Regnet det bara öser ner

Dripp dropp dripp dropp säger det på taket. Regn som slår mot tak har en hög mysfaktor må jag säga. För att få ut det bästa av en sådan situation ska det helst vara kväll och mörkt. Så ska man krypa upp i en bekväm soffa/ fotölj/ eller vad helst som önskas med myskläder så som mjukisbyxor, en stor tröja och raggsockor, och så ska man dricka te eller varm choklad och titta på en trevli film. Helst ska man ha gott sällskap med sig. Aah. Men det är skönt att vara ensam också faktiskt. Bara ligga på sin säng och lyssna på drippdroppandet, och titta ut på trädet utanför fönstret som svajar i vinden. Lite Damien Rice, så blir det ännu bättre. Eller varför inte lite Jack Johnson? Ja tack!

En situation där regn inte är fullt lika mysigt är den som vi snart kommer att försätta oss själva i. Vi ska inom kort promenera ner till Arenan för att lyssna på diverse band som ska spela ikväll, och just i detta nu känns det inte som den mest lockande grejen att göra. Man kommer att bli blöt och ful, och entrén som kunde ha blivit så stilig en mer solig dag, kommer inte att bli fullt lika värdig  eftersom vi kommer klafsa in med stipigt hår och rinnande smink. Men man kan ju trösta sig med att alla kommer att se likadana ut! Förutom de som har paraply då. Men... Paraply är överskattat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0