Lycka insmord i form

Åter igen har jag uplevt en dag fullständigt som insmord i lycka och trevnad. Ungefär lika insmord som den form som i detta nu står i Ellas ugn med en stor härlig kletig sörja av blivande kladdkaka i minsann! Fanastisk. Kladdkaka kan man nog egentligen aldrig få riktigt nog av. I alla fall inte i det långa loppet hallelujah. Jag erkänner att man många stunder efter för mycket av det goda kan få nog av det för en stund. Men ingenting som håller någon längre tid kan jag tala om, för snart finner man sig själv stående rörandes i bunken med ägg och mjöl och vannilinsocker och kakao och allt vad ingredienser heter. Tänk så det kan gå i livet.

Det som verkligen verkligen är värt att skriva om denna dag är följande:
Jag och Ella och Hannah har idag spelat in en låt som nu ligger uppe och glimmar på jammasidan Striped Leopold. Jag blir så lycklig så det riktigt spritter i kroppen. Shit. Det är väldigt trevligt tycker jag. Låten heter såklart ingenting annat än ÄLSKA HENNING. Uj uj uj. Vet ej vad jag ska skriva nu, det finns inte ord att beskriva detta.

Jag har varit barnvakt idag också minsann. Det var också en trevlig sak. Jag och Gunnar spelade Telitabbiesspelet på datorn och hade så trevligt så trevligt jodå minsann så sant som det är sagt. Ja. Det finns mycket trevliga ting i denna värld.

I morgon är den stora dagen. Då smäller det. Hela Falun kommer att sitta förfrusna som om istiden vore här och våndas, slita sitt hår och tugga på både knogar och tår i nervositet för alla de nära och kära som sitter och tuggar knogar minst lika mycket innan de ska in och stå öga mot öga med den fruktade Idoljurun. Jisses vilken långilång mening det blidde. Det är nästan så man måste stanna upp och andas ett slag. Shiiihooo suckisucki. Ja livet är hårt iband. Tänk vad Idol kan orsaka för vissa. Stackars dem som har varit så nervösa att de nästan har tuggat sönder hela handen av nervositet. Det kan ju inte vara så kul. En söndertuggad hand är inte till hjälp för någon, den skapar ingen lycka och harmoni. Den gör nog mest ont. Rysligt äcklig kan den nog se ut också. Ja jisses ja hur ett människoöde kan utformas. Det är så att man måste gå och äta lite kladdkaka. Kladdkaka med vispgrädde! Japp denna dag har sannerligen gått som smort höhö.

Till dig som vandrar omkring med bar mage

Es1Mu bryr sig om dig!

Käraste Du. Vi har under denna dag upptäckt att Du går omkring med en hyperkort tröja på Dig, vilket resulterar i att Du visar hela magen för halva befolkingen. Det är inte så att vi finner detta vulgärt - inte då - ty alla har rätt till att klä sig som de känner är rätt för stunden.
Es1Mu skulle bara vilja komma med några små tips till Dig, sådant som kan komma att hjälpa Dig på Din vandring genom livet. Kanske är denna klädsel som Du valt att bära idag, inte det hundraprocentigt rätta en dag som denna. Det är inte bra att gå omkring och göra magen kall, det är inte bra för de inre organen. De kan ta mycket stor skada av att bli utsatta för onödigt mycket kyla. Logist är då faktum att även Du tar skada av denna magbehandling, och det kan komma att påverka Ditt liv på inte alls så trevliga sätt. Vi råder dig därför detta:

Skyl Dig själv!

Vi bifogar här en lista över kläder som Du skulle kunna drapera Din kropp med, kläder som är lite mer hälsosamma än den korta tröja Du idag bar.

Kroppsstrumpa. Vi har förstått att en av anledningarna till Din uppenbarelse förmodligen är att Du vill lägga upp Din mage för allmän beskådning. Därför är kroppssrumpa ett mycket bra alternativ för Dig. Du skulle kunna skaffa en i naturfärg, och på så vis både visa Din kropps former, och även den naturliga färgen. På så vis visar Du fortfarande magen och även resten av kroppen som bonus. Kroppstrumpan värmer Dig väldigt bra, vilket är det viktigaste.

Dunjacka. Den slår allt när det gäller att värma! I dunjackan kommer Du aldrig att gå kall, och Din kropp kommer att må mycket bra. Den är mysig, stor och pösig. Ett plus är att det även finns en kappvariant på dunjackan, som även värmer de nedre partierna. Det enda som är dumt med dunjackan är för Dig att den ganska effektivt döljer alla sorts kroppsformer.

Klänning med bar rygg. Det har kommit till vår kännedom att Du har en tatuering på ryggen som du inte är blyg för att visa. I en klännig med bar rygg kan Du lätt slå två flugor i en smäll: Samtidigt som du värmer magen visar du fortfarande ryggen, vilket gör att Din tatuering kommer att vara synlig! En klänning framhäver också vackert kroppens alla former, vilket tydligen är en favorit hos Dig.

Trosa med hög midja. Förutom din mage och din svanktatuering har vi i denna dag även fått skåda in din stringtrosekant, som vid flertalet tillfällen har varit mer än synlig. Es1Mu har därför hittat det bästa för just Dig. Men en trosa med hög midja kan du lätt både värma magen så att de inre organen inte fryser, och visa trosan för världen! En vanlig trosa är dessutom bättre än Din stringtrosa på så sätt att man då inte löper risk att, när man har dem så långt upp som du, fasta i något eller att få dem uppdragna ännu en halvmeter av någon omogen person. Det enda som möjligvis skulle vara till Din nackdel är att Din svanktatuering kanske inte syns. Men det är sådant man får leva med.

Es1Mu tackar för oss och hoppas att Du kan överväga att följa våra råd. 



Tjing i havreåkern, Dante!

Tjing i havreåkern


Ååååå jag blir så lycklig! Denna bild lägger sig som bomull kring mitt hjärta. En bild föreställande något som jag vill vill vill vill vill ha hur mycket som helst. Det är en av dom alla hejdundrandes trevliga böcker som Bengan Him Self har rajtat och det är så underbart så man inte vet vart man ska ta vägen. Fantastiskt helt enkelt. Ett tips för dom som inte vet vad dom ska giva mig i födelsedagsgåva minsann. Moahahaa.
En mindre rolig sak är ju att jag nyss upptänkte att Hjälten har stupat. Han har lämnat detta jordeliv för något annat. Sorgen är fullständig. (Om man nu akn säga så) Visserligen så har han varit död i närmare 20 år, men i alla fulla fall! Det är en stor förlust för landet Sverige. Det är fruktansvärt. Bengan fick liksom inte ens ett litet nobelpris att spika upp på väggen. Men sånt är livet på en glasspinne tjohej. Han kan ju uppe i sin himmel trösta sig med att han har mig som troget fan nere i hemlandet. Det borde vara ett ljus som lyser upp i mörkret tycker man.

Igår var en trevlig dag i stora ord. Torsdag, vilket betyder bakdag hos Henric och Robert, boysen från Emaus- the Holy place of Earth. Med under denna sena eftermiddag och afton fanns Ella, en hyvens tjej med rötter både i Gagnef och Skåne och allt vad det är (HON HAR GLASÖGON) , Elin, också en hyvens tjej som härstamar från alla håll och kanter, jag (behöver ingen presentation tack) och Henric och Robert förstås. Gäst för kvällen var Eric i Mozkovitch  minsann! här kan då nämnas detta: Hur coolt är det inte på en skala att basisten i Mozkovitch var med oss på baktorsdan och trängdes med oss i Emauskillarna minimala bastuliknande kök? Skitcoolt.  Men till saken bör också nämnas att jag i egen hög person - dyrka mig dyrka mig - har pussat en av gitarristerna ett antal gånger i livet. Det mina vänner är avancerat så det smäller om det. Yeah. Ja när man då ändå pratar om detta fantastiska Falunband Mozkovitch - som jag nu har länkat till och med två gånger - så kan jag också säga att jag har lyssnat på deras fina lilla Ep som dom tydligen egentligen inte får kalla Ep fast dom gör det ändå dom lushundarna. Det var fint.
Så! Men det var bara ett litet tillägg. Åter till saken.
Igår var det bakdag och även Premiärdag för MUNK. Vi bakade munk så det stod härliga till minsann, och sen åt vi dom så vi mådde lite mindre härligt. Men det var kul så länge det varade så att säga. Jag känner att jag hyser stor respekt för dom som sitter inne på och behärkar munkbakets ädla konst. Det är en konst som det tydligen tar ett tag att lära in. Tyvärr hinner jag inte förklara det nu. För nu är det åter till verkligheten som gäller.

Idag såg jag Hon med Magen igen. Det var skandalöst. Hur kan någon gå med en jättekort tröja på sig med ingenting under, blott en bar mage med en tatuering bak (på ryggen alltså) och stringtrosor över halva ryggen? Det är så man undrar vart världen är påväg. Har hon ingen vettig mamma där hemma som talar om för henne att det är för kallt att kuta omkring i april med bar mage? Hon kommer bli förkyld flickstackarn. Sen dör hon i förtid. Allt på grund av en dålig uppfostran, en mörk barndom och en för kort tröja. Käre hjärtanes i potatislandet.

Hemskt fin- ännu en fröjd

Hemskt fin     
Så här går det när Robert säger att man ska gå in på gogglä och söka efter något fint. Då hittar man verkligen något fint också! Detta är en fröjd för det mänskliga ögat.


Livets fröjder

Finally har jag i egen hög person - som den coola person jag faktsikt är - skaffat mig en blogg. Yes!  Kanske kommer jag från och med nu vara en i gänget som Ella och Elin, och bli en sån som Elin som vandrar omkring insvept i ett hölje av salighet över sin nya vackra Henning- blogg. (By the way: ÄLSKA HENNING!) Den enda skillnaden är att jag kommer att skubba omkring lycklig över min nya vackra Tjing- blogg. Det är en fröjd må jag säga.

En annan sak som verkligen är något att vara lycklig över är Bengt Linder. Han är nog min stora idol i livet. En sådan här snubbe som verkligen kan sin grej, en sån som verkligen verkligen har förmågan att sätta ihop ord till meningar som man skrattar åt i fem eller kanske tio.. hundra år.  Jag känner att jag inspireras av honom. Jag känner att Jaaa this is really it med stort T. Fantastiskt är ordet. Hans böcker må kanske inte vara de bästa denna världs författare har pressat fram, men de är definivt de mest fröjdfulla. De är helt enkelt en av livets fröjder. Yeah man! 

Jag är hes. Sådär hes så att det låter som man har satt en björn i halsen. Strävt och raspigt liksom. Åter igen en av dessa tragikomiska saker i mitt liv. Det är roligt att prata för det låter hemskt roligt. Det sätter sprätt på vardagen, den saken är klar. Frågan är bara om det är en positiv eller negativ sprätt. Kanske är det en sprätt i fel riktning. Ingen vet. Det är den komiska biten med denna heshet. Den tragiska biten av det hela är att jag inte kan sjunga så väldans vackert. Tonerna hoppar liksom dit dom vill. Och det är sannerligen inte dit jag vill att de ska hoppa. Samtidigt på tal om denna heshet kan jag passa på att nämna Staffan. Han är verkligen en hyvens kille med väldans snyggt hår. Det är rött och fint. Han har till och med erbjudit sig att skutta ut på stan med mig och köpa hårfärg. Rätt färg. Den enda rätta. Jag vill att det ska bli rödare liksom. Och då spanade jag in mig på Staffans färg så att säga. Vackert vackert. Men jag har inga pengar. Jag är en fattiglapp. Och sen orkar jag inte egentligen. Oroar sig för att jag låter som jag gör, det gör han också. Du kanske borde gå till skolsyster och få lite råd säger han. Ja. Men ändå nej. Skolsyster får hitta någon annan att hjälpa.  

HA! Bittert liksom. Jag som tänkte att jag skulle joina Idol på söndag när dom hedrar Falu stad med att komma nerdimpande för att vaska fram lite sjönsjungande individer. Jag skulle ju liksom charma in mig och vinna hela bajset. Hela kungariket och prinsessan så att säga. Men ICKE. Kanske är det ödet. Ödet vill inte at jag ska bli som dom. Att jag ska bli en Idol- Emma. Nej. När jag tänker efter så vill inte jag bli det heller. Tur det i alla fulla fall. Att ödet och jag vill åt samma håll. Annars hade det uppstått ett litet dilemma i min fröjdsamma värld. Halleluja.


RSS 2.0