Plötsligt insåg jag hur en liten grej kan orsaka så mycket mer...
Flera gånger har jag kommit på mig själv med att tänka under tiden medans jag står och skär gurka eller vad som helst annat skjärbart följande: Hjälp vad lätt det skulle vara att bara ta den här kniven och sticka den i min mage, eller i någon annan, och hjälp vad stor grej det skulle bli av en sån liten rörelse. Det är sjukt. Det är hemskt. Vilken stor makt man har egentligen. Genom att göra en ynka pyttesak kan man förändra så himla mycket. Det är nästan så att man blir lite rädd. Rädd för att råka göra ett enda litet fel och sen förlora allt..
Vi tittar på Titanic nu jag och min Toffe. Då kom jag att tänka på detta igen, för vi pratade om det förut idag jag och han. Det är lite samma grej här i Titanic. Ett litet isberg orsakar att ett stort skepp går til botten, hur många som helst mister sina liv, och andra förlorar anhöriga. Sjukt. (Okej isberget var inte så väldans litet i och för sig.)
Vi tittar på Titanic nu jag och min Toffe. Då kom jag att tänka på detta igen, för vi pratade om det förut idag jag och han. Det är lite samma grej här i Titanic. Ett litet isberg orsakar att ett stort skepp går til botten, hur många som helst mister sina liv, och andra förlorar anhöriga. Sjukt. (Okej isberget var inte så väldans litet i och för sig.)
Kommentarer
Postat av: Tove
Jag har själv tänkt samma sak flera gånger.
Små saker förändrar ödet. Bara för att jag skriver det här till dig nu kanske inte ett barn blir fött som det var meningen.... scary =/
tjolahopp
Postat av: Kennie
När jag står där i min ensamhet och hackar gurka brukar jag vilja hugga kniven i någon annan, inte i mig själv, aldrig i mig själv. Det innebär att min överlevnadsinstinkt på sätt och vis överträffar din och att jag alltså är dig nästan oförskämt överlägsen. In your face, liksom!
Trackback