- Emma

Denna dag har tillbringats hemma, enbart hemma, tillsammans med syster Olivia. I morrse var hon sjuk i halsen och stannade därför hemma. Men tiden säger hon att hon blir bättre och bättre. Det är ju bra för henne, men frågan är om hon på något vis har flyttat över all sjuka på mig? Jag är tjock och har ont i halsen. Alltså jag är tjock i min hals. Och det blir bara värre och värre. Ingen kul grej.
Vi gav oss på att baka en kolatårta, och sannerligen låter det inte gott så säg? I slutendan blev det ganska gott tillsammans med gammeldags vaniljglass faktiskt, men vägen dit var lång. Formen som vi hällde smeten i läckte upptäckte vi först när vi hade stoppat in kakan i ugnen, vilket resulterade i ett visst droppande ner på ungsgolvet. Aah. Ut med kakan och smöra en annan form, och fort slafsa ner kakan i den formen, in med den i ugnen igen! Efter sisådär tio minuter en kvart upptäckte vi att vi hade ställd den för högt upp, vilket gjorde att ytan blev alldeles alldeles bränd, men insidan var forfarande lika smetig och slafsig som innan. Åh store gud. Vi fick ut den tillslut,  och som sagt, den blidde ganska god, men aningen ful.

Summan av kardemumman är denna: Jag är ingen vidare bakerska. Det fanns en tid när jag och Elin kunde skylla på våran ugn i Falun, men nu är den tiden förbi. Denna bakförbannelse har följt med till Malung, och trots byte av bakpartner blev bakningen mindre lyckad. Det är bara att inse faktum. Jag föddes inte med kaveln i hand.