- Emma

Ååååå jag blir så lycklig! Denna bild lägger sig som bomull kring mitt hjärta. En bild föreställande något som jag vill vill vill vill vill ha hur mycket som helst. Det är en av dom alla hejdundrandes trevliga böcker som Bengan Him Self har rajtat och det är så underbart så man inte vet vart man ska ta vägen. Fantastiskt helt enkelt. Ett tips för dom som inte vet vad dom ska giva mig i födelsedagsgåva minsann. Moahahaa.
En mindre rolig sak är ju att jag nyss upptänkte att Hjälten har stupat. Han har lämnat detta jordeliv för något annat. Sorgen är fullständig. (Om man nu akn säga så) Visserligen så har han varit död i närmare 20 år, men i alla fulla fall! Det är en stor förlust för landet Sverige. Det är fruktansvärt. Bengan fick liksom inte ens ett litet nobelpris att spika upp på väggen. Men sånt är livet på en glasspinne tjohej. Han kan ju uppe i sin himmel trösta sig med att han har mig som troget fan nere i hemlandet. Det borde vara ett ljus som lyser upp i mörkret tycker man.

Igår var en trevlig dag i stora ord. Torsdag, vilket betyder bakdag hos Henric och Robert, boysen från Emaus- the Holy place of Earth. Med under denna sena eftermiddag och afton fanns Ella, en hyvens tjej med rötter både i Gagnef och Skåne och allt vad det är (HON HAR GLASÖGON) , Elin, också en hyvens tjej som härstamar från alla håll och kanter, jag (behöver ingen presentation tack) och Henric och Robert förstås. Gäst för kvällen var Eric i Mozkovitch  minsann! här kan då nämnas detta: Hur coolt är det inte på en skala att basisten i Mozkovitch var med oss på baktorsdan och trängdes med oss i Emauskillarna minimala bastuliknande kök? Skitcoolt.  Men till saken bör också nämnas att jag i egen hög person - dyrka mig dyrka mig - har pussat en av gitarristerna ett antal gånger i livet. Det mina vänner är avancerat så det smäller om det. Yeah. Ja när man då ändå pratar om detta fantastiska Falunband Mozkovitch - som jag nu har länkat till och med två gånger - så kan jag också säga att jag har lyssnat på deras fina lilla Ep som dom tydligen egentligen inte får kalla Ep fast dom gör det ändå dom lushundarna. Det var fint.
Så! Men det var bara ett litet tillägg. Åter till saken.
Igår var det bakdag och även Premiärdag för MUNK. Vi bakade munk så det stod härliga till minsann, och sen åt vi dom så vi mådde lite mindre härligt. Men det var kul så länge det varade så att säga. Jag känner att jag hyser stor respekt för dom som sitter inne på och behärkar munkbakets ädla konst. Det är en konst som det tydligen tar ett tag att lära in. Tyvärr hinner jag inte förklara det nu. För nu är det åter till verkligheten som gäller.

Idag såg jag Hon med Magen igen. Det var skandalöst. Hur kan någon gå med en jättekort tröja på sig med ingenting under, blott en bar mage med en tatuering bak (på ryggen alltså) och stringtrosor över halva ryggen? Det är så man undrar vart världen är påväg. Har hon ingen vettig mamma där hemma som talar om för henne att det är för kallt att kuta omkring i april med bar mage? Hon kommer bli förkyld flickstackarn. Sen dör hon i förtid. Allt på grund av en dålig uppfostran, en mörk barndom och en för kort tröja. Käre hjärtanes i potatislandet.