- Emma

Dagarna i slutet är de dagar som är nu. Dagarna innan sommaren kommer. Dagarna i slutet kan nog räknas ifrån någon gång förra veckan. Faktiskt så har dessa dagar varit bättre än väntat på många sätt. Men som allt annat i världen så finns det en baksida. Så jag måste alltså tillägga men ändå inte. Dom dagar i slutet som hittils har förflutit har varit bättre än väntat, men ändå inte. Man skulle kunna sammanfatta det siså här. Flummigt. För det är precis vad hela denna helg har varit. Flummig.

Dagarna i slutet. Inte slutet för alltid, för det skulle ju vara en aning hemskt ja. Men jag hoppas att det är slutet på en del vis. Eller jag hoppas att det här slutet ordnar upp saker. Jag hoppas att det blir ett bra slut trots allt. Ett lyckligt slut liksom. Happy end. Okej inte ett och så levde de lyckliga i alla sina dagar- slut. Men ett slut som gör att saker blir bättre i fortsättningen. För egentligen. Det finns väl aldrsig något som kan bli slut så pass mycket att det inte kommer fortsätta på något vis? Även om man dör till exempel, så är väl inte det absoluta slutet? I det fallet så kommer ju människan som har dött ändå finnas kvar i folks tankar, eller om den kanske lämnat efter sig något på jorden, eller kanske bara finns  som ett namn på en gravsten. Då är ju ändå inte det slutet. Fortsättningen är ju den här människans barn som lever vidare och frodas, eller kanske de som flyttar in i huset där han/hon bodde. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till egentligen. Jag lät en liten tanke sväva ut bara. Hoppsan.

Ehe.