- Emma

Fast jag undrade lite smått så där ett tag när jag som bäst stod på näsan i en torr rabatt om denna dagen verkligen var ett liv, mitt liv. Vilket liv jag lever, tänkte Emma förfärat och torkade bort lite jord från näsan med näven. Stå här i rabatt upp och rabatt ner dagarna i ända.
Ja. Är det så livet ser ut? Livet är som en jordhög. Brun och klumpig. Nej.... Jag känner att det inte riktigt stämmer. Livet ska väl en fest eller hur? Detta stod jag och funderade på medans jag halvdöd av värmeslag fortsatte att kratta och gojsa med blommor och blader uti blomlådorna de små. 
Så kom jag på, mitt i eländet, att jo, det här är livet. Detta gå- upp- sju- varje- morgon- stolpa- runt- och- sprätta- i- rabatter- dagen- lång- fram- till- fyra- hålligång är en av livets pusselbitar, pumpalens! Ja sannerligen. Då blev jag glad i hjärteroten och varm i kroppen. Här måste jag då tillägga att det denna dag inte var så vidare tajmad och smart att sätta igång och bli varm i kroppen på, ty Denna dagen - ett liv har redan bjudit på så pass mycket värme att det räcker och blir över. Så då kan vi ju konstatera att jag även om jag inte blivit glad över detta att Denna dagen - ett liv  är mitt liv så hadfe jag varit överväldigande varm i mit body i alla full fall. Ja stackars människor i denna värd som skall toffla runt dagarna i ända med värmen svirande och tryckt runt sin lekamen. Ujuj.