Musikteoriprov för folket
Ja vänner och fränder. Idag har dagen för det stora provet kommit. provet som skall komma att visa om vi är dugliga nog för den värld av musik som vi are about to forslas in i efter den härliga studenten. Det är sanningen. Snart är det MUSIKTEORIPROV MOAHAHAHAHWOAAAA. Fast nu överdriver jag mina vänner -ursäkta så mycket så mycket så mycket. Detta prov är faktsikt inte så hemstk tokfruktat. Och jag tror verkligen inte att det kommer att avgöra medlemmarna av The ES1MU -gang ´s hela framtid. Ja. Det är ju i alla fulla fall en tröst i livets mörka vardag.
Denna onsdag i maj är en dag helt olik alla andra. För det första så börjar den på en helt annan bokstav än resten av dagarna i veckan tänk tex torsdag och tisdag dom har samma bokstav i början fy skrutt stackars dom och för det andra är det måln på himmelen den förr så blå. Det var länge sedan världen och folket fick skåda en sådan dag, ja sannerligen. För det tredje så händer det saker idag som aldrig kommer att precis hända igen varje dag är unik. Yesbox allrigt denna dag är unik. Fast i och för sig. Eftersom alla dagar r unika egentligen, så är ju ignen dag mer unik och annorlunda eftersom alla andra är det också. Och då blir det ju inget unikt med det hela ändå. Men fy. Jag som trodde att ag hadekommit på något fantastiskt här.
Hör och häpna om min lycka när Liz berättade att hon hade hittat sex stycken böcker á la Bengt Linder hemma som jag ska få låna! Min lycka går ej at beskriva i ord vänner. Men nu ska jag gå och möta ödet med nyfunnen kraft tack Bengt. Musikteoriprov - here I come!
Denna onsdag i maj är en dag helt olik alla andra. För det första så börjar den på en helt annan bokstav än resten av dagarna i veckan tänk tex torsdag och tisdag dom har samma bokstav i början fy skrutt stackars dom och för det andra är det måln på himmelen den förr så blå. Det var länge sedan världen och folket fick skåda en sådan dag, ja sannerligen. För det tredje så händer det saker idag som aldrig kommer att precis hända igen varje dag är unik. Yesbox allrigt denna dag är unik. Fast i och för sig. Eftersom alla dagar r unika egentligen, så är ju ignen dag mer unik och annorlunda eftersom alla andra är det också. Och då blir det ju inget unikt med det hela ändå. Men fy. Jag som trodde att ag hadekommit på något fantastiskt här.
Hör och häpna om min lycka när Liz berättade att hon hade hittat sex stycken böcker á la Bengt Linder hemma som jag ska få låna! Min lycka går ej at beskriva i ord vänner. Men nu ska jag gå och möta ödet med nyfunnen kraft tack Bengt. Musikteoriprov - here I come!
Sufjan Stevens är en flummig figur må jag säga
Ja sannerligen säger jag eder det. Han är en aning lurig. Men han gör fin musik tycker jag. Lite konstig - javisst - men det är ju charmigt liksom. Jag och Elin satt vid vårat fina turkåsduksbeklädda bord det är jättemycket fina rundilar på! och åt lite frukost, solen silade in genom fönstret yeah yeah och Sufjan Charmis Stevens spelade på sterion. Det var fruktansvärt angenämt tycker jag. Så lyssnade vi på en låt, lite flummig ja. Sen blidde det tyst, och så kom nästa låt. Om någon hade stått och spanat in på oss hade dom sannerligen fått skåda två förvånade nunor för nästa låt lät lika som låten innan! Hmm tänkte Elin och Emma och fortsatte att krubba. Så tog även denna låt slut. Nästa låt kom, och den här gången började vi allvarligt fundera på om allt stod rätt till i Suffans hjärna. Eller kanske en liten råtta hade kommit och tryckt på repeatknappen? Nope, så var icke fallet. Fallet var detta att Charmisen helt enkelt hade placerat tre lika låtar på sluten av sin skiva. Hoppsan så det kan gå! Fy. Det är vad man kan kalla töntigt. Sufjan Stevens försöker bara vara alternativ. Tänk hur livet kan utveckla sig tjobre.
Idag är det mysa mysa mysa som gäller. Jag och min kära polarinna Shlaba även kallad Elin, och de två boysen från hjärtat av Dala-Järna skall i denna dag bege oss ut på vandring i världen. ... Eller vi ska i alla fall stolpa ut till Roxnäs udde. Där är det makalöst vacker mina vänner. Det är så man blir alldeles varm. Även om det inte är så kontigt eftersom det är rena julivärmen ute. Vi kommer att medtaga filt och fika jordgubbar och glass ja sannerligen och diverse musikintrument eftersom vi tänkte ha en liten soaré. Yeah yeah yeah.
Idag är det mysa mysa mysa som gäller. Jag och min kära polarinna Shlaba även kallad Elin, och de två boysen från hjärtat av Dala-Järna skall i denna dag bege oss ut på vandring i världen. ... Eller vi ska i alla fall stolpa ut till Roxnäs udde. Där är det makalöst vacker mina vänner. Det är så man blir alldeles varm. Även om det inte är så kontigt eftersom det är rena julivärmen ute. Vi kommer att medtaga filt och fika jordgubbar och glass ja sannerligen och diverse musikintrument eftersom vi tänkte ha en liten soaré. Yeah yeah yeah.
Ut ur husi
Det är söndag. Jag är in da Malung, vilket jag inte har varit på ett tag. En snabbvisit skulle man kunna säga, eftersom jag damp ner här i går vid tolv mitt på dagen ungefär, och snart - halv sex närmare bestämt - brer ut mina vingar för att som så många gånger förr flyga min kos för att söka lyckan någon annanstans. Yeah man. Men innan det sker skall jag skubba ut till min syster som ihärdigt har tjatat outtröttligt ända sen min hemkomst igår, om att jag ska spela krocket med henne. Jovars, jamenvisst, varför inte? Men ändå. Det kan bli lite jobbigt i längden att ha någon rasslandes i örat på en att kaaaaaaan vi inte spela krocket bara lite, snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla Emma?! Som den extremt tråkiga syster jag är säger jag såklart Nej men inte nu.... Vilket reduserar i att jag inte är så snäll längre. Livet är hårt mina vänner. Hårt. Nu har jag hur som helst efter en natts sömn, givit med mig. Alltså. Krocket - here I come!
Det kändes konstigt att komma hem och inte bli bemött av en hund som blir alldeles till sig i trasorna över att man har kommit hem och därför rusar runt som en stucken gris med svansen viftandes åt alla håll och kanter. Det var hemskt kontigt att åka ner till Öjesjön och sen upp till Vålberget en vända och inte ha en hund som rusar omkring överallt och ingenstans i hundratjugo nosandes och fnysandes och en aning glad över att få springa i skogen. Hujedamej.
Det kändes konstigt att komma hem och inte bli bemött av en hund som blir alldeles till sig i trasorna över att man har kommit hem och därför rusar runt som en stucken gris med svansen viftandes åt alla håll och kanter. Det var hemskt kontigt att åka ner till Öjesjön och sen upp till Vålberget en vända och inte ha en hund som rusar omkring överallt och ingenstans i hundratjugo nosandes och fnysandes och en aning glad över att få springa i skogen. Hujedamej.
Alla mina vänner har sprungit ifrån mig och solen skiner forfarande
Ja det är härligt så det förslår. Att solen skiner alltså. Inte att mina vänner har sprungit ifrån mig. För det var faktiskt inte så kul i sanningens namn. Spenderade ett antal minuter med att springa runt och leta efter dom, och till slut fann jag det jag letade efter: Vännerna. Men då sprang dom ifrån mig. Kul liv.
Gårdagens bakdag blev sannerligen lyckad. Och det är hemskt toksant! Vi byggde den finaste tårtan någonsin med jordgubbar och grädde, sylt och marsankräm eller vad det heter. Sen bajsade Ella på den i och för sig, men det gör ingenting för det blev gott i alla fall. Tur att det inte var ordagrant bajsade ändå, i själva verket var det bara lite smält blockchoklad à la Willys, men det såg hugaligen ut som bajs. Nästan. så vi proppade i oss detta mästerverk. Och sen. SEN! Gick vi ut i norslund och spelade och sjöng med fioler och gitarr och röster, sittandes på en filt i gröngräset med solen gassande på oss. Det var fint.Fint att ligga och stirra upp i den blå himmelen. Det är så man blir alldeles glad.
Annars då? Ja annars. Vet inte riktigt hur det står till. Jag är väl.. glad. Men ändå.
Jag har inte träffat min syster på evigheter. Inte min mamma och min pappa heller för den delen. Ja. Så kan det ju gå i livet. Ändå vill jag stanna kvar här i helgen.. Frank. Men ja. Får väl träffa honom en annan gång då.
Det känns som om jag inte riktigt har orkat anstränga mig idag.
Jag kan ju återkomma när jag har fått tillbaka den där trevliga lilla skivglädjn eller vad det heter. Just nu känns det mest som om jag sitter och leker fjortis-som-mår-såååå-dåligt-vet-inte-vad-jag-ska-göra-med- mitt-jävla-liv. Ha ha. Kul liv. Fy. Det är hemskt när man ska skriva kul och råkar komma åt K itället för L.
Ha ha ha. Nu börjar det där engelskanationellabajspruttipruttprovet igen.
Gårdagens bakdag blev sannerligen lyckad. Och det är hemskt toksant! Vi byggde den finaste tårtan någonsin med jordgubbar och grädde, sylt och marsankräm eller vad det heter. Sen bajsade Ella på den i och för sig, men det gör ingenting för det blev gott i alla fall. Tur att det inte var ordagrant bajsade ändå, i själva verket var det bara lite smält blockchoklad à la Willys, men det såg hugaligen ut som bajs. Nästan. så vi proppade i oss detta mästerverk. Och sen. SEN! Gick vi ut i norslund och spelade och sjöng med fioler och gitarr och röster, sittandes på en filt i gröngräset med solen gassande på oss. Det var fint.Fint att ligga och stirra upp i den blå himmelen. Det är så man blir alldeles glad.
Annars då? Ja annars. Vet inte riktigt hur det står till. Jag är väl.. glad. Men ändå.
Jag har inte träffat min syster på evigheter. Inte min mamma och min pappa heller för den delen. Ja. Så kan det ju gå i livet. Ändå vill jag stanna kvar här i helgen.. Frank. Men ja. Får väl träffa honom en annan gång då.
Det känns som om jag inte riktigt har orkat anstränga mig idag.
Jag kan ju återkomma när jag har fått tillbaka den där trevliga lilla skivglädjn eller vad det heter. Just nu känns det mest som om jag sitter och leker fjortis-som-mår-såååå-dåligt-vet-inte-vad-jag-ska-göra-med- mitt-jävla-liv. Ha ha. Kul liv. Fy. Det är hemskt när man ska skriva kul och råkar komma åt K itället för L.
Ha ha ha. Nu börjar det där engelskanationellabajspruttipruttprovet igen.
Grattis Patrik! Solen skiner och det är kul.
Idag fyller lilla Patrik år. Det betyder att det bara är åtta dagar kvar tills jag fyller år! Det mina vännerm kan jag berätta, att Patrik aldrig är och varit sen att påpeka så fort han kommer åt. Men faktiskt. Jag bryr mig inte ett dugg om att jag är åtta dagar yngre än honom. Spelar inger roll, spelar inger roll ty flickor är faktsikt tre år före i utvecklingen. Höhö. Sug på den. Men men. Pojkarna små kanske börjar hinna ikapp, vad vet jag. Hur som helst är inte det så viktigt ännywäjj.
Idag är jag sur. Eller jag var sur förut i alla fall, och är det väl fortfarande, fast i lite mindre skala. Det gick lite över tack vare den varma solen, en gräsmatta en Henric och två gitarrer. Senare blev gräsmattan dock utbytt mot en sten i en skog eftersom gräset var blött och gjorde att man blidde blöt i rumpan av att sitta ner. Och det är ju faktiskt inte så hejdundrandes trevligt att vara blöt i rumpan kan jag säga. Hur som helst. That made my day, som det så vackert heter på utrikiska. Hallelujah och glad påsk. Vi spelte de vackreste låter som denne dag har fått höre, och det klingde ljuvt i örene mine så att säge. Ja.
Idag är det åter igen torsag. Jag menar inte att det har varit tordag och sen en annan dag och sen torsdag igen, utan att det är tordag nu igen. Det var sju dagar sen det var tordag sist, men det känns verkeligen inte som det. Det har gått hiskeligt fort. Hujedamej i skogen och i myrstackarna, ja tiden har bara rusat iväg. Dragit av en rivstart och förvunnit bakom oss i ett moln av damm (eftersom solen lyser så mycket att det har torkat upp ordentligt och fått vägarna att bli läckert dammiga) Ja. Så tror jag faktsikt att det är. Men man kan ju aldrig vara säker, Tiden kanske inte gillar att liksom hispa iväg så där hipp som happ räsersnabbt. Den kanske är merlagt åt det lugna hållet. Kör liksom en lugnt mjuk start med får upp ett riktigt rysligt tempo sen liksom. Tiden kanske är mer en spurtare. Så kanske det är. Kan man kalla tiden för den? Det är en fråga som kanske ingen kommer att kunna svara på.
En annan fråga som har crossat my mind flera gånger om är följande:
Hur säger man detta - En rädd ekorre. Ett rädddddddttttttt rådjur? Ett räddat rådjur? Ett räddigt rådjur? Ett rätt rådjur? Naaaaeeee. Det går ju ta mig skråsikan inte. Jag blir faktiskt lite frustrerad måste jag erkänna. Jag återkommer när och om jag finner något svar på denna olösliga fråga.
Men bajs. Skjört. Bört och alla hans vänner. Jag har svenska. Men det går ej så bra nej det går ej så bra trallala. Jag måste slita mig från min fina blogg helt enkelt. Jag känner att jag inte helhjärtat lägger min själ i arbetet om Bengan när jag inte gör det. Haha, logiskt. Men det är ju faktiskt så det är . När man inte jobbar såjobbar man inte. Så nu ska jag jobba.
Slut för idag, tack för idag!
Idag är jag sur. Eller jag var sur förut i alla fall, och är det väl fortfarande, fast i lite mindre skala. Det gick lite över tack vare den varma solen, en gräsmatta en Henric och två gitarrer. Senare blev gräsmattan dock utbytt mot en sten i en skog eftersom gräset var blött och gjorde att man blidde blöt i rumpan av att sitta ner. Och det är ju faktiskt inte så hejdundrandes trevligt att vara blöt i rumpan kan jag säga. Hur som helst. That made my day, som det så vackert heter på utrikiska. Hallelujah och glad påsk. Vi spelte de vackreste låter som denne dag har fått höre, och det klingde ljuvt i örene mine så att säge. Ja.
Idag är det åter igen torsag. Jag menar inte att det har varit tordag och sen en annan dag och sen torsdag igen, utan att det är tordag nu igen. Det var sju dagar sen det var tordag sist, men det känns verkeligen inte som det. Det har gått hiskeligt fort. Hujedamej i skogen och i myrstackarna, ja tiden har bara rusat iväg. Dragit av en rivstart och förvunnit bakom oss i ett moln av damm (eftersom solen lyser så mycket att det har torkat upp ordentligt och fått vägarna att bli läckert dammiga) Ja. Så tror jag faktsikt att det är. Men man kan ju aldrig vara säker, Tiden kanske inte gillar att liksom hispa iväg så där hipp som happ räsersnabbt. Den kanske är merlagt åt det lugna hållet. Kör liksom en lugnt mjuk start med får upp ett riktigt rysligt tempo sen liksom. Tiden kanske är mer en spurtare. Så kanske det är. Kan man kalla tiden för den? Det är en fråga som kanske ingen kommer att kunna svara på.
En annan fråga som har crossat my mind flera gånger om är följande:
Hur säger man detta - En rädd ekorre. Ett rädddddddttttttt rådjur? Ett räddat rådjur? Ett räddigt rådjur? Ett rätt rådjur? Naaaaeeee. Det går ju ta mig skråsikan inte. Jag blir faktiskt lite frustrerad måste jag erkänna. Jag återkommer när och om jag finner något svar på denna olösliga fråga.
Men bajs. Skjört. Bört och alla hans vänner. Jag har svenska. Men det går ej så bra nej det går ej så bra trallala. Jag måste slita mig från min fina blogg helt enkelt. Jag känner att jag inte helhjärtat lägger min själ i arbetet om Bengan när jag inte gör det. Haha, logiskt. Men det är ju faktiskt så det är . När man inte jobbar såjobbar man inte. Så nu ska jag jobba.
Slut för idag, tack för idag!
Någonting att bli ledsen i ögat över
Min jievla cykel har blivit stulen. Jag kan inte leva utan min cykel. Fy faen för den som tog den. Jag ska kasta kottar och tallbarr på den personen. Dumt bara att jag inte vet vem det var som begick detta hemska brott. Därför stpr jag snopet brevid den plats där min cykel skulle ha varit parkerad med händerna fulla av kottar och tallbrarr. Fy. Jag släpper sakerna så de klunsar ner i backen. Ingen ide att springa omkring med kottar och tallbarr i händerna liksom. Det väcker bara en massa underliga tankar hos folk och gör att jag får sneda blickar från folk. Skjört. Bara för att min cykel har blivit stulen kommer jag nu att gå omkring och lukta tallskog om händerna. Eller inte. Låt oss säga att det där var ett ögonblick i mitt liv när jag lät fantasin skena iväg med mig i fel riktning.
Igår däremot luktade jag Pill-i-rumpan om händerna. Det är ite så tredvligt att lukta så. Anledningen till detta var att jag tog mig friheten att köpa Ostbollar, som det så vackert heter på svenska, igår. Yeah man.
Det var bara för att dämpa min sorg över min försvunna cykel. Buhu.
Igår däremot luktade jag Pill-i-rumpan om händerna. Det är ite så tredvligt att lukta så. Anledningen till detta var att jag tog mig friheten att köpa Ostbollar, som det så vackert heter på svenska, igår. Yeah man.
Det var bara för att dämpa min sorg över min försvunna cykel. Buhu.
Vet ni vilka som är drygast i stan?
Esteter! Yeeeeaaaaahh.
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
Lycka insmord i form
Åter igen har jag uplevt en dag fullständigt som insmord i lycka och trevnad. Ungefär lika insmord som den form som i detta nu står i Ellas ugn med en stor härlig kletig sörja av blivande kladdkaka i minsann! Fanastisk. Kladdkaka kan man nog egentligen aldrig få riktigt nog av. I alla fall inte i det långa loppet hallelujah. Jag erkänner att man många stunder efter för mycket av det goda kan få nog av det för en stund. Men ingenting som håller någon längre tid kan jag tala om, för snart finner man sig själv stående rörandes i bunken med ägg och mjöl och vannilinsocker och kakao och allt vad ingredienser heter. Tänk så det kan gå i livet.
Det som verkligen verkligen är värt att skriva om denna dag är följande:
Jag och Ella och Hannah har idag spelat in en låt som nu ligger uppe och glimmar på jammasidan Striped Leopold. Jag blir så lycklig så det riktigt spritter i kroppen. Shit. Det är väldigt trevligt tycker jag. Låten heter såklart ingenting annat än ÄLSKA HENNING. Uj uj uj. Vet ej vad jag ska skriva nu, det finns inte ord att beskriva detta.
Jag har varit barnvakt idag också minsann. Det var också en trevlig sak. Jag och Gunnar spelade Telitabbiesspelet på datorn och hade så trevligt så trevligt jodå minsann så sant som det är sagt. Ja. Det finns mycket trevliga ting i denna värld.
I morgon är den stora dagen. Då smäller det. Hela Falun kommer att sitta förfrusna som om istiden vore här och våndas, slita sitt hår och tugga på både knogar och tår i nervositet för alla de nära och kära som sitter och tuggar knogar minst lika mycket innan de ska in och stå öga mot öga med den fruktade Idoljurun. Jisses vilken långilång mening det blidde. Det är nästan så man måste stanna upp och andas ett slag. Shiiihooo suckisucki. Ja livet är hårt iband. Tänk vad Idol kan orsaka för vissa. Stackars dem som har varit så nervösa att de nästan har tuggat sönder hela handen av nervositet. Det kan ju inte vara så kul. En söndertuggad hand är inte till hjälp för någon, den skapar ingen lycka och harmoni. Den gör nog mest ont. Rysligt äcklig kan den nog se ut också. Ja jisses ja hur ett människoöde kan utformas. Det är så att man måste gå och äta lite kladdkaka. Kladdkaka med vispgrädde! Japp denna dag har sannerligen gått som smort höhö.
Det som verkligen verkligen är värt att skriva om denna dag är följande:
Jag och Ella och Hannah har idag spelat in en låt som nu ligger uppe och glimmar på jammasidan Striped Leopold. Jag blir så lycklig så det riktigt spritter i kroppen. Shit. Det är väldigt trevligt tycker jag. Låten heter såklart ingenting annat än ÄLSKA HENNING. Uj uj uj. Vet ej vad jag ska skriva nu, det finns inte ord att beskriva detta.
Jag har varit barnvakt idag också minsann. Det var också en trevlig sak. Jag och Gunnar spelade Telitabbiesspelet på datorn och hade så trevligt så trevligt jodå minsann så sant som det är sagt. Ja. Det finns mycket trevliga ting i denna värld.
I morgon är den stora dagen. Då smäller det. Hela Falun kommer att sitta förfrusna som om istiden vore här och våndas, slita sitt hår och tugga på både knogar och tår i nervositet för alla de nära och kära som sitter och tuggar knogar minst lika mycket innan de ska in och stå öga mot öga med den fruktade Idoljurun. Jisses vilken långilång mening det blidde. Det är nästan så man måste stanna upp och andas ett slag. Shiiihooo suckisucki. Ja livet är hårt iband. Tänk vad Idol kan orsaka för vissa. Stackars dem som har varit så nervösa att de nästan har tuggat sönder hela handen av nervositet. Det kan ju inte vara så kul. En söndertuggad hand är inte till hjälp för någon, den skapar ingen lycka och harmoni. Den gör nog mest ont. Rysligt äcklig kan den nog se ut också. Ja jisses ja hur ett människoöde kan utformas. Det är så att man måste gå och äta lite kladdkaka. Kladdkaka med vispgrädde! Japp denna dag har sannerligen gått som smort höhö.
Till dig som vandrar omkring med bar mage
Es1Mu bryr sig om dig!
Käraste Du. Vi har under denna dag upptäckt att Du går omkring med en hyperkort tröja på Dig, vilket resulterar i att Du visar hela magen för halva befolkingen. Det är inte så att vi finner detta vulgärt - inte då - ty alla har rätt till att klä sig som de känner är rätt för stunden.
Es1Mu skulle bara vilja komma med några små tips till Dig, sådant som kan komma att hjälpa Dig på Din vandring genom livet. Kanske är denna klädsel som Du valt att bära idag, inte det hundraprocentigt rätta en dag som denna. Det är inte bra att gå omkring och göra magen kall, det är inte bra för de inre organen. De kan ta mycket stor skada av att bli utsatta för onödigt mycket kyla. Logist är då faktum att även Du tar skada av denna magbehandling, och det kan komma att påverka Ditt liv på inte alls så trevliga sätt. Vi råder dig därför detta:
Skyl Dig själv!
Vi bifogar här en lista över kläder som Du skulle kunna drapera Din kropp med, kläder som är lite mer hälsosamma än den korta tröja Du idag bar.
Kroppsstrumpa. Vi har förstått att en av anledningarna till Din uppenbarelse förmodligen är att Du vill lägga upp Din mage för allmän beskådning. Därför är kroppssrumpa ett mycket bra alternativ för Dig. Du skulle kunna skaffa en i naturfärg, och på så vis både visa Din kropps former, och även den naturliga färgen. På så vis visar Du fortfarande magen och även resten av kroppen som bonus. Kroppstrumpan värmer Dig väldigt bra, vilket är det viktigaste.
Dunjacka. Den slår allt när det gäller att värma! I dunjackan kommer Du aldrig att gå kall, och Din kropp kommer att må mycket bra. Den är mysig, stor och pösig. Ett plus är att det även finns en kappvariant på dunjackan, som även värmer de nedre partierna. Det enda som är dumt med dunjackan är för Dig att den ganska effektivt döljer alla sorts kroppsformer.
Klänning med bar rygg. Det har kommit till vår kännedom att Du har en tatuering på ryggen som du inte är blyg för att visa. I en klännig med bar rygg kan Du lätt slå två flugor i en smäll: Samtidigt som du värmer magen visar du fortfarande ryggen, vilket gör att Din tatuering kommer att vara synlig! En klänning framhäver också vackert kroppens alla former, vilket tydligen är en favorit hos Dig.
Trosa med hög midja. Förutom din mage och din svanktatuering har vi i denna dag även fått skåda in din stringtrosekant, som vid flertalet tillfällen har varit mer än synlig. Es1Mu har därför hittat det bästa för just Dig. Men en trosa med hög midja kan du lätt både värma magen så att de inre organen inte fryser, och visa trosan för världen! En vanlig trosa är dessutom bättre än Din stringtrosa på så sätt att man då inte löper risk att, när man har dem så långt upp som du, fasta i något eller att få dem uppdragna ännu en halvmeter av någon omogen person. Det enda som möjligvis skulle vara till Din nackdel är att Din svanktatuering kanske inte syns. Men det är sådant man får leva med.
Es1Mu tackar för oss och hoppas att Du kan överväga att följa våra råd.
Käraste Du. Vi har under denna dag upptäckt att Du går omkring med en hyperkort tröja på Dig, vilket resulterar i att Du visar hela magen för halva befolkingen. Det är inte så att vi finner detta vulgärt - inte då - ty alla har rätt till att klä sig som de känner är rätt för stunden.
Es1Mu skulle bara vilja komma med några små tips till Dig, sådant som kan komma att hjälpa Dig på Din vandring genom livet. Kanske är denna klädsel som Du valt att bära idag, inte det hundraprocentigt rätta en dag som denna. Det är inte bra att gå omkring och göra magen kall, det är inte bra för de inre organen. De kan ta mycket stor skada av att bli utsatta för onödigt mycket kyla. Logist är då faktum att även Du tar skada av denna magbehandling, och det kan komma att påverka Ditt liv på inte alls så trevliga sätt. Vi råder dig därför detta:
Skyl Dig själv!
Vi bifogar här en lista över kläder som Du skulle kunna drapera Din kropp med, kläder som är lite mer hälsosamma än den korta tröja Du idag bar.
Kroppsstrumpa. Vi har förstått att en av anledningarna till Din uppenbarelse förmodligen är att Du vill lägga upp Din mage för allmän beskådning. Därför är kroppssrumpa ett mycket bra alternativ för Dig. Du skulle kunna skaffa en i naturfärg, och på så vis både visa Din kropps former, och även den naturliga färgen. På så vis visar Du fortfarande magen och även resten av kroppen som bonus. Kroppstrumpan värmer Dig väldigt bra, vilket är det viktigaste.
Dunjacka. Den slår allt när det gäller att värma! I dunjackan kommer Du aldrig att gå kall, och Din kropp kommer att må mycket bra. Den är mysig, stor och pösig. Ett plus är att det även finns en kappvariant på dunjackan, som även värmer de nedre partierna. Det enda som är dumt med dunjackan är för Dig att den ganska effektivt döljer alla sorts kroppsformer.
Klänning med bar rygg. Det har kommit till vår kännedom att Du har en tatuering på ryggen som du inte är blyg för att visa. I en klännig med bar rygg kan Du lätt slå två flugor i en smäll: Samtidigt som du värmer magen visar du fortfarande ryggen, vilket gör att Din tatuering kommer att vara synlig! En klänning framhäver också vackert kroppens alla former, vilket tydligen är en favorit hos Dig.
Trosa med hög midja. Förutom din mage och din svanktatuering har vi i denna dag även fått skåda in din stringtrosekant, som vid flertalet tillfällen har varit mer än synlig. Es1Mu har därför hittat det bästa för just Dig. Men en trosa med hög midja kan du lätt både värma magen så att de inre organen inte fryser, och visa trosan för världen! En vanlig trosa är dessutom bättre än Din stringtrosa på så sätt att man då inte löper risk att, när man har dem så långt upp som du, fasta i något eller att få dem uppdragna ännu en halvmeter av någon omogen person. Det enda som möjligvis skulle vara till Din nackdel är att Din svanktatuering kanske inte syns. Men det är sådant man får leva med.
Es1Mu tackar för oss och hoppas att Du kan överväga att följa våra råd.
Tjing i havreåkern, Dante!
Ååååå jag blir så lycklig! Denna bild lägger sig som bomull kring mitt hjärta. En bild föreställande något som jag vill vill vill vill vill ha hur mycket som helst. Det är en av dom alla hejdundrandes trevliga böcker som Bengan Him Self har rajtat och det är så underbart så man inte vet vart man ska ta vägen. Fantastiskt helt enkelt. Ett tips för dom som inte vet vad dom ska giva mig i födelsedagsgåva minsann. Moahahaa.
En mindre rolig sak är ju att jag nyss upptänkte att Hjälten har stupat. Han har lämnat detta jordeliv för något annat. Sorgen är fullständig. (Om man nu akn säga så) Visserligen så har han varit död i närmare 20 år, men i alla fulla fall! Det är en stor förlust för landet Sverige. Det är fruktansvärt. Bengan fick liksom inte ens ett litet nobelpris att spika upp på väggen. Men sånt är livet på en glasspinne tjohej. Han kan ju uppe i sin himmel trösta sig med att han har mig som troget fan nere i hemlandet. Det borde vara ett ljus som lyser upp i mörkret tycker man.
Igår var en trevlig dag i stora ord. Torsdag, vilket betyder bakdag hos Henric och Robert, boysen från Emaus- the Holy place of Earth. Med under denna sena eftermiddag och afton fanns Ella, en hyvens tjej med rötter både i Gagnef och Skåne och allt vad det är (HON HAR GLASÖGON) , Elin, också en hyvens tjej som härstamar från alla håll och kanter, jag (behöver ingen presentation tack) och Henric och Robert förstås. Gäst för kvällen var Eric i Mozkovitch minsann! här kan då nämnas detta: Hur coolt är det inte på en skala att basisten i Mozkovitch var med oss på baktorsdan och trängdes med oss i Emauskillarna minimala bastuliknande kök? Skitcoolt. Men till saken bör också nämnas att jag i egen hög person - dyrka mig dyrka mig - har pussat en av gitarristerna ett antal gånger i livet. Det mina vänner är avancerat så det smäller om det. Yeah. Ja när man då ändå pratar om detta fantastiska Falunband Mozkovitch - som jag nu har länkat till och med två gånger - så kan jag också säga att jag har lyssnat på deras fina lilla Ep som dom tydligen egentligen inte får kalla Ep fast dom gör det ändå dom lushundarna. Det var fint.
Så! Men det var bara ett litet tillägg. Åter till saken.
Igår var det bakdag och även Premiärdag för MUNK. Vi bakade munk så det stod härliga till minsann, och sen åt vi dom så vi mådde lite mindre härligt. Men det var kul så länge det varade så att säga. Jag känner att jag hyser stor respekt för dom som sitter inne på och behärkar munkbakets ädla konst. Det är en konst som det tydligen tar ett tag att lära in. Tyvärr hinner jag inte förklara det nu. För nu är det åter till verkligheten som gäller.
Idag såg jag Hon med Magen igen. Det var skandalöst. Hur kan någon gå med en jättekort tröja på sig med ingenting under, blott en bar mage med en tatuering bak (på ryggen alltså) och stringtrosor över halva ryggen? Det är så man undrar vart världen är påväg. Har hon ingen vettig mamma där hemma som talar om för henne att det är för kallt att kuta omkring i april med bar mage? Hon kommer bli förkyld flickstackarn. Sen dör hon i förtid. Allt på grund av en dålig uppfostran, en mörk barndom och en för kort tröja. Käre hjärtanes i potatislandet.
Hemskt fin- ännu en fröjd
Så här går det när Robert säger att man ska gå in på gogglä och söka efter något fint. Då hittar man verkligen något fint också! Detta är en fröjd för det mänskliga ögat.
Livets fröjder
Finally har jag i egen hög person - som den coola person jag faktsikt är - skaffat mig en blogg. Yes! Kanske kommer jag från och med nu vara en i gänget som Ella och Elin, och bli en sån som Elin som vandrar omkring insvept i ett hölje av salighet över sin nya vackra Henning- blogg. (By the way: ÄLSKA HENNING!) Den enda skillnaden är att jag kommer att skubba omkring lycklig över min nya vackra Tjing- blogg. Det är en fröjd må jag säga.
En annan sak som verkligen är något att vara lycklig över är Bengt Linder. Han är nog min stora idol i livet. En sådan här snubbe som verkligen kan sin grej, en sån som verkligen verkligen har förmågan att sätta ihop ord till meningar som man skrattar åt i fem eller kanske tio.. hundra år. Jag känner att jag inspireras av honom. Jag känner att Jaaa this is really it med stort T. Fantastiskt är ordet. Hans böcker må kanske inte vara de bästa denna världs författare har pressat fram, men de är definivt de mest fröjdfulla. De är helt enkelt en av livets fröjder. Yeah man!
Jag är hes. Sådär hes så att det låter som man har satt en björn i halsen. Strävt och raspigt liksom. Åter igen en av dessa tragikomiska saker i mitt liv. Det är roligt att prata för det låter hemskt roligt. Det sätter sprätt på vardagen, den saken är klar. Frågan är bara om det är en positiv eller negativ sprätt. Kanske är det en sprätt i fel riktning. Ingen vet. Det är den komiska biten med denna heshet. Den tragiska biten av det hela är att jag inte kan sjunga så väldans vackert. Tonerna hoppar liksom dit dom vill. Och det är sannerligen inte dit jag vill att de ska hoppa. Samtidigt på tal om denna heshet kan jag passa på att nämna Staffan. Han är verkligen en hyvens kille med väldans snyggt hår. Det är rött och fint. Han har till och med erbjudit sig att skutta ut på stan med mig och köpa hårfärg. Rätt färg. Den enda rätta. Jag vill att det ska bli rödare liksom. Och då spanade jag in mig på Staffans färg så att säga. Vackert vackert. Men jag har inga pengar. Jag är en fattiglapp. Och sen orkar jag inte egentligen. Oroar sig för att jag låter som jag gör, det gör han också. Du kanske borde gå till skolsyster och få lite råd säger han. Ja. Men ändå nej. Skolsyster får hitta någon annan att hjälpa.
HA! Bittert liksom. Jag som tänkte att jag skulle joina Idol på söndag när dom hedrar Falu stad med att komma nerdimpande för att vaska fram lite sjönsjungande individer. Jag skulle ju liksom charma in mig och vinna hela bajset. Hela kungariket och prinsessan så att säga. Men ICKE. Kanske är det ödet. Ödet vill inte at jag ska bli som dom. Att jag ska bli en Idol- Emma. Nej. När jag tänker efter så vill inte jag bli det heller. Tur det i alla fulla fall. Att ödet och jag vill åt samma håll. Annars hade det uppstått ett litet dilemma i min fröjdsamma värld. Halleluja.
En annan sak som verkligen är något att vara lycklig över är Bengt Linder. Han är nog min stora idol i livet. En sådan här snubbe som verkligen kan sin grej, en sån som verkligen verkligen har förmågan att sätta ihop ord till meningar som man skrattar åt i fem eller kanske tio.. hundra år. Jag känner att jag inspireras av honom. Jag känner att Jaaa this is really it med stort T. Fantastiskt är ordet. Hans böcker må kanske inte vara de bästa denna världs författare har pressat fram, men de är definivt de mest fröjdfulla. De är helt enkelt en av livets fröjder. Yeah man!
Jag är hes. Sådär hes så att det låter som man har satt en björn i halsen. Strävt och raspigt liksom. Åter igen en av dessa tragikomiska saker i mitt liv. Det är roligt att prata för det låter hemskt roligt. Det sätter sprätt på vardagen, den saken är klar. Frågan är bara om det är en positiv eller negativ sprätt. Kanske är det en sprätt i fel riktning. Ingen vet. Det är den komiska biten med denna heshet. Den tragiska biten av det hela är att jag inte kan sjunga så väldans vackert. Tonerna hoppar liksom dit dom vill. Och det är sannerligen inte dit jag vill att de ska hoppa. Samtidigt på tal om denna heshet kan jag passa på att nämna Staffan. Han är verkligen en hyvens kille med väldans snyggt hår. Det är rött och fint. Han har till och med erbjudit sig att skutta ut på stan med mig och köpa hårfärg. Rätt färg. Den enda rätta. Jag vill att det ska bli rödare liksom. Och då spanade jag in mig på Staffans färg så att säga. Vackert vackert. Men jag har inga pengar. Jag är en fattiglapp. Och sen orkar jag inte egentligen. Oroar sig för att jag låter som jag gör, det gör han också. Du kanske borde gå till skolsyster och få lite råd säger han. Ja. Men ändå nej. Skolsyster får hitta någon annan att hjälpa.
HA! Bittert liksom. Jag som tänkte att jag skulle joina Idol på söndag när dom hedrar Falu stad med att komma nerdimpande för att vaska fram lite sjönsjungande individer. Jag skulle ju liksom charma in mig och vinna hela bajset. Hela kungariket och prinsessan så att säga. Men ICKE. Kanske är det ödet. Ödet vill inte at jag ska bli som dom. Att jag ska bli en Idol- Emma. Nej. När jag tänker efter så vill inte jag bli det heller. Tur det i alla fulla fall. Att ödet och jag vill åt samma håll. Annars hade det uppstått ett litet dilemma i min fröjdsamma värld. Halleluja.
