- Emma

Japp. Det är den stora sanningen. En ny dag är i antågande, och här sitter jag och ser i kors. Jomen visst. Ibland kan man vara så trött att man ser i kors. Ibland kan man undra varför man då inte går och lägger sig när man är så trött att ögonen snart ploppar ur skallen på en. I bland kan man undra varför man inte har dött av ansträngningen att försöka försöka försöka hålla upp ögonlocken. I bland kan man även undra varför man då, när man är så här trött som jag just sa, ändå börjar blogga mitt i mörka natten. Mmm. Det kan man faktiskt undra! Det är frågor som jag har ställt mig många gånger. Jag ligger sömnlös om nätterna och vrider mig i frustration över att jag undrar detta. Och när jag äntligen somnat och sedan ska till att vakna, då är dessa undringar det första som dyker upp i roten hallelujah. Ja, så är det gott folk. Detta är frågor som jag tror att vi alla ställer oss innerst inne. Människor i alla tider har nog hasat omkring och funderat över varför varför varför är jag alltid uppe mitt i natten och bloggar?! Fast vikingarna förr i den då så unga världen tänkte väl kanske mer varför varför varför sitter jag alltid uppe efter det att solen gått ner och ristar runor fast jag inte ser ett smack i mörkret, och snart skrumpnar av denna sömnlöshet? Japp, så är livet på en glasspinne.  Fast nu kanske jag ändå lät fantasin skena iväg med mig, vad vet jag. Jag menar, jag har väl ingen koll på vikingarnas dagsrutiner. Dom kanske hade ficklampor.

I morgon är det meningen att jag och Elin ska hoppa studsmattis. Om vädret tillåter detta vill säga. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, det liksom har en egen vilja tycks det. Ja jag säger då det, ock ock ock. Men om det nu vore så att vädret vore på bra humör och visar sig från sin bästa solskenssida, då är det ompa ompa som gäller. Plus Lejsme - Per så klart. Hans polska är det vackraste mina öron har skådat. Eller inte skådat precis, det vore högst märkligt - festligt i och för sig om öronen började skåda- men kanske det vackraste mina öron har hört då. Särkilt om man spelar denna sällsynt vackra melodi med fiol, och får lite trevligt komp tex trummor, piano och annat, till. Det blir verkligen magisk stämning vill jag lova.
 
Jag kan ju också passa på att tacka för födelsedagen. Den bjöd på frukost på sängen medhjälpare där var Elin, en fantastiskt mysig gosedjurskanin som har fått det mycket passande namnet Bengt- Henning, en bukett med söta vitsippor, en McFlurry på McDonalds, några trevliga böcker, en iRiver typ som iPod yeah man! och lite penningar minsann. Trevligt mysigt må jag säga.

Så vill jag sända en liten tankte till min lilla syster som egentligen inte är så liten när allt kommer omkring. Olivia spelar fiol. Och hon är hemskt duktig. Idag lärde jag henne Air som vi spelar på Gränslöst, och här gick det undan i svängarna vill jag lova! På en svinblink så har hon lärt sig att spela den hur vackert som helst. Ja. Hon är allt en hyvens tjej min syrra.

Men nu är det faktiskt dags att lägga på locket på denna dag, och slänga sig i slafen och knoppa som det så vackert heter. Tjing!