- Emma

Denna dag har tillbringats hemma, enbart hemma, tillsammans med syster Olivia. I morrse var hon sjuk i halsen och stannade därför hemma. Men tiden säger hon att hon blir bättre och bättre. Det är ju bra för henne, men frågan är om hon på något vis har flyttat över all sjuka på mig? Jag är tjock och har ont i halsen. Alltså jag är tjock i min hals. Och det blir bara värre och värre. Ingen kul grej.
Vi gav oss på att baka en kolatårta, och sannerligen låter det inte gott så säg? I slutendan blev det ganska gott tillsammans med gammeldags vaniljglass faktiskt, men vägen dit var lång. Formen som vi hällde smeten i läckte upptäckte vi först när vi hade stoppat in kakan i ugnen, vilket resulterade i ett visst droppande ner på ungsgolvet. Aah. Ut med kakan och smöra en annan form, och fort slafsa ner kakan i den formen, in med den i ugnen igen! Efter sisådär tio minuter en kvart upptäckte vi att vi hade ställd den för högt upp, vilket gjorde att ytan blev alldeles alldeles bränd, men insidan var forfarande lika smetig och slafsig som innan. Åh store gud. Vi fick ut den tillslut,  och som sagt, den blidde ganska god, men aningen ful.

Summan av kardemumman är denna: Jag är ingen vidare bakerska. Det fanns en tid när jag och Elin kunde skylla på våran ugn i Falun, men nu är den tiden förbi. Denna bakförbannelse har följt med till Malung, och trots byte av bakpartner blev bakningen mindre lyckad. Det är bara att inse faktum. Jag föddes inte med kaveln i hand.

Jag måste säga att jag är fantastiskt nöjd med min nya design på denna lilla blogg. Yeah.
En sak som jag inte är lika nöjd med är följande. När jag vaknade denna vad jag trodde skulle vara en lite smårisig höstdag och tittade ut genom fönstret för att skåda in alla de trevliga färger som hösten för med sig, såg jag att NEHEJJDU så är ICKE fallet. Icke. Ty det enda jag såg var... Vitt vitt vitt vitt. Och från himlen föll saker som var endast...  vitt vitt vitt. AAAH sade Emma, tog sig om kolan och gav ifrån sig ett inte alls för glatt ljud. Uuuhuu. (Ungefär)

Men. Jag har ett vad man skulle kunna kalla litet dilemma. Dilemma för Emma. Ha. Ha. Hur som haver så vill en del av mig att det inte inte inte ska bli vinter, samtidigt som en annan del av mig tycker att, jo varför inte, det är ju mysigt med vinter. Jag tror dock att antivinterdelen av mig är i överläge om man nu kan säga så? i denna dag. Därför tänker jag härmed framföra de negativa saker som vintern för med sig.
 

• Det är kallt och vitt vitt vitt vitt och håller på i all evighet. Visst, det är trevligt med vintern - ett tag - ungefär fram till jul ungefär, för snö ska det ju finnas i juletider. Men sen räcker det, okej? Efter jul och nyår har man fått nog av denna evinnerliga kyla, och alla dessa kläder som man måste pälsa på sig varje gång man ska gå utanför dörren.
• Det är halka och isigt, pulsigt och jobbigt. När vintern kommer innbär det att man måste säga good bye cykeln so long vi ses om ett halvår. Vilket i sin tur innebär att måste gå överallt, till skolan, till busshållplatsen och så vidare. Hur kul är det på en skala när man alltid släpar på en massa extra saker som till exempel fioler och läxor, gympakläder och det ena med det andra? Dessutom kommer det att ta dubbelt så lång tid att ta sig till allt också, eftersom fötterna, logiskt nog, inte är lika effektiva som hjulen på den fantasktiska uppfinningen cykel. HU.

Ja. Det finns egentligen drivor (snödrivor höhö) med fler negativa saker, men jag tycker att med dessa två punkter har jag fått med många viktiga saker. Sannerligen.

När jag vaknade imorrse hade jag inte ont i axlarna längre, och det var en mycket trevlig grej anser jag. Man blir trött av att ha ont i axlarna. Man kan inte sova ordentligt, och man ligger och vrider sig hit och dit hur länge som helst innan man har hittat en bra sovställning. Fy.
En annan trevlig grej var också att jag inte vaknade av väckarklockan, eftersom vi hade SOVMORGON!! Yeah. Det känns som om det var en mycket välkommen grej i mitt liv.
 

Så ska vi gå vidare till en annan, kanske inte lika trevlig grej: Svenskaredovisningen (muntlig) som håller hus idag eftermiddag. Oj  oj oj. Visserligen är jag klar, men hur bra det egentligen kommer bli, det är en fråga värd att grubbla över. Så kan man ju också grubbla över det som jag valt att prata om. Surströmming. Vad är det för ämne?! Där framme kommer jag att stå och skåda ut över mina klasskompisars intresserade (?) nunor och sedan med klar röst berätta med inlevelse och engagemang om surströmmingens historia, och hur man tillagar denna delikatess, hur man äter den på bästa sätt. Hallelujah. Min tanke som jag grundade detta arbete på som jag måste ha kommit på i ett svagt ögonblick av mitt liv var att jag skulle ju kunna öppna en burk med surströmming HAHAH och låta alla uppleva dess.... Odör. En ide som jag mycket snabbt dissade av otaliga orsaker:

• Visserligen skulle öppnandet av en burk med jäst fisk som verkligen verkligen stinker sätta sprätt på mitt annars ganska tråkiga anförande, men det skulle sannerligen även sätta sprätt och påverka hela skolan, på ett kanske inte allt för positivt sätt. Man skulle kanske vara tvungen att utrymma hela skolan, ringa hit människor med gasmasker som kunde evakuera alla elver och lärare, och sterilisera allt som lukten varit i kontakt med?
• Även om man inte skulle börja evakuera alla på skolan, kanske för att lukten skulle hålla sig inom vårat klassrums väggar, skulle lukten nog distrahera alla från att lyssna på mig. Inte bra.
• Som den fattiga student jag är borde jag tänka på min ekonomi. Att köpa en burk surströmming bara för att en skock ungdomar ska få uppleva lukten som kommer från konserburkens inre när man öppnar den kanske inte riktigt ingår i min budget. Jag borde spara mina pengar till viktigare saker, ja sannerligen så sant som det är sagt.
• Vet jag ens hur man öppnar en burk surströmming? Svart bälte i surstömmingsburksöppnande är en grej jag inte har. Den sysslan har andra överlåtit sig till de gånger det har vankats surströmmingspartaj.
• Även om jag nu skulle ta med mig en burk och öppna den, skulle jag inte kunna göra det inomhus, vilket betyder att vi alla hade varit tvungna att hasa ut oss från klassrummet, genom alla korridorer, och ut till ett säkert ställe. Vilket kanske är lite av en överkurs. Dessutom är det en jobbig grej.

Nästa grej. Man skulle kunna säga som så att det var tur i oturen att vi så oväntat fick sovmorgon till tolv femtiofem idag, ty annars hade jag och ett antal andra annars så glada ungomar varit tvunga att vistas innanför väggarna till denna byggnad i ungefärligen tolv timmar. Efter den trevliga övningen med Gränslöst kl fem till sju skall det i denna dag hållas föräldramöte inför den stundande resan till Ungern och europeisk folkmusikfestival i maj. Och där har vi det. Förhoppningsvis kommer mötet att vara slut så man hinner hem och se LOST. AAAAHH, för alla er som inte har sett reklamen för denna veckas avsnitt: Det är helt sjukt! Vad händer?? Om inte mötet är klart innan nio komer jag att bli ledsen i ögat, ja sannerligen. En bra grej är i alla fall att jag har bullat upp med diverse förnödenheter så som skagenmacka och mandariner och plommon för att hålla mig vid liv i denna kväll. Det är gott.

Vissa dagar är fina. Sådana där med sol och värme som letar sig in i hjärtat och får en att känna sig glad och som får en att vilja skratta åt allt och ingenting. Vissa dagar är fula. Då kvittar det om det är sol och varmt ute, för det hittar inte enda in i hjärtat ändå. det kvittar hur mycket kläder man drar över sig, för kylan sitter inte utanpå, den finns där inne. Sånt får en att vilja gråta. Vissa dagar är lite av varje, både fina och fula, och kanske är det dom som är värst? Av sådana dagar blir man trött, eftersom det bara går upp och ner hela tiden. Man vill göra allt men ändå ingenting, man vill hitta på roliga saker med trevliga människor, och samtidigt bara krypa ner under täcket och inte prata med någon, man vill gråta med det går inte, man vill skratta och kanske det går men hur roligt är det egentligen?

Såklart påverkas din psykiska hälsa av såväl omgivningen som dig själv, av saker som händer, saker som kanske inte skulle ha hänt och saker som borde ha hänt men aldrig gjorde det... Men så är det ju alltid, eller hur? Saker som blev fel och saker som blev rätt. Saker som blir fel och saker som blir rätt. Fula och fina? Gott och mindre gott. Kanske kan man jämföra det hela med en soppa. För att soppan blir god måste man häva i en massa saker som tar sig gott till varandra, fina och goda saker liksom samtidigt som man måste ha några fula också. Men de goda smakerna väger ändå över de äckliga. Att soppan blir äcklig måste inte betyda att det bara simmar omkring en massa fula saker i den, utan lite av varje, men att det äckliga väger över. För det mesta är min soppa god. Men ibland kommer en sked med äckligt. Just nu kommer dom rätt ofta.. Men ändå inte.