- Emma

Det här får mig att tänka på såpbubblor, ja sannerligen. Okej allright uj uj uj jag vet, alla pratar vi om såpbubblor hela dagarna nu för tiden. Men dom är ju fina, så de förtjänar att bli pratade om.

Det här får mig att tänka på en gång när jag var liten. Eller rättare sagt, flera gånger när jag var liten. Ja ock ock ock, när jag var blott en liten parvel på sådär en tio år kanske höhöhö, brukade jag rita sådana här teckningar dagarna i ända. Ja det var det enda jag levde för. Eller inte. Men i alla fulla fall! Hur som helst kommer jag ihåg att jag ibland när jag i brist på fantasi inte visste vad jag skulle rita, tog fram en sådan häringa doning. Ja, en sån häringa grunka som man stoppar pennan i och sen ställer in beroende på hur stor cirkel man vill ha. Sen fläskar man ner andra änden av hela maskinen en vass pigg det må jag säga och sånt får barn använda ock ock på papperet och snurrar, och vips, simsalabim, tjing i havreåkern och abrakadabra, shwopp så har man fått en snyggiscirklel. It's magic! Ja det var sannerligen spännande. Sedan fortsatte man så och gjorde olika stora cirklar på hela papperet, en del gick in i varandra och andra var ensamma. Sen målade man alltihopa, varje cirkel, i alla regnbågens färger. Så hade man skapat en mästerverk.

Så kommer jag ihåg en annan gång i livet, när jag skulle måla ett fint hus med tillhörande trädgård och sånt där. Jag, dum som jag är, drog väl till och satt i jag vet inte hur många timmar och ritade varenda förbenade grässtrå på hela gräsmattan. Är man sned i planeten eller hade jag bara gått och slagit i huvudet i något hårt? Pick pick pick, lät det av det gröna färgpennan när jag energiskt och envist skulle rita i grässtråna. Fattar inte varför jag inte bara svepte över papperet några gånger svisch svisch fram och tillbaka så hade saken varit klappad och klar, men icke, här skulle det se verklighetstroget ut ja minsann! Snopet för mig där, det blidde inte ens fint. Ja, tänk så det kan gå ibland när man inte har huvudet på rätt ställe.