Varför har man alltid on i huvudet på måndagseftermiddagarna?
Detta är en fråga som jag har funderat på länge. Eller i alla fulla fall i fem minuter. Det kan räknas som en oändlighet om man vill, det beror helt och fullt på om man känner för det eller inte. Såklart också beror det på vilket humör man är på. Om man är glad, och lycklig och gör något trevligt mysigt roligt, då, då kan fem minuter kännas som en blink med ögat. Med andra ord - hemskt fort. Om man däremot är lite ledsen och känner sig allmänt deppig och gör något fullkomligt jättetråkigt, då känns fem minuter som.. Som hemskt länge i alla fall.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
Kommentarer
Postat av: lodliz
jaa..finns det nåt som är enkelt? att skura tallrikarna med en tandborste utan skaft? att hoppa på en studsmatta av betong? att krympa fast man sväller? att svälja en hel kokosnöt? näe..allt som man behöver kunna i detta liv känns fruktansvärt svårt..
Trackback
