- Emma

Snart bär det av till Katalonien för min och Elins del. Det kommer nog att bli trevligt och så vidare. De flesta som ska med dit är snälla själar, men egentligen så känner vi itne något så värstingens bra. vilket är ju lite synd. Sedan kommer vi förmodligen komma dit och bli lite generade, det kommer bli lite pinsamt för Malings musikskola, ty alla andra som ska ner dit är en aning mycket bättre. Hu. Men, skitsamma. Inget jag ska diskutera på denna allmäna plats i världen.

Denna Katalonieresa innebär att man måste ta ledigt från skolan i en och en halv vecka, och därför få underskrift av ALLA lärare man har. Gaah. Därför har jag och min kära sambo sprungit omkring i några dagar nu för att jaga autografer. Puh. Det är en pers. (Pärs?) Det leder mig osökt in på ett annat ämne. När vi rusade omkring på skolan och jagade Sunken - vår eminenta?- mattelärare, och sedan hittade honom, stegade vi rakt in i ett klassrum fullt av små söta musikettor som smilade så trevligt och vinkade när vi gjorde entré. Sen, mina vänner sen! var det en hel massa människor, minst tre fyra fem eller kanske tio hundra som sa till oss att vi var bra i lördags! YEAH. Tack tack och åter tack för vänligheterna! Elin & Emma var alltså ett uppskattat inslag på årets Seaside- festival! Det känns rätt bra faktiskt.

Seaside kan sammanfattas som trevlig. Miss the Point kändes klart bäst. Basicly the same var hemskt bra dom också, Blöw var kanske aningen för mycket stringkalsonger och kropp, No Brakes rockade yeah yeah, Bag in box band verkade trevliga det lilla jag såg. Ja.

Men nu helt plötsligt måste jag rusa iväg mot ett nytt äventyr. Bildlektionen.