- Emma

Min pappa är lite som han är. Men inte som han ska skulle man säga för att ta till det klassiska skämtet. Höhöhö. Han är inte precis den som drar på smilbanden i onödan. OBS! Allt jag nu säger, sägs med glimten i ögat. Bara så att ingen ska få några förutfattade meningar om min pappa. Alltså. En del kanske skulle säga att min pappa är en torris. Andra skulle kanske bli lite rädda för honom eftersom han alltid går om kring med en rynka i pannan. Parentes. Egentligen är det bara en illusion, för även om det ser ut som en rynka så är det bara ett streck som har formats eftersom min pappa har en tendens att höja ögonbrynen och rynka pannan åt många saker i livet. Slutparentes. Min pappa är inte heller typen som hörs mycket. Inte för att han är blyg eller så, han bara sparar på orden. Förmodligen är han en som som bara öppnar munnen när han har nåt relativt vettigt att få ur sig. När min pappa öppnar munnen och talar gör han det inte med buller och bång, utan lugnt och så där tyst att man måste anstränga öronen för att höra vad han säger. Det hela förbättras ju inte av att han kör med malungsmål, stackars dom som inte kommer från trakten, hallelujah.
För att återgå till det här med humor. Min pappa är nog även på detta plan en sån som inte skrattar åt allt möjligt, nej han spara liksom det också till ett ögonblick i livet där det verkligen är värt att skratta. Höhö.

Min pappa är en kommungubbe, en aktiv sådan. Det betyder inte att han är en sån som sitter på kontor hela dagarna och pratar en massa bajs, nej här är det matchoman med blåställ, tumstock, kniv i fickan och hela harangen som gäller. Även en matsal med en massa gubbar av samma sort som han ingår, vilket betyder en massa skämt av knepigt slag. Där skämtas det hejvilt vill jag lova, ja länge leve kommungubbarna som håller humöret uppe i alla väder! Det är det här jag vill komma fram till.

I förrgår mina vänner, var en av dom kvällarna när min pappa var på topp. Dags för en liten ordvits á la Pappa.
I hela mitt liv har jag tjänat pengar på gräs. Fast däremot aldrig som gräs.

Haha. Prisad vare Pappa.

Klockan är tio noll två denna tisdagsförmiddag, och jag sitter hemma. Inomhus. Hemma. I ett hus. Det innebär att jag alltså inte är ute och flänger och krafsar i någon rabatt, alternativt blomlåda. VA?! Den enkla anledningen till detta är regnet. Ja, det var ju ett trevligt avbrott från min annars så enformiga vardag. Parentes det där var lite ljug, ty min vardag är allt annat än enformig. Ibland händer det att jag drar upp en himlans massa maskrosor istället för de här andra ogräsen som är små och mjuka. Det mina vänner, är vad jag kallar variation i tillvaror. Slutparentes. Just nu väller öser och dråsar regnet ner från himmelen den grå i stora drivor, PLOFSH PLOFSH säger det. Det är farligt att vistas ute i sådant häringa väder, för regndrivorna faller så tätt att man får springa sicksack mellan dem för att inte få en i kolan. Tyvärr är det så att inte alla individer klarar av denna påfrestning på knäna som blir när man sicksackar genom ett regn som väller, öser och dråsar ner i drivor i en hejdundrande fart, så att man pågrund av sina dåliga knän inte kan hålla den höga hastighet som det gäller att ha för att klara sig undan detta mastodontregn. Summan an kardemumman blir därför att det inte bara ligger stora drivor av regn på gatorna, utan även pipel som blivit nerfläskade av en extra maffig regndrös. Så för att slippa vara vittne till detta spektakel, för att slippa anstränga mina redan smårassliga knän, för att slippa ligga i en drös på gatan med en mastodontregndrös över mig stannar jag inne. Så går det när man äter marmelad.

Tyvärr måste jag nu meddela att mastodontregnet har avstannat, regnet har lugnat ner sig, folket har rest sig upp från gatornas alla hörn och haltar hem med knäskålar som skallrar i vinden, och jag.. Jag beger mig än en gång ut för att återbringa rättvisa i blomlådorna. Jag skall kämpa för kung och fosterland, till sista blodsdroppen, jag skall utplåna det som dragit ner blommorna från deras vackra berg av blomjord och ner i bajset. Jag skall förinta ogräset.

Jag är en vilsen själ. Hur ändrar man så att man får den bakgrund man vill ha, och hur ändrar man så att man inte har en hoper klädhängare och bajs överst? Varför är det bara jag som råkade ut för detta? Allihopa har ju kvar sina bakgrunder. Vaddå, betalar ni 59 kr i månaden eller? För det står att jag inte har tillgång till vissa funktioner blaha blaha in i oändligheten. Jag blir ledsen i ögat.

Men samtidigt. Höhö det är kanske det som är meningen. Att min blogg ska se opersonlig ut och framför allt få mig att framstå som en märkesnörd som bara tänker kläder. Det kanske är meningen som sagt, nu när jag har blivit fotad för en italiensk tidning och allt. Wow. Jag känner mig så cool. För alla er som tror att jag skryter nu, eller tror att jag tänker det var väl det jag visste, jag är sååå snygg eller nåt i den stilen, så kan ni ju bara gå in i väggen. Vi kan ju ta det hela med en stor nypa salt. Tack.

Men jag är fortfarande ledsen i ögat. Jag har en hel hög med läckra bakgrunder att välja och vraka bland, men tydligen har jag ingen tillgång till funktionen . Skjört. Men jag tänker så skrån heller betala sextio kronor i månaden för att få tillgång till det hela. Ska det vara på det viset dissar jag.  Nej fy säger man.

    Hallå, vad har hänt med min blogg?!
Nån som har en aning - HJÄLP!

Min fina bakgrund är borta och det är jättehemskt.

Fast jag undrade lite smått så där ett tag när jag som bäst stod på näsan i en torr rabatt om denna dagen verkligen var ett liv, mitt liv. Vilket liv jag lever, tänkte Emma förfärat och torkade bort lite jord från näsan med näven. Stå här i rabatt upp och rabatt ner dagarna i ända.
Ja. Är det så livet ser ut? Livet är som en jordhög. Brun och klumpig. Nej.... Jag känner att det inte riktigt stämmer. Livet ska väl en fest eller hur? Detta stod jag och funderade på medans jag halvdöd av värmeslag fortsatte att kratta och gojsa med blommor och blader uti blomlådorna de små. 
Så kom jag på, mitt i eländet, att jo, det här är livet. Detta gå- upp- sju- varje- morgon- stolpa- runt- och- sprätta- i- rabatter- dagen- lång- fram- till- fyra- hålligång är en av livets pusselbitar, pumpalens! Ja sannerligen. Då blev jag glad i hjärteroten och varm i kroppen. Här måste jag då tillägga att det denna dag inte var så vidare tajmad och smart att sätta igång och bli varm i kroppen på, ty Denna dagen - ett liv har redan bjudit på så pass mycket värme att det räcker och blir över. Så då kan vi ju konstatera att jag även om jag inte blivit glad över detta att Denna dagen - ett liv  är mitt liv så hadfe jag varit överväldigande varm i mit body i alla full fall. Ja stackars människor i denna värd som skall toffla runt dagarna i ända med värmen svirande och tryckt runt sin lekamen. Ujuj.

Idag är det en dag full av trevliga saker. Förhoppningsvis. Solen skiner och det är trevligt. Tacos hos Liz, med en massa trevliga människor - trevligt trevligt! Falukalaset, det är trevligt. Rix Fm Festival kl 19.00 höhöhö, det är ju också trevligt kanske. Mozkovitch releaseparty, som nog kommer att bli trevligt. 

Ja sannerligen säger jag det. 

Men först skall jag och min sambo och vän Shlaba eller Elin som hon brukar kallas traska hemåt till Strandvägen för att städa husi. Vårat husi är för tillfället en aning dammigt, stökigt och allmänt ostädat, men det kommer vi raskt att ändra på, det kan jag lova! Molnet på vår idag annars så blå himmel är att dammsugarslangen tycks ha lossnat från själva dammsugaren så att man däför måste gå och hålla slangen tryck mot resten av maskinen för att den ska kunna suga upp all lort. Skjärtigt. Det andra molnet är att vi har inget varmvatten, har varit utan i tre dagar och två nätter nu, vilken gör att vi inte kan diska. Bajs. Dessutom kan man inte ta sig en behaglig dusch heller. Man brukar ju kunna säga nu ska jag ta mig en svalkande dusch, men att duscha hemma hos oss blir mer än svalkande för både kropp och själ. Det är ungefär som att bada isvak skulle jag tro. Men man ska ju känna att man lever, eller hur? 
Det löser sig, sa han som sket i diskvattnet.

Jag har hört rykten om att Alexander Bard är gift med en ko. Alltså en riktig ko. En sån som säger Muuuuuu. Det är avancerat!

På senaste tiden har det här med mörten varit  det stora samtalsämnet på tapeten i livet. Dom bara pratar och pratar om den inre mörten i oss alla hela dagen lång, vilket på sätt och vis kanske kan vara trevligt och så, men ibland blir det lite väl jobbigt. Men jag antar att man får leva med det när man har en mört inom sig som fladdrar runt och är lockbete. En dels mörtar är inte rädda för att visa sig, medans andra har lite mer blyga mörtar inom sig, sånna som inte fladdrar runt så mycket.
Livet är komplicerat mina vänner, ja jag säger så det.

Förresten så är det inte vår nu. Det är tidig sommar, vilket betyder att snart kommer jag börja jobba. Och det känns ju lite jobbigt. Men samtidigt är det ju fantastiskt bra eftersom jag tydligen kommer tjäna så fasansfullt mycket pengar. Stenkul!

Igår var en lång dag, som bjöd på mycket spännande saker. Till exempel gratis fika, gratis pizza och gratis tårta. Gratis är gott. Särskilt om man för tillfället inte har så mycket pengar hahaaa.

Jag känner mig inte så inspirerad idag.