Malungs marknad
Åter en marknadshelg rikare är jag. Besynnerligt är faktumet att marknaden tycks krympa på något sätt för varje år den hålls. Det kan bero på att jag själv växer, om inte i kroppen så i mitt sinne, min själ och mitt hjärta. Hallejuah. Denna marknad var ändå väldigt trevlig! Elin - som inte har något hus i malung längre lånade mitt hus och min extrasäng under hela helgen. Självklart! Thea och Tobbe kom på lördagseftermiddagen. Vi hittade en fin plats framför en flottig langovagn, och så drog vi upp våra fioler och gitarrer och ägg och så vidare, och satte igång att förhärliga marknaden och dess besökare med fantastiska toner a la folkmusik. Tjofaderittan! Uppskattat verkade det bli, för många stannade och tittade, lyssnade, och slantar bjöd vissa på också! Sen kom en jobbig gubbe och viftade och skrek och sa att vilka tror ni att ni är va som bara går hit och placerar er här på min marknad utan att varken betala eller fråga om lov?! Han hivade iväg oss och placerade oss tjugo meter bort på en annan fläck istället, bara för att visa sin makt. Fy. En drös A-lagare kom förbi och pratade och höll låda med illaluktande andedräkt och sunkiga träningskläder från 72, och tyckte det var så fint att vi spelade, vi trodde aldrig att de skulle ge sig av. Några tyckte vi såg ut som hippies och andra var bara allmänt konstiga. Thea och Tobbe fick därmed uppfattningen att i Malung bor det bara störda människor. Kanske är det sant, vad vet jag?
Kommentarer
Trackback