Dagen idag är en märkvärdig sak, tänk! Evigheten fram och evigheten bak
Vilken hejdundrandes slapp vecka detta har varit hittills måste jag säga. Igår hade vi sovmorgon till tio, och den enda lektionen som vi hade var svenska vilket tillbringades framför en tv. Om filmen kan sägas att det var en tysk haha film som tydligen är deras lilla version av Sveriges Fucking Åmål. Huameja. Kanske vissa gillar att titta på när 16- åriga pojkar står och runkar i ring, men jag känner att det var inte riktigt my cup of tea som det så fint heter på utrikiska. Mycket ska man stå ut med här i världen. Men det var bara en parentes. Idag hade vi också sovmorgon, till tio över tio denna gång wooow och den enda riktiga lektion jag har idag är musikteori fyrtio minuter, vilket redan är avklarat. Resten av veckan kommer att se ungefär lika ut tror jag trallala, och det är ju alltid trevligt.
Men dagen är inte slut för det vill jag lova, ty jag är en hederlig människa som ställer upp när människor behöver mig, vilket har resulterat i att man behövs som violinist. Det betyder att resten av dagen kommer att spenderas i alunan och repa repa repa inför Jonatans konser i morgon. Ja, tänk så det kan gå.
Oho! Jag är lite excited här, herregudars, Hannah och Agnes är i detta nu iväg och genomför Hemlisen! Denna hemlis som jag så storartat talade om och hyllade förra veckan berör inte mig längre sorry jag backade helt enket ur. Men jag är relativt nöjd med livet ändå. Och det ska bli hemskt mycket trevligt att se hur det blir på Agnes och Hannah, ja sannerligen!
Lev lugnt och ta det lugnt. Det är fint höhöhö.
Men dagen är inte slut för det vill jag lova, ty jag är en hederlig människa som ställer upp när människor behöver mig, vilket har resulterat i att man behövs som violinist. Det betyder att resten av dagen kommer att spenderas i alunan och repa repa repa inför Jonatans konser i morgon. Ja, tänk så det kan gå.
Oho! Jag är lite excited här, herregudars, Hannah och Agnes är i detta nu iväg och genomför Hemlisen! Denna hemlis som jag så storartat talade om och hyllade förra veckan berör inte mig längre sorry jag backade helt enket ur. Men jag är relativt nöjd med livet ändå. Och det ska bli hemskt mycket trevligt att se hur det blir på Agnes och Hannah, ja sannerligen!
Lev lugnt och ta det lugnt. Det är fint höhöhö.
Ett stycke tanke
Min fot håller på att somna. Det liksom knattrar och kittlar i den, som om fem eller kanske tio.. hundra? myror spurtade omkring i fotens innandöme. Herre Gudars. Undefär som det knastrade och knottrade i handen här om dagen när jag och Liz kom på den fantastiska idén att slå händerna i bordet så hårt vi kunde. Arvid hängde genast på för denna hyvens kille är inte rädd för att utforska det okända. Och det okända var roligt må jag säga. Händerna blev liksom avdomnade och vi fruktade att nu är det över, nu kommer vi inte kunna gå på datakundkapen eftersom våra händer är i ej användbart skick. Men tji fick vi, för datalärisen Ipa dök aldrig upp. En teori ligger och utvecklar sig i detta nu på klassens sida på jamma om att det var aliens som kom och förde bort honom. Vad har det blivit av världen? frågar jag mig själv.
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
- Pengar Att jobba i fem veckor, fem dagar i veckan, från sju till fyra, inbringar en hel hög med stålar. Massvis med pengar. Förra året skrapade jag ihop till så mycket att jag kunde ha köpt minst 24 000 bugg. Och det är inte dåligt. Om man ränknar allt i hur många bugg man skulle kunna få för det, skulle allt bli så mycket trevligare i livet. Om man som jag lever fattigt studentliv i Falun större delen av året är det väldigt bra att ha pengar som man har tjänat ihop. Tilläggas kan att jag inte har levt så hejdundrandes fattigt, eftersom jag jobbade förra sommaren HAHA, men studentlivet kom jag inte ifrån.
- Musik Jag har kommit på mig själv med att sitta och längta tills jag ska börja jobba eftersom jag då kommer ha alla tillfällen i världen att använda min trevliga lilla födelsedagsprensent- iRiver. Aah. Allt kommer blir så mycket trevligare roligare och lättare när man har lite musik i öronen. Jag kommer att kunna upptäcka så mycket trevlig musik under dessa fem veckor vill jag lova.
- Frisk luft Under mina jobbveckor kommer jag att tillbringa mestadels av dagen utomhus i friska luften, och det är fantastiskt bra för både kropp och själ. Ett till plus är såklart att jag kommer bli så brun ja så brun. Fast då måste det förstås vara fint väder, men det är en annan femma. Och jag kan tala om för den obildade läsaren, att 70% av solen strålar kommer fram även om det är mulet.
- Människor Eftersom i princip alla blomlådor som ska tas omhand finns i centrala delar av Malung, kommer jag aldrig att vara ensam. Antingen stöter man på någon man känner och så stannar man och pratar med den personen ett litet tag, eller så kommer det fram någon söt tant eller farbror och säger men ååh så fint det blir eller något annat trevligt. Och så har de satt guldkant på den dagen!
- Motion Jag kommer att under fem veckor trampa runt Malung på cykel hela dagarna. Mer behöver jag inte säga om det eller hur? Alla vet att motion är bra.
- Dagsrutin Man får en fantastiskt bra dagsrutin av att jobba, och det är bra med rutiner! Det är bra mycket skönare att veta vad man ska göra och äta på bestämda tider och så vidare varje dag, än att bara gå omkring och driva hela dagarna. Att gå och inte ha något att göra på dagarna blir man knäpp av, det vet jag.
På tal om köttbullar så skall jag nu gå och hänga tvätt åt min moder trallala.
Här ska det stå en smart rubrik men idag kom jag inte på något intelligent så det sket sig.
Igår tittade jag och ensamheten på Moulin Rouge tillsammans, och det var ganska trevligt. Enda haken var att jag tycks bli uttråkad av allt jag gör efter ett tag, och så var det även i detta fall. Jag kände att ungefär någonstans mellan Evan McGregors och Nicole Kidmans färgsprakande kärleksmedley som jag och Elin by the way uypptäckte att vi kan som ett rinnande vatten och han Kingsley's eller vad han nu heter som äger Moulin Rouge, Like a Virgin-tolkning med trumpeter och dansande servitörer, så var jag trött på det hela. Men då kom frågan: Vad ska jag göra om jag inte kollar på film? Så jag fortsatte till slutet. Efkännas bör att jag blev rörd av slutet, vilket säkert också är meningen att man ska. Så då sitter man där och halvgråter och känner sig så där lagom fånig som lipar åt en film. Men ändå. Hur kul är det om den man älskar bara hipp som happ skulle ta ett långsamt raspande andetag och sen bara gå och dö? Det vore nog inte så roligt. Vilket leder mig osökt in på en annan sak som jag har tänkt på ett tag.
Man måste ta vara på dem man har, dom som man älskar. Du vet aldrig vad som kan hända, och så är det. Många har sagt det förr och hubblahubblahubbla. Men det är ju faktiskt sant. Tänka på dem som vekligen betyder nåt och som tycker att du betyder nåt. De som alltid finns där, det är dom som är äkta, eller hur?
Egentligen vet jag inte vad jag ville få sagt med det här, men så kan det ju gå ibland. Ibland är det väl helt enkelt så att man inte förstår sig på sig själv, ja sannerligen. Ibland förstår man sig inte på andra heller, ibland undrar man vad folk håller på med. Men det är också en sak som är så. Ödets väg är outgrundlig, man vet aldrig var man hamnar, vilka man möter och vilka man lämnar av på vägen.
Yeah man, vad djupt det blev nu då. Egentligen sitter jag bara här och pratar i gåtor och försöker att säga saker som jag vill säga, men inte rakt ut. Dels för att jag faktiskt inte vet vilka som sitter och läser det här, vilket kan vara lite läskigt må jag säga, och dels för att jag inte vill sitta och skriva sådana saker i en blogg och på en dator över huvudtaget. Men. Jag är bitter och jag är arg, jag är ledsen och besviken, men det får jag väl leva med. Livet går vidare och det är inte så att jag dör av det här, med jag hatar att gå och tänkta på det här och jag hatar att bry mig om nåt som inte alls är värt att bry sig om egentligen. Men så är det.
Man måste ta vara på dem man har, dom som man älskar. Du vet aldrig vad som kan hända, och så är det. Många har sagt det förr och hubblahubblahubbla. Men det är ju faktiskt sant. Tänka på dem som vekligen betyder nåt och som tycker att du betyder nåt. De som alltid finns där, det är dom som är äkta, eller hur?
Egentligen vet jag inte vad jag ville få sagt med det här, men så kan det ju gå ibland. Ibland är det väl helt enkelt så att man inte förstår sig på sig själv, ja sannerligen. Ibland förstår man sig inte på andra heller, ibland undrar man vad folk håller på med. Men det är också en sak som är så. Ödets väg är outgrundlig, man vet aldrig var man hamnar, vilka man möter och vilka man lämnar av på vägen.
Yeah man, vad djupt det blev nu då. Egentligen sitter jag bara här och pratar i gåtor och försöker att säga saker som jag vill säga, men inte rakt ut. Dels för att jag faktiskt inte vet vilka som sitter och läser det här, vilket kan vara lite läskigt må jag säga, och dels för att jag inte vill sitta och skriva sådana saker i en blogg och på en dator över huvudtaget. Men. Jag är bitter och jag är arg, jag är ledsen och besviken, men det får jag väl leva med. Livet går vidare och det är inte så att jag dör av det här, med jag hatar att gå och tänkta på det här och jag hatar att bry mig om nåt som inte alls är värt att bry sig om egentligen. Men så är det.
Varför har man alltid on i huvudet på måndagseftermiddagarna?
Detta är en fråga som jag har funderat på länge. Eller i alla fulla fall i fem minuter. Det kan räknas som en oändlighet om man vill, det beror helt och fullt på om man känner för det eller inte. Såklart också beror det på vilket humör man är på. Om man är glad, och lycklig och gör något trevligt mysigt roligt, då, då kan fem minuter kännas som en blink med ögat. Med andra ord - hemskt fort. Om man däremot är lite ledsen och känner sig allmänt deppig och gör något fullkomligt jättetråkigt, då känns fem minuter som.. Som hemskt länge i alla fall.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
Men det var inte det jag skulle diskutera i detta inlägg, utan jag tänkte föra lite debatt med mig själv om varför man alltid har ont i huvudet på måndagseftermiddagarna. Så. Varför har man alltid ont i huvudet på måndagsförmiddagarna och faktiskt, eftermiddagarna i allmänhet? Jag vet inte!
Ja. Så kan det låta när man har ont i huvudet. När man har ont i huvudet kan man många gånger verka lite sur och vresig mot resten av världen och inte orka så mycket, och helst vill man bara gå hem och dra täcket över sig. Jag vill sova. Jag tänker banne mig stolpa hem och sova efter det här. Eller kanske inte, men i alla fall! Jag måste först sjunga lite Lisa Nilsson. Hon är en hyvens tjej med en trevlig röst tycker jag, som sjunger låtar som jag känner passar mig att sjunga. Så är det. Och det kan ju vara trevligt.
Nu skall jag ta mitt pick och pack och hasa iväg till C- huset för att spela lite wannebe-Robert Wells-musik. Nej det där var hemskt taskigt. Jonatan är en hyvens grabb med sinne för musik. Han gör trevliga små stycken. Stycken. Alltså musikstycken, sådana som man spelar. Så att det låter musik alltså.
Jag känner att det är nog nu. Jag har hedrat två personer i detta inlägg, och jag tycker att dom ska känna sig lyckliga som får vara med i det här. Förresten har jag kommit fram till att min livsgåteteori kanske inte håller. Den håller på att falla. Eller... ja den är bara lite invecklad liksom liksom liksom.
Men så är livet. Livet är invecklat.
En liten hemlis
Yesbox allright, vi har en liten hemlis vill jag lova. En hemlis som snart, inom kort kommer att uppdagas. Så var tålmodiga vänner, ty snart kommer ni alla att få veta vår lilla hemlighet. Det är en fin hemlighet, en av sådan slag man får pirr-i-magen av. Man blir liksom lite förväntasfull när man tänker på den lilla hemlisen, och leendet dyker upp på ens läppar. Hemlisar är roliga ja sannerligen säger jag er det!
Nu kanske den intresserade läsaren sitter och våndas och biter på knäskålar och annat onyttigt i sin överväldigande nyfikenhet vad är det för hemlighet dom går och trycker på? Och vilka faraos kalasbyxkor är dom?Jag kan berätta för alla de som nu sitter spända av förväntan för att få höra svaren på dessa tvenne frågor. MEN TJI FICK NI! En hemlighet är till för att bevaras. I alla fall till det rätta ögonblicket. Man skall alltid vänta på rätt ögonblick, annars kanske det blir fel. Ugah inah ugah anah ugah som de gamla indianderna i Värmlands djupa skogar alltid sa. Rätt sak i rätt tid. Det enda jag kan avslöja är att hemligheten ingriper tre blidsköna jäntor i sina bästa år. Fast sedan finns det några till som vet om denna hemlighet, men det är inte de som kommer att avslöja den stora hemlisen. Så det så.
SHIT. Jag har kommit på en smart sak.
Vilken fråga är egentligen livets stora fråga och gåta? Och vad är det rätta svaret?
Livet är gåtan och döden är svaret. När man har löst gåtan dör man. Är det så? Är det så?
Nu kanske den intresserade läsaren sitter och våndas och biter på knäskålar och annat onyttigt i sin överväldigande nyfikenhet vad är det för hemlighet dom går och trycker på? Och vilka faraos kalasbyxkor är dom?Jag kan berätta för alla de som nu sitter spända av förväntan för att få höra svaren på dessa tvenne frågor. MEN TJI FICK NI! En hemlighet är till för att bevaras. I alla fall till det rätta ögonblicket. Man skall alltid vänta på rätt ögonblick, annars kanske det blir fel. Ugah inah ugah anah ugah som de gamla indianderna i Värmlands djupa skogar alltid sa. Rätt sak i rätt tid. Det enda jag kan avslöja är att hemligheten ingriper tre blidsköna jäntor i sina bästa år. Fast sedan finns det några till som vet om denna hemlighet, men det är inte de som kommer att avslöja den stora hemlisen. Så det så.
SHIT. Jag har kommit på en smart sak.
Vilken fråga är egentligen livets stora fråga och gåta? Och vad är det rätta svaret?
Livet är gåtan och döden är svaret. När man har löst gåtan dör man. Är det så? Är det så?
Svaret på livets gåta är nog en hemlis. Och hemligheter är till för att bevarsas! Ja det kanske inte är helt omöjligt att man dör då. Men kanske är det så att svaret är döden? Att gåtan är livet och svaret döden? Kommer världen att gå under nu för att jag har sagt detta? Kommer vi alla att dö nu? Nu vet vi svaret på livets gåta och vad har man då kvar förutom just svaret? Oj vad det blev invecklat. Jag tror att jag har tagit mig vatten över huvudet. Kanske det är en helt felaktig teori. Ingen vet.
Vad man i alla fall vet är att Livets gåta med svar är en hemlis. Precis som den hemlis som jag, Agnes och Hannah har. Länge leve hemlisarna!
Vad man i alla fall vet är att Livets gåta med svar är en hemlis. Precis som den hemlis som jag, Agnes och Hannah har. Länge leve hemlisarna!
Ett namn är blott en sak som vi har för att skilja oss åt för egentligen är vi alla lika
Tillåt mig att brista ut i skratt. Ha ha ha!
Vi har i detta nu varit inne och sökt på Svenska kennelklubben, och funnit följande:
Det finns många hundar som heter Olivia. Men inte nog med att de bara heter Olivia av alla namn varför döpa sin hund till Olivia utan det finns en hundis som heter så ståtligt som Olivia Kevin the Bodyguard. HAHAHAH! Vadå Bodyguard?! Vissa har humor i denna värld må jag säga! En annan hund heter Olivia of American Dreams ,det finns en annan som heter Olivia of the Hunters Home och en hund som heter inget mindre än Olivia Du Manoir De Locksley. Ja. Listan kan göras lång! Hahaha, vilket nöje. När vi sökte på Patrik som, för den som undrar är namnet på min fader kom det fram att alla hundar som hette Patrik var antingen pudlar, taxar eller cocker spaniels. Höhö.
Nu kanske den intressante läsaren undrar om orsaken till varför undertecknad dillar om vad en hoper galna människor döper sin husdjur till. Jo. Det är nämligen som så att vi Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund ska skaffa en liten Dunker igen! Dunker är alltså en hundras för den obildade. Här gäller det att vara alternativ som få vill jag lova, vi måste ha ett så ovanligt namn som möjligt är. Mamma den smarta kom med förslaget att hunden skulle kallas Teira. Finis! Teira, ja, koooom då Teira. Ja komsikomsi. Teira, Teira! Det namnet känner jag att faktiskt lägger sig som bomull runt mitt arma hjärta. Så vi slänge oss ut i Internets vida värld för att söka sanningen. Finns det något annan med detta underbara namn? Lyckliga blevo vi när vi, Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund upptäckte att ingen ännu tagit detta namns oskuld. I alla fall ingen som är registrerad i Sveriges avlånga land. Nej minsann! Däremot fanns det en helt hoper hundar som hette Liz, hör och häpna, jag tror att det är vanligare i hundvärlden än i människornas! Hera och Sonia och Sussie och Tussie och Bella och Stella och Sira och hupplahuppla in i oändligheten. Men inte en minsta lilla skymt av Teira. Vilken tur för Familjen-vi-måste-ju-vara-alternativa-på-något-vis-ändå.
Ja nu har vi då ett namn. Men... Ingen hund. Men låt inte sorgen dra ner er i avgrunden, kamrater, ty snart kommer den Lagerbergska kåken åter att förgyllas med tassar som river sönder golven, gnäll och skäll, bajspåsar och lukten av blöt hund. Livet kan inte bli bättre än så faktiskt!
Lilla söta Maira hoppas du har det bra i din hundhimmel.
Vi har i detta nu varit inne och sökt på Svenska kennelklubben, och funnit följande:
Det finns många hundar som heter Olivia. Men inte nog med att de bara heter Olivia av alla namn varför döpa sin hund till Olivia utan det finns en hundis som heter så ståtligt som Olivia Kevin the Bodyguard. HAHAHAH! Vadå Bodyguard?! Vissa har humor i denna värld må jag säga! En annan hund heter Olivia of American Dreams ,det finns en annan som heter Olivia of the Hunters Home och en hund som heter inget mindre än Olivia Du Manoir De Locksley. Ja. Listan kan göras lång! Hahaha, vilket nöje. När vi sökte på Patrik som, för den som undrar är namnet på min fader kom det fram att alla hundar som hette Patrik var antingen pudlar, taxar eller cocker spaniels. Höhö.
Nu kanske den intressante läsaren undrar om orsaken till varför undertecknad dillar om vad en hoper galna människor döper sin husdjur till. Jo. Det är nämligen som så att vi Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund ska skaffa en liten Dunker igen! Dunker är alltså en hundras för den obildade. Här gäller det att vara alternativ som få vill jag lova, vi måste ha ett så ovanligt namn som möjligt är. Mamma den smarta kom med förslaget att hunden skulle kallas Teira. Finis! Teira, ja, koooom då Teira. Ja komsikomsi. Teira, Teira! Det namnet känner jag att faktiskt lägger sig som bomull runt mitt arma hjärta. Så vi slänge oss ut i Internets vida värld för att söka sanningen. Finns det något annan med detta underbara namn? Lyckliga blevo vi när vi, Familjen mamma pappa dotter och yngre dotter men ingen hund upptäckte att ingen ännu tagit detta namns oskuld. I alla fall ingen som är registrerad i Sveriges avlånga land. Nej minsann! Däremot fanns det en helt hoper hundar som hette Liz, hör och häpna, jag tror att det är vanligare i hundvärlden än i människornas! Hera och Sonia och Sussie och Tussie och Bella och Stella och Sira och hupplahuppla in i oändligheten. Men inte en minsta lilla skymt av Teira. Vilken tur för Familjen-vi-måste-ju-vara-alternativa-på-något-vis-ändå.
Ja nu har vi då ett namn. Men... Ingen hund. Men låt inte sorgen dra ner er i avgrunden, kamrater, ty snart kommer den Lagerbergska kåken åter att förgyllas med tassar som river sönder golven, gnäll och skäll, bajspåsar och lukten av blöt hund. Livet kan inte bli bättre än så faktiskt!
Lilla söta Maira hoppas du har det bra i din hundhimmel.
Fredag förmiddag FFS
Today it's friday. Ja, det är sanningen mina vänner, det är sanningen.
Igår var det torsdag eftersom det är fredag idag så kan det ju inte ha varit något annat än torsdag dagen innan denna, eller hur? Ja. Igår var det alltså torsdag. Jag spenderade fyra timmar på buss. Ja det var sannerligen spännande och upplevelserikt inte. Aldrig har jag åkt den vackra och trevliga vägen Falun - Mora. Tur och retur dessutom inte. Men vad gör man inte för att få gaddarna rättplacerade i truten. Ja detta är viktigt må jag säga. Jag vaknade i denna dag av att det värkte lite granna i munnen min. Men jag är härdat höhö så det ska nog ordna sig.
Jag känner att jag inte är så inspirerad just nu. Emma ber att få återkomma. Hon skall nu skubba iväg för att ha lite trevlig svenskalektion. Lev sunt och ta det lugnt.
Igår var det torsdag eftersom det är fredag idag så kan det ju inte ha varit något annat än torsdag dagen innan denna, eller hur? Ja. Igår var det alltså torsdag. Jag spenderade fyra timmar på buss. Ja det var sannerligen spännande och upplevelserikt inte. Aldrig har jag åkt den vackra och trevliga vägen Falun - Mora. Tur och retur dessutom inte. Men vad gör man inte för att få gaddarna rättplacerade i truten. Ja detta är viktigt må jag säga. Jag vaknade i denna dag av att det värkte lite granna i munnen min. Men jag är härdat höhö så det ska nog ordna sig.
Jag känner att jag inte är så inspirerad just nu. Emma ber att få återkomma. Hon skall nu skubba iväg för att ha lite trevlig svenskalektion. Lev sunt och ta det lugnt.
Blubb
Det här får mig att tänka på såpbubblor, ja sannerligen. Okej allright uj uj uj jag vet, alla pratar vi om såpbubblor hela dagarna nu för tiden. Men dom är ju fina, så de förtjänar att bli pratade om. Det här får mig att tänka på en gång när jag var liten. Eller rättare sagt, flera gånger när jag var liten. Ja ock ock ock, när jag var blott en liten parvel på sådär en tio år kanske höhöhö, brukade jag rita sådana här teckningar dagarna i ända. Ja det var det enda jag levde för. Eller inte. Men i alla fulla fall! Hur som helst kommer jag ihåg att jag ibland när jag i brist på fantasi inte visste vad jag skulle rita, tog fram en sådan häringa doning. Ja, en sån häringa grunka som man stoppar pennan i och sen ställer in beroende på hur stor cirkel man vill ha. Sen fläskar man ner andra änden av hela maskinen en vass pigg det må jag säga och sånt får barn använda ock ock på papperet och snurrar, och vips, simsalabim, tjing i havreåkern och abrakadabra, shwopp så har man fått en snyggiscirklel. It's magic! Ja det var sannerligen spännande. Sedan fortsatte man så och gjorde olika stora cirklar på hela papperet, en del gick in i varandra och andra var ensamma. Sen målade man alltihopa, varje cirkel, i alla regnbågens färger. Så hade man skapat en mästerverk.
Så kommer jag ihåg en annan gång i livet, när jag skulle måla ett fint hus med tillhörande trädgård och sånt där. Jag, dum som jag är, drog väl till och satt i jag vet inte hur många timmar och ritade varenda förbenade grässtrå på hela gräsmattan. Är man sned i planeten eller hade jag bara gått och slagit i huvudet i något hårt? Pick pick pick, lät det av det gröna färgpennan när jag energiskt och envist skulle rita i grässtråna. Fattar inte varför jag inte bara svepte över papperet några gånger svisch svisch fram och tillbaka så hade saken varit klappad och klar, men icke, här skulle det se verklighetstroget ut ja minsann! Snopet för mig där, det blidde inte ens fint. Ja, tänk så det kan gå ibland när man inte har huvudet på rätt ställe.
Vi går över daggstänka berg fallera
Frågan är egentligen hur den texten är på riktigt egentligen. Daggstängda? Dagskänka? Dags- änka?
Blott Gösta har svaret.
Denna dag började sannerligen inte så bra vill jag lova. Vaknade vid den okristliga tiden 06.23 av att solen hade letat sig in genom mina inte riktigt tilltäppta persienner. Visserligen är det ju alltid trevligt att vakna och upptäcka att det är soligt ute, men inte vid en sådan tidpunkt. Inte nog med detta, jag var dessutom igensnorad i kranen jippi och kände mig allmänt sjuk. Allmänt sjuk känner jag mig forfarande kan jag tala om. Det är allt från huvudvärk och sådant till nysningar och annat smått och gott och blandat. Men jag är faktiskt inte bitter, det är lugna puckar och bananer. Man kan ju alltid gå och hoppas på att det klarnar upp till på onsdag, då det är Esteternas vårkonsert höhö i Stefansgården. Eller som man så vackert kan säga om man känner att det är roligt - vårkonskjärt. Fyndigt, katching!
Ibland drabbas jag av outgrundlig ilska. Eller vad man nu ska kalla det hela. Det händer när jag minst anar det, och försvinner nästan lika fort. Men ändå.. Det ligger där och gnager och skaver och svider. Yeah man. Livets vägar är många och outgrundliga, guppliga och kringliga och allmänt svårframkomliga från stund till stund. Ett sanningens ord från en fattig student.
Det finns så mycket saker som det känns som att man skulle vilja sätta på pränt, men man vet liksom inte hur man ska få ur sig det. Kanske är det lika bra. Vissa saker är till för att finnas till endast i människors skallar, vi alla kanske mår bättre av det. Farligt vore det allt ändå om vi alla skulle ränna omkring och slänga ur oss ens innersta tankar till första bästa person man möter på gatan. Vilken reaktion man skulle kunna få där! Jag hade tänkt att jag skulle riva av ett gastkramande exempel här och nu i detta ögonblick i livet, men det gick åt skogen. Jag kom inte på något tillräckligt spännande. Snopet där, skulle jag vilja säga, ja sannerligen och Guds nattskjorta! Här skulle man också kunna ändra på det lite, ifall man finner det underhållande. Alltså. Ja sannerligen och Guds nattskjört! Jösses Amalia vad lättroad man kan vara ibland när andan faller på. Små barn roar sig lätt ja halledudane och kors i taket.
Jag känner att jag inte har så mycket mer att tillföra detta inlägg denna dag, så jag ska väl helt enkelt avsluta det hela. Sedan får jag helt enkelt hitta på något annat att fördriva tiden med. Lunarstorm är ju en fläskigt exempel. På Lunarstorm kan man möta nya människor och bekantskaper från hela vårt avlånga land, skriva små söta saker i varandras gästböcker, beklaga sig över sitt liv i sin lilla dagbok fast nu försöker dom ju vara hippa och har bytt namnet till blogg istället ja jag säger då det jag och snoka i andras dagböcker och kolla om dom har skrivit nån smaskig hemlis om någon annan. Det är sånt som sätter sprätt på livets trista vardag. Ja tänk vad det är härligt att vara ung. Ungdomen blomstrar och frodas sannerligen. Så. Mot Lunarstorm och ungdomens gröna vår vänner och fränder, stor som liten, gammal som ung, alla kan vi vara tillsammans på denna underbara jord, som är så full av ärliga människor, hallelujah!
Blott Gösta har svaret.
Denna dag började sannerligen inte så bra vill jag lova. Vaknade vid den okristliga tiden 06.23 av att solen hade letat sig in genom mina inte riktigt tilltäppta persienner. Visserligen är det ju alltid trevligt att vakna och upptäcka att det är soligt ute, men inte vid en sådan tidpunkt. Inte nog med detta, jag var dessutom igensnorad i kranen jippi och kände mig allmänt sjuk. Allmänt sjuk känner jag mig forfarande kan jag tala om. Det är allt från huvudvärk och sådant till nysningar och annat smått och gott och blandat. Men jag är faktiskt inte bitter, det är lugna puckar och bananer. Man kan ju alltid gå och hoppas på att det klarnar upp till på onsdag, då det är Esteternas vårkonsert höhö i Stefansgården. Eller som man så vackert kan säga om man känner att det är roligt - vårkonskjärt. Fyndigt, katching!
Ibland drabbas jag av outgrundlig ilska. Eller vad man nu ska kalla det hela. Det händer när jag minst anar det, och försvinner nästan lika fort. Men ändå.. Det ligger där och gnager och skaver och svider. Yeah man. Livets vägar är många och outgrundliga, guppliga och kringliga och allmänt svårframkomliga från stund till stund. Ett sanningens ord från en fattig student.
Det finns så mycket saker som det känns som att man skulle vilja sätta på pränt, men man vet liksom inte hur man ska få ur sig det. Kanske är det lika bra. Vissa saker är till för att finnas till endast i människors skallar, vi alla kanske mår bättre av det. Farligt vore det allt ändå om vi alla skulle ränna omkring och slänga ur oss ens innersta tankar till första bästa person man möter på gatan. Vilken reaktion man skulle kunna få där! Jag hade tänkt att jag skulle riva av ett gastkramande exempel här och nu i detta ögonblick i livet, men det gick åt skogen. Jag kom inte på något tillräckligt spännande. Snopet där, skulle jag vilja säga, ja sannerligen och Guds nattskjorta! Här skulle man också kunna ändra på det lite, ifall man finner det underhållande. Alltså. Ja sannerligen och Guds nattskjört! Jösses Amalia vad lättroad man kan vara ibland när andan faller på. Små barn roar sig lätt ja halledudane och kors i taket.
Jag känner att jag inte har så mycket mer att tillföra detta inlägg denna dag, så jag ska väl helt enkelt avsluta det hela. Sedan får jag helt enkelt hitta på något annat att fördriva tiden med. Lunarstorm är ju en fläskigt exempel. På Lunarstorm kan man möta nya människor och bekantskaper från hela vårt avlånga land, skriva små söta saker i varandras gästböcker, beklaga sig över sitt liv i sin lilla dagbok fast nu försöker dom ju vara hippa och har bytt namnet till blogg istället ja jag säger då det jag och snoka i andras dagböcker och kolla om dom har skrivit nån smaskig hemlis om någon annan. Det är sånt som sätter sprätt på livets trista vardag. Ja tänk vad det är härligt att vara ung. Ungdomen blomstrar och frodas sannerligen. Så. Mot Lunarstorm och ungdomens gröna vår vänner och fränder, stor som liten, gammal som ung, alla kan vi vara tillsammans på denna underbara jord, som är så full av ärliga människor, hallelujah!
Tänk vad roligt man kan ha ibland
Höhö, ja sannerligen. Jag bara kände att dessa bilder är till för att allmänheten skall få beskåda våra vackra nunor. Tänk vad lite hattar kan göra. Och tänk vad en kamera kan göra! Här sitter jag och funderar över livets stora ting. Eller.. Nja. Funderar i alla fall, över till exempel vad kommunism är och kapitalism är och så vidare. Det kan man ibland bli lite trött i roten av. Men vad får jag då se om inte dessa otroligt humoristiska bilder. Bilder kan verkligen bli humoristiska om man är i form för det så att säga. Ha!
I går fyllde ingen mindre än Stevie själv år. Denna hjälte, denna legent, detta praktexempel på fantastisk människa, fyllde 56 år igår, minsann. Tyvärr kunde inte jag hylla honom, då, eftersom jag inte bloggade igår. Därför gör jag det idag i stället. GRATTIS GRATTIS GRATTIS i efterskott käre Stevieboy!
En ny dag kommer snart att gry
Japp. Det är den stora sanningen. En ny dag är i antågande, och här sitter jag och ser i kors. Jomen visst. Ibland kan man vara så trött att man ser i kors. Ibland kan man undra varför man då inte går och lägger sig när man är så trött att ögonen snart ploppar ur skallen på en. I bland kan man undra varför man inte har dött av ansträngningen att försöka försöka försöka hålla upp ögonlocken. I bland kan man även undra varför man då, när man är så här trött som jag just sa, ändå börjar blogga mitt i mörka natten. Mmm. Det kan man faktiskt undra! Det är frågor som jag har ställt mig många gånger. Jag ligger sömnlös om nätterna och vrider mig i frustration över att jag undrar detta. Och när jag äntligen somnat och sedan ska till att vakna, då är dessa undringar det första som dyker upp i roten hallelujah. Ja, så är det gott folk. Detta är frågor som jag tror att vi alla ställer oss innerst inne. Människor i alla tider har nog hasat omkring och funderat över varför varför varför är jag alltid uppe mitt i natten och bloggar?! Fast vikingarna förr i den då så unga världen tänkte väl kanske mer varför varför varför sitter jag alltid uppe efter det att solen gått ner och ristar runor fast jag inte ser ett smack i mörkret, och snart skrumpnar av denna sömnlöshet? Japp, så är livet på en glasspinne. Fast nu kanske jag ändå lät fantasin skena iväg med mig, vad vet jag. Jag menar, jag har väl ingen koll på vikingarnas dagsrutiner. Dom kanske hade ficklampor.
I morgon är det meningen att jag och Elin ska hoppa studsmattis. Om vädret tillåter detta vill säga. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, det liksom har en egen vilja tycks det. Ja jag säger då det, ock ock ock. Men om det nu vore så att vädret vore på bra humör och visar sig från sin bästa solskenssida, då är det ompa ompa som gäller. Plus Lejsme - Per så klart. Hans polska är det vackraste mina öron har skådat. Eller inte skådat precis, det vore högst märkligt - festligt i och för sig om öronen började skåda- men kanske det vackraste mina öron har hört då. Särkilt om man spelar denna sällsynt vackra melodi med fiol, och får lite trevligt komp tex trummor, piano och annat, till. Det blir verkligen magisk stämning vill jag lova.
Jag kan ju också passa på att tacka för födelsedagen. Den bjöd på frukost på sängen medhjälpare där var Elin, en fantastiskt mysig gosedjurskanin som har fått det mycket passande namnet Bengt- Henning, en bukett med söta vitsippor, en McFlurry på McDonalds, några trevliga böcker, en iRiver typ som iPod yeah man! och lite penningar minsann. Trevligt mysigt må jag säga.
Så vill jag sända en liten tankte till min lilla syster som egentligen inte är så liten när allt kommer omkring. Olivia spelar fiol. Och hon är hemskt duktig. Idag lärde jag henne Air som vi spelar på Gränslöst, och här gick det undan i svängarna vill jag lova! På en svinblink så har hon lärt sig att spela den hur vackert som helst. Ja. Hon är allt en hyvens tjej min syrra.
Men nu är det faktiskt dags att lägga på locket på denna dag, och slänga sig i slafen och knoppa som det så vackert heter. Tjing!
I morgon är det meningen att jag och Elin ska hoppa studsmattis. Om vädret tillåter detta vill säga. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, det liksom har en egen vilja tycks det. Ja jag säger då det, ock ock ock. Men om det nu vore så att vädret vore på bra humör och visar sig från sin bästa solskenssida, då är det ompa ompa som gäller. Plus Lejsme - Per så klart. Hans polska är det vackraste mina öron har skådat. Eller inte skådat precis, det vore högst märkligt - festligt i och för sig om öronen började skåda- men kanske det vackraste mina öron har hört då. Särkilt om man spelar denna sällsynt vackra melodi med fiol, och får lite trevligt komp tex trummor, piano och annat, till. Det blir verkligen magisk stämning vill jag lova.
Jag kan ju också passa på att tacka för födelsedagen. Den bjöd på frukost på sängen medhjälpare där var Elin, en fantastiskt mysig gosedjurskanin som har fått det mycket passande namnet Bengt- Henning, en bukett med söta vitsippor, en McFlurry på McDonalds, några trevliga böcker, en iRiver typ som iPod yeah man! och lite penningar minsann. Trevligt mysigt må jag säga.
Så vill jag sända en liten tankte till min lilla syster som egentligen inte är så liten när allt kommer omkring. Olivia spelar fiol. Och hon är hemskt duktig. Idag lärde jag henne Air som vi spelar på Gränslöst, och här gick det undan i svängarna vill jag lova! På en svinblink så har hon lärt sig att spela den hur vackert som helst. Ja. Hon är allt en hyvens tjej min syrra.
Men nu är det faktiskt dags att lägga på locket på denna dag, och slänga sig i slafen och knoppa som det så vackert heter. Tjing!
Musikteoriprov för folket
Ja vänner och fränder. Idag har dagen för det stora provet kommit. provet som skall komma att visa om vi är dugliga nog för den värld av musik som vi are about to forslas in i efter den härliga studenten. Det är sanningen. Snart är det MUSIKTEORIPROV MOAHAHAHAHWOAAAA. Fast nu överdriver jag mina vänner -ursäkta så mycket så mycket så mycket. Detta prov är faktsikt inte så hemstk tokfruktat. Och jag tror verkligen inte att det kommer att avgöra medlemmarna av The ES1MU -gang ´s hela framtid. Ja. Det är ju i alla fulla fall en tröst i livets mörka vardag.
Denna onsdag i maj är en dag helt olik alla andra. För det första så börjar den på en helt annan bokstav än resten av dagarna i veckan tänk tex torsdag och tisdag dom har samma bokstav i början fy skrutt stackars dom och för det andra är det måln på himmelen den förr så blå. Det var länge sedan världen och folket fick skåda en sådan dag, ja sannerligen. För det tredje så händer det saker idag som aldrig kommer att precis hända igen varje dag är unik. Yesbox allrigt denna dag är unik. Fast i och för sig. Eftersom alla dagar r unika egentligen, så är ju ignen dag mer unik och annorlunda eftersom alla andra är det också. Och då blir det ju inget unikt med det hela ändå. Men fy. Jag som trodde att ag hadekommit på något fantastiskt här.
Hör och häpna om min lycka när Liz berättade att hon hade hittat sex stycken böcker á la Bengt Linder hemma som jag ska få låna! Min lycka går ej at beskriva i ord vänner. Men nu ska jag gå och möta ödet med nyfunnen kraft tack Bengt. Musikteoriprov - here I come!
Denna onsdag i maj är en dag helt olik alla andra. För det första så börjar den på en helt annan bokstav än resten av dagarna i veckan tänk tex torsdag och tisdag dom har samma bokstav i början fy skrutt stackars dom och för det andra är det måln på himmelen den förr så blå. Det var länge sedan världen och folket fick skåda en sådan dag, ja sannerligen. För det tredje så händer det saker idag som aldrig kommer att precis hända igen varje dag är unik. Yesbox allrigt denna dag är unik. Fast i och för sig. Eftersom alla dagar r unika egentligen, så är ju ignen dag mer unik och annorlunda eftersom alla andra är det också. Och då blir det ju inget unikt med det hela ändå. Men fy. Jag som trodde att ag hadekommit på något fantastiskt här.
Hör och häpna om min lycka när Liz berättade att hon hade hittat sex stycken böcker á la Bengt Linder hemma som jag ska få låna! Min lycka går ej at beskriva i ord vänner. Men nu ska jag gå och möta ödet med nyfunnen kraft tack Bengt. Musikteoriprov - here I come!
Sufjan Stevens är en flummig figur må jag säga
Ja sannerligen säger jag eder det. Han är en aning lurig. Men han gör fin musik tycker jag. Lite konstig - javisst - men det är ju charmigt liksom. Jag och Elin satt vid vårat fina turkåsduksbeklädda bord det är jättemycket fina rundilar på! och åt lite frukost, solen silade in genom fönstret yeah yeah och Sufjan Charmis Stevens spelade på sterion. Det var fruktansvärt angenämt tycker jag. Så lyssnade vi på en låt, lite flummig ja. Sen blidde det tyst, och så kom nästa låt. Om någon hade stått och spanat in på oss hade dom sannerligen fått skåda två förvånade nunor för nästa låt lät lika som låten innan! Hmm tänkte Elin och Emma och fortsatte att krubba. Så tog även denna låt slut. Nästa låt kom, och den här gången började vi allvarligt fundera på om allt stod rätt till i Suffans hjärna. Eller kanske en liten råtta hade kommit och tryckt på repeatknappen? Nope, så var icke fallet. Fallet var detta att Charmisen helt enkelt hade placerat tre lika låtar på sluten av sin skiva. Hoppsan så det kan gå! Fy. Det är vad man kan kalla töntigt. Sufjan Stevens försöker bara vara alternativ. Tänk hur livet kan utveckla sig tjobre.
Idag är det mysa mysa mysa som gäller. Jag och min kära polarinna Shlaba även kallad Elin, och de två boysen från hjärtat av Dala-Järna skall i denna dag bege oss ut på vandring i världen. ... Eller vi ska i alla fall stolpa ut till Roxnäs udde. Där är det makalöst vacker mina vänner. Det är så man blir alldeles varm. Även om det inte är så kontigt eftersom det är rena julivärmen ute. Vi kommer att medtaga filt och fika jordgubbar och glass ja sannerligen och diverse musikintrument eftersom vi tänkte ha en liten soaré. Yeah yeah yeah.
Idag är det mysa mysa mysa som gäller. Jag och min kära polarinna Shlaba även kallad Elin, och de två boysen från hjärtat av Dala-Järna skall i denna dag bege oss ut på vandring i världen. ... Eller vi ska i alla fall stolpa ut till Roxnäs udde. Där är det makalöst vacker mina vänner. Det är så man blir alldeles varm. Även om det inte är så kontigt eftersom det är rena julivärmen ute. Vi kommer att medtaga filt och fika jordgubbar och glass ja sannerligen och diverse musikintrument eftersom vi tänkte ha en liten soaré. Yeah yeah yeah.
Ut ur husi
Det är söndag. Jag är in da Malung, vilket jag inte har varit på ett tag. En snabbvisit skulle man kunna säga, eftersom jag damp ner här i går vid tolv mitt på dagen ungefär, och snart - halv sex närmare bestämt - brer ut mina vingar för att som så många gånger förr flyga min kos för att söka lyckan någon annanstans. Yeah man. Men innan det sker skall jag skubba ut till min syster som ihärdigt har tjatat outtröttligt ända sen min hemkomst igår, om att jag ska spela krocket med henne. Jovars, jamenvisst, varför inte? Men ändå. Det kan bli lite jobbigt i längden att ha någon rasslandes i örat på en att kaaaaaaan vi inte spela krocket bara lite, snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla Emma?! Som den extremt tråkiga syster jag är säger jag såklart Nej men inte nu.... Vilket reduserar i att jag inte är så snäll längre. Livet är hårt mina vänner. Hårt. Nu har jag hur som helst efter en natts sömn, givit med mig. Alltså. Krocket - here I come!
Det kändes konstigt att komma hem och inte bli bemött av en hund som blir alldeles till sig i trasorna över att man har kommit hem och därför rusar runt som en stucken gris med svansen viftandes åt alla håll och kanter. Det var hemskt kontigt att åka ner till Öjesjön och sen upp till Vålberget en vända och inte ha en hund som rusar omkring överallt och ingenstans i hundratjugo nosandes och fnysandes och en aning glad över att få springa i skogen. Hujedamej.
Det kändes konstigt att komma hem och inte bli bemött av en hund som blir alldeles till sig i trasorna över att man har kommit hem och därför rusar runt som en stucken gris med svansen viftandes åt alla håll och kanter. Det var hemskt kontigt att åka ner till Öjesjön och sen upp till Vålberget en vända och inte ha en hund som rusar omkring överallt och ingenstans i hundratjugo nosandes och fnysandes och en aning glad över att få springa i skogen. Hujedamej.
Alla mina vänner har sprungit ifrån mig och solen skiner forfarande
Ja det är härligt så det förslår. Att solen skiner alltså. Inte att mina vänner har sprungit ifrån mig. För det var faktiskt inte så kul i sanningens namn. Spenderade ett antal minuter med att springa runt och leta efter dom, och till slut fann jag det jag letade efter: Vännerna. Men då sprang dom ifrån mig. Kul liv.
Gårdagens bakdag blev sannerligen lyckad. Och det är hemskt toksant! Vi byggde den finaste tårtan någonsin med jordgubbar och grädde, sylt och marsankräm eller vad det heter. Sen bajsade Ella på den i och för sig, men det gör ingenting för det blev gott i alla fall. Tur att det inte var ordagrant bajsade ändå, i själva verket var det bara lite smält blockchoklad à la Willys, men det såg hugaligen ut som bajs. Nästan. så vi proppade i oss detta mästerverk. Och sen. SEN! Gick vi ut i norslund och spelade och sjöng med fioler och gitarr och röster, sittandes på en filt i gröngräset med solen gassande på oss. Det var fint.Fint att ligga och stirra upp i den blå himmelen. Det är så man blir alldeles glad.
Annars då? Ja annars. Vet inte riktigt hur det står till. Jag är väl.. glad. Men ändå.
Jag har inte träffat min syster på evigheter. Inte min mamma och min pappa heller för den delen. Ja. Så kan det ju gå i livet. Ändå vill jag stanna kvar här i helgen.. Frank. Men ja. Får väl träffa honom en annan gång då.
Det känns som om jag inte riktigt har orkat anstränga mig idag.
Jag kan ju återkomma när jag har fått tillbaka den där trevliga lilla skivglädjn eller vad det heter. Just nu känns det mest som om jag sitter och leker fjortis-som-mår-såååå-dåligt-vet-inte-vad-jag-ska-göra-med- mitt-jävla-liv. Ha ha. Kul liv. Fy. Det är hemskt när man ska skriva kul och råkar komma åt K itället för L.
Ha ha ha. Nu börjar det där engelskanationellabajspruttipruttprovet igen.
Gårdagens bakdag blev sannerligen lyckad. Och det är hemskt toksant! Vi byggde den finaste tårtan någonsin med jordgubbar och grädde, sylt och marsankräm eller vad det heter. Sen bajsade Ella på den i och för sig, men det gör ingenting för det blev gott i alla fall. Tur att det inte var ordagrant bajsade ändå, i själva verket var det bara lite smält blockchoklad à la Willys, men det såg hugaligen ut som bajs. Nästan. så vi proppade i oss detta mästerverk. Och sen. SEN! Gick vi ut i norslund och spelade och sjöng med fioler och gitarr och röster, sittandes på en filt i gröngräset med solen gassande på oss. Det var fint.Fint att ligga och stirra upp i den blå himmelen. Det är så man blir alldeles glad.
Annars då? Ja annars. Vet inte riktigt hur det står till. Jag är väl.. glad. Men ändå.
Jag har inte träffat min syster på evigheter. Inte min mamma och min pappa heller för den delen. Ja. Så kan det ju gå i livet. Ändå vill jag stanna kvar här i helgen.. Frank. Men ja. Får väl träffa honom en annan gång då.
Det känns som om jag inte riktigt har orkat anstränga mig idag.
Jag kan ju återkomma när jag har fått tillbaka den där trevliga lilla skivglädjn eller vad det heter. Just nu känns det mest som om jag sitter och leker fjortis-som-mår-såååå-dåligt-vet-inte-vad-jag-ska-göra-med- mitt-jävla-liv. Ha ha. Kul liv. Fy. Det är hemskt när man ska skriva kul och råkar komma åt K itället för L.
Ha ha ha. Nu börjar det där engelskanationellabajspruttipruttprovet igen.
Grattis Patrik! Solen skiner och det är kul.
Idag fyller lilla Patrik år. Det betyder att det bara är åtta dagar kvar tills jag fyller år! Det mina vännerm kan jag berätta, att Patrik aldrig är och varit sen att påpeka så fort han kommer åt. Men faktiskt. Jag bryr mig inte ett dugg om att jag är åtta dagar yngre än honom. Spelar inger roll, spelar inger roll ty flickor är faktsikt tre år före i utvecklingen. Höhö. Sug på den. Men men. Pojkarna små kanske börjar hinna ikapp, vad vet jag. Hur som helst är inte det så viktigt ännywäjj.
Idag är jag sur. Eller jag var sur förut i alla fall, och är det väl fortfarande, fast i lite mindre skala. Det gick lite över tack vare den varma solen, en gräsmatta en Henric och två gitarrer. Senare blev gräsmattan dock utbytt mot en sten i en skog eftersom gräset var blött och gjorde att man blidde blöt i rumpan av att sitta ner. Och det är ju faktiskt inte så hejdundrandes trevligt att vara blöt i rumpan kan jag säga. Hur som helst. That made my day, som det så vackert heter på utrikiska. Hallelujah och glad påsk. Vi spelte de vackreste låter som denne dag har fått höre, och det klingde ljuvt i örene mine så att säge. Ja.
Idag är det åter igen torsag. Jag menar inte att det har varit tordag och sen en annan dag och sen torsdag igen, utan att det är tordag nu igen. Det var sju dagar sen det var tordag sist, men det känns verkeligen inte som det. Det har gått hiskeligt fort. Hujedamej i skogen och i myrstackarna, ja tiden har bara rusat iväg. Dragit av en rivstart och förvunnit bakom oss i ett moln av damm (eftersom solen lyser så mycket att det har torkat upp ordentligt och fått vägarna att bli läckert dammiga) Ja. Så tror jag faktsikt att det är. Men man kan ju aldrig vara säker, Tiden kanske inte gillar att liksom hispa iväg så där hipp som happ räsersnabbt. Den kanske är merlagt åt det lugna hållet. Kör liksom en lugnt mjuk start med får upp ett riktigt rysligt tempo sen liksom. Tiden kanske är mer en spurtare. Så kanske det är. Kan man kalla tiden för den? Det är en fråga som kanske ingen kommer att kunna svara på.
En annan fråga som har crossat my mind flera gånger om är följande:
Hur säger man detta - En rädd ekorre. Ett rädddddddttttttt rådjur? Ett räddat rådjur? Ett räddigt rådjur? Ett rätt rådjur? Naaaaeeee. Det går ju ta mig skråsikan inte. Jag blir faktiskt lite frustrerad måste jag erkänna. Jag återkommer när och om jag finner något svar på denna olösliga fråga.
Men bajs. Skjört. Bört och alla hans vänner. Jag har svenska. Men det går ej så bra nej det går ej så bra trallala. Jag måste slita mig från min fina blogg helt enkelt. Jag känner att jag inte helhjärtat lägger min själ i arbetet om Bengan när jag inte gör det. Haha, logiskt. Men det är ju faktiskt så det är . När man inte jobbar såjobbar man inte. Så nu ska jag jobba.
Slut för idag, tack för idag!
Idag är jag sur. Eller jag var sur förut i alla fall, och är det väl fortfarande, fast i lite mindre skala. Det gick lite över tack vare den varma solen, en gräsmatta en Henric och två gitarrer. Senare blev gräsmattan dock utbytt mot en sten i en skog eftersom gräset var blött och gjorde att man blidde blöt i rumpan av att sitta ner. Och det är ju faktiskt inte så hejdundrandes trevligt att vara blöt i rumpan kan jag säga. Hur som helst. That made my day, som det så vackert heter på utrikiska. Hallelujah och glad påsk. Vi spelte de vackreste låter som denne dag har fått höre, och det klingde ljuvt i örene mine så att säge. Ja.
Idag är det åter igen torsag. Jag menar inte att det har varit tordag och sen en annan dag och sen torsdag igen, utan att det är tordag nu igen. Det var sju dagar sen det var tordag sist, men det känns verkeligen inte som det. Det har gått hiskeligt fort. Hujedamej i skogen och i myrstackarna, ja tiden har bara rusat iväg. Dragit av en rivstart och förvunnit bakom oss i ett moln av damm (eftersom solen lyser så mycket att det har torkat upp ordentligt och fått vägarna att bli läckert dammiga) Ja. Så tror jag faktsikt att det är. Men man kan ju aldrig vara säker, Tiden kanske inte gillar att liksom hispa iväg så där hipp som happ räsersnabbt. Den kanske är merlagt åt det lugna hållet. Kör liksom en lugnt mjuk start med får upp ett riktigt rysligt tempo sen liksom. Tiden kanske är mer en spurtare. Så kanske det är. Kan man kalla tiden för den? Det är en fråga som kanske ingen kommer att kunna svara på.
En annan fråga som har crossat my mind flera gånger om är följande:
Hur säger man detta - En rädd ekorre. Ett rädddddddttttttt rådjur? Ett räddat rådjur? Ett räddigt rådjur? Ett rätt rådjur? Naaaaeeee. Det går ju ta mig skråsikan inte. Jag blir faktiskt lite frustrerad måste jag erkänna. Jag återkommer när och om jag finner något svar på denna olösliga fråga.
Men bajs. Skjört. Bört och alla hans vänner. Jag har svenska. Men det går ej så bra nej det går ej så bra trallala. Jag måste slita mig från min fina blogg helt enkelt. Jag känner att jag inte helhjärtat lägger min själ i arbetet om Bengan när jag inte gör det. Haha, logiskt. Men det är ju faktiskt så det är . När man inte jobbar såjobbar man inte. Så nu ska jag jobba.
Slut för idag, tack för idag!
Någonting att bli ledsen i ögat över
Min jievla cykel har blivit stulen. Jag kan inte leva utan min cykel. Fy faen för den som tog den. Jag ska kasta kottar och tallbarr på den personen. Dumt bara att jag inte vet vem det var som begick detta hemska brott. Därför stpr jag snopet brevid den plats där min cykel skulle ha varit parkerad med händerna fulla av kottar och tallbrarr. Fy. Jag släpper sakerna så de klunsar ner i backen. Ingen ide att springa omkring med kottar och tallbarr i händerna liksom. Det väcker bara en massa underliga tankar hos folk och gör att jag får sneda blickar från folk. Skjört. Bara för att min cykel har blivit stulen kommer jag nu att gå omkring och lukta tallskog om händerna. Eller inte. Låt oss säga att det där var ett ögonblick i mitt liv när jag lät fantasin skena iväg med mig i fel riktning.
Igår däremot luktade jag Pill-i-rumpan om händerna. Det är ite så tredvligt att lukta så. Anledningen till detta var att jag tog mig friheten att köpa Ostbollar, som det så vackert heter på svenska, igår. Yeah man.
Det var bara för att dämpa min sorg över min försvunna cykel. Buhu.
Igår däremot luktade jag Pill-i-rumpan om händerna. Det är ite så tredvligt att lukta så. Anledningen till detta var att jag tog mig friheten att köpa Ostbollar, som det så vackert heter på svenska, igår. Yeah man.
Det var bara för att dämpa min sorg över min försvunna cykel. Buhu.
Vet ni vilka som är drygast i stan?
Esteter! Yeeeeaaaaahh.
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
