There´s allways time

Förändring förändring förändrig överallt. Där man vill ha den och där man inte vill ha den. Det sägs ju att förändringar är bra, och visst det ligger säkert sanning i det. Men åt vilket håll leder förändringar som man bara mår dåligt av? Det som är, visade sig vara något helt annat än vad jag trodde att det skulle bli. Såklart blir det ju aldrig som man tänkt sig. Sanningen är hårdsmält. Jag hade inte tänkt mig att det mesta helt plötsligt skulle vara alldeles upp och ner. Självklart är det bra att saker som länge varit i behov att att förändras förändrar sig, för att det ska bli bättre. Jag är nog inte riktigt beredd att låta så mycket viktigt förändras på en och samma gång, men vem är jag att stoppa saker som jag inte kan styra över? Tiden är inte direkt känd för att ta hänsyn. Männiksor är nog inte heller så vidare bra att visa hänsyn i svaga ögonblick. Och vi har många svaga ögonblick kan jag tala om. Att gräva ner sig är inte en vidare smart sak att göra, jag vill inte ligga längst ner i en grop som bara tar mig längre och längre ner. Så istället snubblar jag över små hål istället, och dom är ganska många. Ontet kommer liksom ut i små doser i stället för en stor som aldrig tar slut. Men dom små tar i och för sig heller aldrig slut, utan bara fortsätter komma och av det blir det många tårar. Nu tror jag att jag tappade bort mig lite i Hej jag är pretto stilen.
Vilket passa ganska bra för det är så det känns. Jag känner mig lite borttappad och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det finns inte så mycket jag kan göra åt vissa saker för jag vet att det är bättre att det blir så som det håller på att bli nu. Men det finns annat som jag inte är villig att ge upp än. Men om jag förlorar det ändå så är det verkligen inte värt att tänkas på igen.
.

Fel av mig förlåt

Det stavas inte med två G, utan med två T. Magott alltså. Magott magott magott. Eller?
Men om sanningen ska fram så är det inte så väldigt noga.

Maggot

Tankeverksamheten i går var mycket aktiv, höll hög fart men kanske inte lika hög standard. Eller vad man ska säga. Långa virriga irrfärder längs krumliga vägar i tankens land utfördes och jag stötte på saker som jag inte ägnat särskilt mycket  tid åt att ens försöka stöta på tidigare i mitt liv. Aldrig har jag tänk så mycket på maggot som jag gjorde i går onsdag. Helt plötsligt mitt i krafsandet i rabatterna och mitt i alla konstiga tankar som dyker upp i huvudet när man tänkt för mycket och inte orkar koncentrera sig på att tänka utan bara låter hjärnan flyta iväg dök det lilla ordet upp. Maggot. Vilket ord. Ogräset frodades som maggot i rabatterna. Nej. Jag kom fram till att maggot är ett ganska trevligt ord, men att det har en kanske inte fullt så trevlig betydelse. Farmor brukar förvara maggot i krälande hög på plastburk i kylskåpet ibland som hon sen ska ha som bete när hon fiskar. Ibland när jag jag var liten och sov över hemma hos henne brukade jag äta groddar på smörgosen till frukost, och ibland förväxlade jag det med maggot. Alltså i tanken. Guds nattskjorta! Jag hade ju inte maggot på smörgåsen heller, tror ni jag är från vettet?! En annan trevlig sak med att äta frukost hos farmor under barndomens ljuva år, var att jag alltid fick Berry jordgubb. Aaah. Det brukade jag sannerligen inte få hemma. Åh en sådan lyx va?! En sak är säker. Jag ska inte döpa en framtida dotter till Margot i alla fall. Det rimmar liksom. Margot. Maggot. Plötsligt mitt i maggoten slog även visheten till och jag kom till en insikt. "Att söka är att finna" Vad som menas med det har jag ej kommit till insikt om ännu, men grejen i sig är ju en insikt i alla fall, vilket är en god bit på väg. Men jag undrar jag. Ofta när jag blir vis för ett ögonblick och kommer på något, eller när rättare sagt när en smart sak kommer till mig, brukar de inte vara så särskilt visa, insiktsfulla eller nytänkande i slutändan. Som den gången jag kom på att Om man förväntar sig det värsta så kan det ju bara bli bättre än vad man förväntade sig. Aah. Jag är ett snille. Not.

En hyllning till världssjälen, ja sannerligen!

Världssjälen är det djupaste och renaste som finns. Universum verkar otvivelaktit och outtröttligt för att allt det som jag av hela mitt hjärta vill, ska bli sant, för att mitt levnadsöde ska slå in. Det har jag lärt mig i denna dag, men jag tänker nu raskt gå vidare.

Detta är ett litet sammandrag över saker som gör att jag känner mig relativt tillfreds med min tillvaro.

Snart ska vi hem till mormor och morfar och äta. Gott gott!
Ikväll är det Pip- Larsson, en nostalgisk fest i färg och ton. Trevligt!
Imorgon ska jag jobba. Ja.... Det är ju pengar i alla fall. Men efter regn kommer sol! För...
Sen bär det av till Falun, där jag ska uppehålla mig i nästan en hel vecka! Fantastiskt trevligt.
Det betyder att jag enbart kommer att jobba på måndag och sedan vara ledig resten av dagarna. Ååååå!

Jag har ätit jordgubbar och vaniljglass idag, och det var så himmelskt gott! Jag och min syster funderade en stund över varför just jordgubbar och vaniljglass var så otroligt smaskigt. Vi kom inte fram till något mer än att vi innerligt hoppades att mormor inhandlat jordgubbar och vaniljglass till dagens efterrätt.

Flupp pluppsupp

På fredag är det midsommar, vilket betyder röd dag, vilket betyder sova sova sova bort morgonen. Kvällen ska bli den underbaraste någonsin. Alla som jag vill att ska vara där kommer att vara där, alla skrattar och är glada och vi har så mysigt och gör så roliga saker. Inga missförstånd inträffar under denna kväll. Detta är kvällen när allt är som det ska vara. Solen kommer att lysa och värma oss hela kvällen, och vattnet som vi är vid kommer att vara så inbjudande och svalkande att vi bara vill bada hela tiden. Vi kommer att äta jättefräsch mat som är hur god som helst, och sen kommer vi spela musik och bara umgås. Så kommer jag somna nöjt och utan några som helst problem i gryningen när det fortfarande är ljust ute, med kristoffer alldeles brevid mig alldeles nära. Så kommer vi sova hur skönt som helst och inte må det minsta dåligt på något vis när vi vaknar med solen i ansiktet och med minnet av den fantastiska kvällen i våra ögon.

Nej.

Men det kunde ju kanske ha varit så. Nu är det ej så och jag får möta sanningen.  Jag har två saker att välja mellan. Två alternativ till hur min helg sulle kunna tänkas se ut
  1. Stanna i Malung under midsommar och hela helgen. Umgås med min familj, ta det lugnt och verkligen sova ut så att jag är pigg till nästa vecka när det är festival och allt. Kanske åka till Vålberget och hjälpa till att klä majstången tillsammans med släkt, folk och tusen knott. Kanske åka till Öjesjön och bada och sola sig till den bästa brännan någonsin. Utomordentligt soft och behagligt. Ingen stress. Inget som jag måste göra. Inga tider att passa. ingen jag måste anpassa mig efter så vidare värst mycket.
  2. Åka till Falun och fira midsommar med mina vänner som det känns som om det var evigheter sen jag umgicks med bara jag och dom liksom fast det ju egentligen inte är så, och få en liknande midsommaraftonskväll som den jag fantiserade om tidigare eftersom jag vet att vi skulle få så kul. Repa och spela in lite med Fast Breeding Colony under helgen, vilket skulle var fatastiskt bra och smidigt, eftersom vi har spelning på tisdag och borde bli klara med demon snart. Dock medföljer alla dessa roligheter att jag måste sitta på de evinnerliga tågen och bussarna i timmar och åter timmar. Så hur mycket vila skulle detta alternativ medföra? Jag ska ju till falun på tisdag, och jag ooorkar inte åka framochtillbaka framochtillbaka framochtillbaka framochtillbaka. Dessutom vet jag ej vart jag ska sova.
Aaah!!

Det är ett år sen det var ett år sen!

Helt plötsligt har sommarlovet kommit med buller och bång, men på något vis hörde jag inte smällen! Ungefär som den feta (tydligen) åsksmällen som omskakade vårat hus i går kväll, som jag inte hörde för att jag hade somnat och inte kunde väckas ens om blixten slagit ner. Jag hänger inte riktigt med i svängarna! Det var förra helgen som jag började inse att Nu är det Sommar Igen, men jag har inte riktigt insett det fullt ut än... Allt gick liksom så fort där i slutet att det är ett under att inte någon del av mig har fastnat i början av maj. Så nu är det alltså sommarlov... Jaha. Har börja jobba i rabatterna igen, så även om jag har känt de senaste dagarnas skollande värme, så känner jag inte denna sommarlovskänsla. Men den ska nog infinna sig när den stunder är kommen. Än så länge har jag jobbat två dagar, men jag försöker att inte räkna dagarna för då blir de bara fler och längre än vad de egentligen är. Det är svårt att inte räkna när det är lätt att räkna ut att det är tre dagar kvar tills det är helg. Det vet jag ju liksom inbyggt. Om det är tisdag idag så kan det inte vara annat är tre dagar kvar tills det är helg. Men om man tänker så här! Jag har jobbat två dagar, vilket gick ganska fort nu i efterhand. Jobbar jag två dagar till så är det fredag sen, och då ska jag åka till Falun! Jippie! Jag längtar jag längtar, men jag får inte längtra allt för mycket för då kommer det ta huuur lång tid som helst att bli fredag och den stora dagen.

Jag funderade på hur det skulle vara om jag inte skulle ha jobbat i år. Ganska konstigt, men väldigt väldigt slappt. Kanske för slappt egentligen. Men vaddå. Vem vill ej ha möjlighet att under två månaders tid inte göra ett endaste dugg som man inte vill göra, bara gå omkring och drösa och vara med dom - den! - som man helst vill vara med? Å andra sidan skulle jag leva bra mycket smalare när skolan börjar igen eftersom jag då inte skulle ha alltför mycket pengar att frossa i. Jag försöker se det positivt och har därför kommit fram till att det inte är så farligt när allt kommer till kritan. Snart är den här veckan över och då är det bara fyra veckor kvar. Det blir aldrig några hela veckor nästan, för någon dag faller alltid bort - midsommar, peace and love, bingsjö,  PLUS att jag självklart är ledig på helgerna! På helgerna är jag fri att göra det jag vill, och hoppas det som jag vill göra och dom som jag vill träffa är lediga. Jag saknar Kristoffer! På något vis saknar man mer när man vet att man inte kommer träffas så mycket. Det är ledsamt. Men snart är det fredag, och det för absolut ingenting dåligt med sig!

Dom finaste


image33
Toffe Toffe Toffe Toffe Kristoffer!!

image32
Grrrrrrrränslöst!

Hej Gränslöst!

Hemma från Ungern! Ganska skönt att vara hemma men ändå inte. Hej skola hej vanliga vardag. Men hej sköna säng och hej fina Sverige! När vi flög in över Sverige och såg fina fält och vackra skogar, stora åkrar och röda gårdar, då plötsligt fick jag en uppenbarelse. Man tänker aldrig riktigt på hur det ser ut där man kommer ifrån och där man lever dagligen... det är när man åker iväg nånstans och ser andra jättefina saker och sen kommer tillbaka hem som man inser att det faktiskt är väldigt fint här hemma också. Ordspråket stämmer ju faktsikt. Borta bra men hemma bäst!

Många roliga saker har vi varit med om. Oförglömliga spelningar åååh hej fiol och hej torg, hej frans liszts sal med stolarna i, hej blåsorkester från tyskland och hej bugg. Under en av alla bussresor som Joseph tog med oss på undrade vi vad man ska ta sig till när man slutar spela i Gränslöst. Inget Gränslöst?! Konstig tanke.
Och det blev lite fel ibland men det rättar till sig, det har rättat till sig, var ledsen men det är bra nu för pannkakor är det bästa.


Åh Bebis bebis

En skön långhelg hemma har åtnjutits mest i sällskap av pappa och valp faktiskt. Olivia var ute på vift i diverse äventyr, och mamma likaså. Och kan man tänka sig, även fast jag har jobbat kulturhistoria dagarna i ända har jag haft det trevligtr och bra. Vi har ju en liten valpis! Teira heter hon ja sannerligen, och hon är söt så det förslår. Yes. Lugn som en filbunke men ändå som ett yrväder. Liten som en bebis för hon är ju en! Hihi.

Plötsligt insåg jag hur en liten grej kan orsaka så mycket mer...

Flera gånger har jag kommit på mig själv med att tänka under tiden medans jag står och skär gurka eller vad som helst annat skjärbart följande: Hjälp vad lätt det skulle vara att bara ta den här kniven och sticka den i min mage, eller i någon annan, och hjälp vad stor grej det skulle bli av en sån liten rörelse. Det är sjukt. Det är hemskt. Vilken stor makt man har egentligen. Genom att göra en ynka pyttesak kan man förändra så himla mycket. Det är nästan så att man blir lite rädd. Rädd för att råka göra ett enda litet fel och sen förlora allt..

Vi tittar på Titanic nu jag och min Toffe. Då kom jag att tänka på detta igen, för vi pratade om det förut idag jag och han. Det är lite samma grej här i Titanic. Ett litet isberg orsakar att ett stort skepp går til botten, hur många som helst mister sina liv, och andra förlorar anhöriga. Sjukt. (Okej isberget var inte så väldans litet i och för sig.)

Händer på vift

I denna dag har det dansats som aldrig förr. Eller nej. Som aldrig förr på sista tiden i alla fall. en två tre fyr å fem sex sju å ått. Tusen gånger om rabblar man detta medans man blir tröttare och tröttare, svettigare och svettigare, anfåddare och anfåddare. Fast man inte kan säga anfåddare utan mer och mer anfådd! Och de kära konfirmanderna är så söta och skuttar runt som vingliga kalvar på grönbete. Händer på vift kan jag och Elin starta ett företag som heter. Vi kan turnera runt i Sverige (och så smånigom världen) och lära glada konfirmander att dansa. Eller.. Vifta med händerna och hoppa lite hur som hels på måfå i otakt till nån trevlig hip hop-dänga. Och klappa lite då och då. Men trots dessa små missöden så är det duktiga konfirmander vi pratar om, för hur svettiga och trötta de än blir, så går de inte av för hackor, och de kämpar tålmodigt om än trött vidare i koreografiernas hårda värld, där det gäller att göra varje sak i takt, och i så strukturerad och tydligt form som möjligt, så att inte de skrikande ledarna blir tossiga och tvingar dem att dansa om från början. Det är hårt att leva, men annars kan det kvitta. Inte nog med att konfirmanderna får uthärda ändlösa timmar med danssprätt och kropprörelse, sen måste de åka och äta på resturang mitt i allt, så att de blir proppmätta och jättefeta. Men kinamat är alltid gott, och annars kan det kvitta.

I morgon är det fredag. Äntligen äntligen! Den mest efterlängdade dagen på väldigt länge nalkas med stormsteg, och då även lille Kristoffer. <3 JAAA!! Och bowling kommer att spelas, klot kommer att kastas, käglor kommer att flyga, poäng kommer att inhämtas, vinnare kommer att koras, och förlorare hånas, känslor kommer att svaja, vänner kommer att mötas, kramar kommer att utbytas, skratt kommer att klinga mot skyn, munnar kommer att kyssas, ögon kommer att tindra, solen kommer att skina och fåglarna kvittra, och livet kommer att vara på sin högsta topp av lycka, välgång, salighet och välmående. Sanna mina ord, annars kan det kvitta!

Jag blir så arg...

...när min blogg alltid ska krångla. Nu krånglar det och ingenting ser ut som det ska, och mina senaste inlägg syns inte. Nu gör jag väl ett nytt försök då. Bajs!

Valpisar!

image30

Kan man låta bli att bli alldeles salig av lycka? Dessa fyra små underbara tingestar är vad vi har att välja bland. Vilken av dem? Svårt val? Ja. Kan vi inte få ta med oss alla fyra hem? Nej. Det går icke.  Det räcekr väl gott och väl med en. Jo. Kanske. Men det är fantastiskt söta valpisar det här! Om tre veckor smäller det. Då får Gärdevägen en ny bebis.  Här nedanför är alla sju med sin mammis. Jag dånar!

image31

Dragspel och annat sånt där klinkedink i mitt hjärta! Bjällror och klockor och piano och fiol och så.

Soundtracket till Amelie från Montmartre är verkligen alldeles alldeles underbart! Äntligen hittade jag det. Nu vill jag bara titta på filmen igen och igen och igen. Tänk bara att gå omkring på de där små söta franska gatorna och titta på alla färger.  Det i mitt hjärta. Fast nu är det lite för sent för det tror jag. Jag lyckas alltid med att sätta mig vid datorn när det egentligen var dags att sova för en timme sen. Men sådant är livet!

Detta påsklov ska göra nytta för mitt liv. Jag ska göra en massa saker som jag måste göra, men som jag vet att kommer att, efteråt, få mig att må bra. Svenska, matte och kanske en gnutta kulturhistoria till exempel. Men sen ska jag också göra saker som jag vill göra! Spela fiol och piano och sjunga, köra bil, äta goda saker, ta det lugnt.. På söndag ska vi åka till Norge och se på valpisarna! Jag har sett en liten bild på dem och de är hur söta som helst.  Valpisar som Toffe gillar! Hihi. Jag är trött och borde sova, vilket jag också tänker göra. Först måste väl det häringa soundtracket bli klart. Jag vill fortsätta med min för andra gången lästa, inte allt för spännande men ändå mysiga - och nu när jag är lite äldre när jag läser den mer relativt "lätt"lästa -  bajstjocka bok i två delar Borta med vinden. Sannerligen!

Wöööö öööh

Jag är inte så bra på att blogga, i alla fall när det kommer till hur mycket jag bloggar. Inte så mycket är det. Men det kanske inte gör något. Nej.

Idag är det esteternas vårkonsert i Kristinehallen, vilken ska börjas med ett vårvrål av Bkurs-Ullakören. Wöööööööhhhh wööö ööö ööööiiiiääääöööhhh och så vidare. Astrid Lindgren och Ronja Rövardottersånger i mitt hjärta. Jag måste innan dess, mellan genrepis och konseris gå på stan och inhandla ett par nya leggings (enligt säkra källor finns det så himla sköna på indiska) och nylonknästrumpor. Det är bra grejer för den som använder mycket leggings och nylonstrumpor. Jajamensan!  Dessutom skulle jag behöva någon sorts bas-t-shirt av något slag. Det är en fett najs grej det också. om det funnes någon som var billig och behaglig vill säga.
Men först är det matte. Heja heja friskt humör jag tror jag dör. Matte är inte så kul alla gånger. Men vad gör man inte för att skaffa sig all den kunskap och erfarenhet som den verkliga världen där ute kräver?


Plantera träd. Massor av träd!

För andra gången på loppet av endast ett fåtal veckor har jag sett den obekväma sanningen i vitögat, jag har upplevt känslan av lite obekväm frustration och en gnutta ångest av att ha fått faktumet slängt i ansiktet på mig, liksom många andra (dock inte tillräckligt många... än). Efter att ha setat och insupit hemska sanningar i en och en halv timme är man ganska mör, och en känsla av stressig jag borde göra nåt för världen, jag borde engagera mig, och alla andra också - tomhet fyller min arma kroppshydda och hjärterot och själa ande. Dock tas det hela ner på jorden lite tack vare, eller om man borde säga på grund av Al Gore, USA:s miljökämpe numero uno. Genom att slänga in några pompösa American speaches, tårdrypande berättelser om barndomens hemska missöden och om hans enga krångliga livsvägar blir det lätt lite för... Jaha? Men det som ska komma fram kommer ändå fram ändå, och det med ett slag i magen. Som man bäddar får man ligga. Vilken fin bädd vi har gjort i ordning åt oss själva här i vår underbara värld.
Så vad kan jag göra? Köpa lågenergilampor och annat miljövänligt? Inhandla miljövänlig bil eller ingen alls kanske? Odla mina egna grönsaker och frukter istället för att köpa ända från borti andra sidan av världen. Eeeh. Men smått kommer stort. Ja, kanske. Plantera träd, massor av träd! Ska jag starta min egen skogsodling någonstans? Ja, kanske.

Idag ska jag och Kristoffer göra en insats. Dock inte för miljön, utan för oss själva. Vi skall ut och njuta av vår underbara svenska natur och den tilltagande våren, andas in den friska luften och springa över halvblöta skogstigar. Vi skall bli hurtiga! Springa springa springa. Jag är riktigt pep!

Men allvarligt talat så borde man faktiskt börja tänka på vad man gör här i livet och i världen. Det är ju inte så svårt och jobbigt egentligen. Det är bara det där första komma-igång-steget som är jobbigt. Sen när man väl har lärt sig att vara miljövänlig är det bara att hålla sig där så... Stillar man sitt samvete en aning kanske.

Förnyelsens trevliga smaker

Smakera är väldigt trevliga. Städa ut det gamla, in med det nya!
Klockan är tre om man går efter den nya tiden - observera, även tiden har förnyat sig! - och jag känner mig själv inte så förnyad. Jag är trött trött trött. Men det var det värt ändå!

Den här dagen har varit en välrigt bra dag. Jag fick sova så länge jag ville. Jag åt god frukost. Olivia och jag förenade nytta med nöje och promenerade runt hela Backbyn och lade vägföreningsräkningar i allas brevlådor. Frisk luft, varm vårsol och en liten slant fick vi för det lilla besväret. Fiolspelandet idag var ett sant nöje mer än vad det brukar vara, och halledudane så bra det gick att spela idag! Fint, rent, smidigt och bra. Denna dag har jag för första gången i mitt liv kört bil! Även det var kul och gick bra. Runt runt körde vi och ner med kopplingen och gasa, upp med kopplingen försiktigt och sen ner igen och upp med gasen, växla till tvåan, ner med kopplingen och gasa, upp med kopplingen, sväng, ner med kopplingen och bromsa. Aaah. Snart bär det av ut på vägarna! Kanske. Men först måste jag sova. NU.

Heja demokratin.

Det är olagligt att fånga fisk med lasso på Hawaii, och i Minnesota får man inte a sex med levande fiskar. På South Carolina får man inte förvara hästar i badkar, och ett annat ord för konkelbär är stjärtrussin. AH! Livets goda. Man kan verkligen inte låta bli att fnissa åt sådana saker som dessa. En sak som man däremot kan bli mycket arg över är vädret. helt plötslig bara kom snön igen. ??!! Hur trevligt är det på en skala, och hur bra är det för de vårglada nerverna? Om detta fortsätter kommer alla åter att sjunka ner i dvala, det kommer bli dystert och grått, och körlektionerna som lät så bra förra veckan bara för att solen värmde våra arma hjärtan och våra små stämband, kommer åter igen att vara lite småfalska och allmänt slöa. Vädret borde till viss del vara demokratiskt. Om majoriteten vill ah slut på snön och införa vår och sommar snarast möjligt i stället, då borde vädret anpassa sig efter denna majoritet. Men... Majoriteten ska förstås tycka bra saker då. Så som jag tycker. Höhö. Ja jag säger då det. Livets vägar äro outgrundliga och lagar lika så. 

Våga. Våga. Våga!

Härliga tider, ja sannerligen! Nu skiner solen och allt är grönt, och hör hur fåglarna låter! Och de raderna, den sista meningen efter denna, är inget mindre än de första raderna i en trevlig liten vårlåt. Och vad passar inte bättre dessa dagar än en trevlig liten vårlåt så säg? Det vore en skam att säga att jag inte känner vårkänslor och ihärdigt längtar till sommaren,  ja det vore en omöjlighet. Våren nalkas under stubbe och sten, under varje smältande snödriva som bara blir mindre och mindre, och i allas våra hjärtan. Så sant som det är sant! Det var någon som sa att det skulle bli en släng av svinkallt igen, men detta vägrar någon av oss tro på, eller hur? Ja. Våga vägra vinter!Våga välkommna våren! 
74227-17

Pulkaåkning är också trevligt!

ProffsbildPulka

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0