Ett stycke tanke
Min fot håller på att somna. Det liksom knattrar och kittlar i den, som om fem eller kanske tio.. hundra? myror spurtade omkring i fotens innandöme. Herre Gudars. Undefär som det knastrade och knottrade i handen här om dagen när jag och Liz kom på den fantastiska idén att slå händerna i bordet så hårt vi kunde. Arvid hängde genast på för denna hyvens kille är inte rädd för att utforska det okända. Och det okända var roligt må jag säga. Händerna blev liksom avdomnade och vi fruktade att nu är det över, nu kommer vi inte kunna gå på datakundkapen eftersom våra händer är i ej användbart skick. Men tji fick vi, för datalärisen Ipa dök aldrig upp. En teori ligger och utvecklar sig i detta nu på klassens sida på jamma om att det var aliens som kom och förde bort honom. Vad har det blivit av världen? frågar jag mig själv.
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
Nu är det förbenat kort tid kvar i skolan. Jag kom på mig själv med att tänka nu måste vi hålla kontakten allihopa kompisar vi måste umgås mycket och inte glömma bort varandra typ, men sen slog tanken mig. Ha, vi ska ju gå tillsammans i två år till! Vilket fick mig att inse att jag inte riktigt har fattat än att this is it, Falun - Haraldsboskolan - klassen - kompisarna - det är mitt liv! Eller nåt. Jag fick liksom en uppenbarelse. Det här året har ju inte liksom varit en tillfälighet, inget läger som vi åkte på under en hemskt lång sommar, och nu är påväg att lämna för att åka tillbaka till verkligheten. ICKE! Då blev jag glad. Det kändes bra i själen liksom.
Denna sommar skall jag åter kasta mig in i blomlådornas och ogräsets värld för fem veckor. Uj uj uj. Det är hårt mina vänner, det är hårt, men det finns mycket positivt med det hela ändå, och det är sant. En anackdel är att man blir skadad för livet eller i alla fulla fall för resten av sommaren ty förra sommaren efter dessa fem veckor kom jag på mig själv med att varje gång jag åkte förbi en blomlåda som jag varit och rensat nån vecka tidigare, titta och studera den noga för att se om någon missat lite ogräs där mellan blommorna. Ohojojojoj. Men som sagt, det finns mycket positivt med det hela, och det skall jag härmed bevisa!
- Pengar Att jobba i fem veckor, fem dagar i veckan, från sju till fyra, inbringar en hel hög med stålar. Massvis med pengar. Förra året skrapade jag ihop till så mycket att jag kunde ha köpt minst 24 000 bugg. Och det är inte dåligt. Om man ränknar allt i hur många bugg man skulle kunna få för det, skulle allt bli så mycket trevligare i livet. Om man som jag lever fattigt studentliv i Falun större delen av året är det väldigt bra att ha pengar som man har tjänat ihop. Tilläggas kan att jag inte har levt så hejdundrandes fattigt, eftersom jag jobbade förra sommaren HAHA, men studentlivet kom jag inte ifrån.
- Musik Jag har kommit på mig själv med att sitta och längta tills jag ska börja jobba eftersom jag då kommer ha alla tillfällen i världen att använda min trevliga lilla födelsedagsprensent- iRiver. Aah. Allt kommer blir så mycket trevligare roligare och lättare när man har lite musik i öronen. Jag kommer att kunna upptäcka så mycket trevlig musik under dessa fem veckor vill jag lova.
- Frisk luft Under mina jobbveckor kommer jag att tillbringa mestadels av dagen utomhus i friska luften, och det är fantastiskt bra för både kropp och själ. Ett till plus är såklart att jag kommer bli så brun ja så brun. Fast då måste det förstås vara fint väder, men det är en annan femma. Och jag kan tala om för den obildade läsaren, att 70% av solen strålar kommer fram även om det är mulet.
- Människor Eftersom i princip alla blomlådor som ska tas omhand finns i centrala delar av Malung, kommer jag aldrig att vara ensam. Antingen stöter man på någon man känner och så stannar man och pratar med den personen ett litet tag, eller så kommer det fram någon söt tant eller farbror och säger men ååh så fint det blir eller något annat trevligt. Och så har de satt guldkant på den dagen!
- Motion Jag kommer att under fem veckor trampa runt Malung på cykel hela dagarna. Mer behöver jag inte säga om det eller hur? Alla vet att motion är bra.
- Dagsrutin Man får en fantastiskt bra dagsrutin av att jobba, och det är bra med rutiner! Det är bra mycket skönare att veta vad man ska göra och äta på bestämda tider och så vidare varje dag, än att bara gå omkring och driva hela dagarna. Att gå och inte ha något att göra på dagarna blir man knäpp av, det vet jag.
På tal om köttbullar så skall jag nu gå och hänga tvätt åt min moder trallala.
Kommentarer
Postat av: Elin
amen to that sister
Trackback
