- Emma

Flera gånger har jag kommit på mig själv med att tänka under tiden medans jag står och skär gurka eller vad som helst annat skjärbart följande: Hjälp vad lätt det skulle vara att bara ta den här kniven och sticka den i min mage, eller i någon annan, och hjälp vad stor grej det skulle bli av en sån liten rörelse. Det är sjukt. Det är hemskt. Vilken stor makt man har egentligen. Genom att göra en ynka pyttesak kan man förändra så himla mycket. Det är nästan så att man blir lite rädd. Rädd för att råka göra ett enda litet fel och sen förlora allt..

Vi tittar på Titanic nu jag och min Toffe. Då kom jag att tänka på detta igen, för vi pratade om det förut idag jag och han. Det är lite samma grej här i Titanic. Ett litet isberg orsakar att ett stort skepp går til botten, hur många som helst mister sina liv, och andra förlorar anhöriga. Sjukt. (Okej isberget var inte så väldans litet i och för sig.)

I denna dag har det dansats som aldrig förr. Eller nej. Som aldrig förr på sista tiden i alla fall. en två tre fyr å fem sex sju å ått. Tusen gånger om rabblar man detta medans man blir tröttare och tröttare, svettigare och svettigare, anfåddare och anfåddare. Fast man inte kan säga anfåddare utan mer och mer anfådd! Och de kära konfirmanderna är så söta och skuttar runt som vingliga kalvar på grönbete. Händer på vift kan jag och Elin starta ett företag som heter. Vi kan turnera runt i Sverige (och så smånigom världen) och lära glada konfirmander att dansa. Eller.. Vifta med händerna och hoppa lite hur som hels på måfå i otakt till nån trevlig hip hop-dänga. Och klappa lite då och då. Men trots dessa små missöden så är det duktiga konfirmander vi pratar om, för hur svettiga och trötta de än blir, så går de inte av för hackor, och de kämpar tålmodigt om än trött vidare i koreografiernas hårda värld, där det gäller att göra varje sak i takt, och i så strukturerad och tydligt form som möjligt, så att inte de skrikande ledarna blir tossiga och tvingar dem att dansa om från början. Det är hårt att leva, men annars kan det kvitta. Inte nog med att konfirmanderna får uthärda ändlösa timmar med danssprätt och kropprörelse, sen måste de åka och äta på resturang mitt i allt, så att de blir proppmätta och jättefeta. Men kinamat är alltid gott, och annars kan det kvitta.

I morgon är det fredag. Äntligen äntligen! Den mest efterlängdade dagen på väldigt länge nalkas med stormsteg, och då även lille Kristoffer. <3 JAAA!! Och bowling kommer att spelas, klot kommer att kastas, käglor kommer att flyga, poäng kommer att inhämtas, vinnare kommer att koras, och förlorare hånas, känslor kommer att svaja, vänner kommer att mötas, kramar kommer att utbytas, skratt kommer att klinga mot skyn, munnar kommer att kyssas, ögon kommer att tindra, solen kommer att skina och fåglarna kvittra, och livet kommer att vara på sin högsta topp av lycka, välgång, salighet och välmående. Sanna mina ord, annars kan det kvitta!

...när min blogg alltid ska krångla. Nu krånglar det och ingenting ser ut som det ska, och mina senaste inlägg syns inte. Nu gör jag väl ett nytt försök då. Bajs!

Kan man låta bli att bli alldeles salig av lycka? Dessa fyra små underbara tingestar är vad vi har att välja bland. Vilken av dem? Svårt val? Ja. Kan vi inte få ta med oss alla fyra hem? Nej. Det går icke.  Det räcekr väl gott och väl med en. Jo. Kanske. Men det är fantastiskt söta valpisar det här! Om tre veckor smäller det. Då får Gärdevägen en ny bebis.  Här nedanför är alla sju med sin mammis. Jag dånar!

Soundtracket till Amelie från Montmartre är verkligen alldeles alldeles underbart! Äntligen hittade jag det. Nu vill jag bara titta på filmen igen och igen och igen. Tänk bara att gå omkring på de där små söta franska gatorna och titta på alla färger.  Det i mitt hjärta. Fast nu är det lite för sent för det tror jag. Jag lyckas alltid med att sätta mig vid datorn när det egentligen var dags att sova för en timme sen. Men sådant är livet!

Detta påsklov ska göra nytta för mitt liv. Jag ska göra en massa saker som jag måste göra, men som jag vet att kommer att, efteråt, få mig att må bra. Svenska, matte och kanske en gnutta kulturhistoria till exempel. Men sen ska jag också göra saker som jag vill göra! Spela fiol och piano och sjunga, köra bil, äta goda saker, ta det lugnt.. På söndag ska vi åka till Norge och se på valpisarna! Jag har sett en liten bild på dem och de är hur söta som helst.  Valpisar som Toffe gillar! Hihi. Jag är trött och borde sova, vilket jag också tänker göra. Först måste väl det häringa soundtracket bli klart. Jag vill fortsätta med min för andra gången lästa, inte allt för spännande men ändå mysiga - och nu när jag är lite äldre när jag läser den mer relativt "lätt"lästa -  bajstjocka bok i två delar Borta med vinden. Sannerligen!