förbi en jääättejättestor byggnad med ett väldigt hejdundrandes sluttande tak på som typ gick ner till backen. På detta tak låg det en massa snö, och snön gjorde att det verkligen såg ut som om nån hade tryckt ner huset i marken så att bara taket stack fram. Jag, som var bara barnet tro inget annat mina vänner! kände i det ögonblicket att all min undrans tid var förbi. Ty enda sedan jag av min moder fått höra att dom hade lagt ner vad det nu än var som funnits i detta stora husi, hade jag gått och undrat vad hon menade med det. Och nu fick jag mitt svar! Sanningen var ett faktum, och jag hade funnit svaret på gåtan. Trodde jag. Snopet!
Så vad har hänt i mitt liv sedan den dagen då jag upptäckte att att lägga ner något inte betydde att trycka ner det i marken? Inte mycket, för jag upptäckte det igår HAHHAHAHAHAH. Inte! Men i alla fall. Det var ett skoj mina vänner, ett skämt. Ett sånt som man brukar dra för att skoja till det hela. Sätta lite sprätt på tillvaron liksom. Men icke. Kanske att jag misslyckades. Det var nog egentligen ett ganska tråkigt skoj. Pinsamt för mig! Fy. Jag känner enda ner i knäskålarna att skämtet floppade. Dom skallrar liksom lite olycksbådande. Huga. Jag tror jag ska lägga ner mina skoj. I alla fall om de alla håller samma låga humorfaktor som ovanstående. Så. Låt oss gå och gräva ner det här skämtet. Riktigt trycka ner det i backen. Jag känner att stämningen blidde lite tryckt här nu. HA! En ordvits. Katshing!
Vissa ordvitsar kan ibland vara roligare än andra. Vissa ordvitsar är precis tvärtom. Det är ungefär som med mat. Viss mat är jättegod medans annan mat är precis tvärtom. Ett sanningens ord från en trött själ som känner att det nog är dags att lägga ner hela den här bloggispryler för tillfället.
Man har inte roligare än man gör sig, så sant som det är sagt
För att nu göra denna vecka så trevlig som möjligt för befolkningen skall jag och min kära väninna Shlaba alltså Elin stolpa ner på byn i läckra kläder, sminkning och håruppsättnignar av alla möjliga de slag, med såbbubblor yrande runt oss åt alla håll och kanter såpbubblor är livets goda och kasettbandspelaren, som vi hoppas införskaffa snarast möjligt i högsta hugg. Yeah yeah skulle man kunna säga. Ja, det gäller att göra det bästa av situationen, locka fram det där lilla extra, hitta vardagsmagin som förgyller livet.
Man har inte roligare än man gör sig!
När man gör en kullebytta kan man låtsas att man är en köttbulle på rullning
De senaste dagarna har tröttheten varit över mig som ett regnväder när man är utomhus. Den har sköljt över mig som en störtflod och fått mig att vara så här nära att somna framför tv:n klockan - håll i er - halv sex på kvällen. Ja sannerligen har jag inte varit trött så säg. Men nu är den tiden förbi. Nästan i alla fall. Men vem blir inte trött av att vara på Fred och Kärlek och somna ungefär fyra, tre dagar i rad och sedan hasa sig upp veckan efter kvart över sex på morgonen? Jag kan tala om för den intresserade läsaren att jag tyvärr ej tillhör de få som mot förmodan är hur pigga som helst trots detta leverne. Men no affence Fred och Kärlek, det var dunderkul tycker jag trallala.
På tal om väder och vind, och på detta alltid återkommande ämne i mitt liv - tidiga mornar - så vill jag uppmärksamma om följande. I fem veckor har Emma nu stretat på i rabatterna. Hon har krälat på knä och stått framåtböjd med huvudet i backen, alltdi redo med kratta och arbetshandskar i högsta hugg. Hon har varit den som har tagit itu med allas vårt problem, det permanenta i-landsproblemet, alla blommors fasa: OGRÄSET. Huuuah. I vissa kretsar har denna tös kallats Ogräsets Värsta Mardröm, och ja sannerligen så sant som det är sagt. Men. På fredag kommer hon att abdikera och överlåta sina sysslor till en annan. På fredag är den stora dagen, den dag som borde firas med tårta fast det är rätt dumt för jag äter redan för mycket som det är men okej en liten bit kanske går ner om det ska vara så.
PÅ FREDAG BÖRJAR SOMMARLOVET!!
Emma goes blogg
Jag är lycklig, ty det ser ljust ut i Fred och Kärlek-frågan. Yes!