A Treatise concerning the Principles of Life and Music that can not be described

Jag får ont i axlarna av att sitta framför denna maskin i flera timmar. Men vad gör man inte för skolan? DAH. Ännu ett sådant här förgrymmat filosofiarbete som jag hakar upp mig på förfärligt för mycket, som jag borde göra klart, men inte orkar för att det finns så mycket annat som är trevligare att göra på en dator. Men jag är faktiskt nästan klar nu. Endast en liten yttepytte ynka detalj saknas. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg om min käre filosofilärare sa till oss att vi endast skulle göra en muntlig redovsning, eller om vi skulle göra muntlig redovisning med skrftlig inlämning. Hoppsan Kerstin i lingonskogen! Men det löser sig sa han som sket i vasken. Och så går det väl när man äter marmelad, eller hur? Och livet är ju inte alltid en dans på rosor en trevlig sommarkväll i juli.

Och för att hoppa från ett ämne till det andra så har jag suttit ner och planerat detta års sommarlov. Ganska lovande ser det ut på min ära. Tyvärr måste nog dock Hultsfred utebliva även detta år, om min ekonomi ska vara någolunda befintlig till hösten. Men Peace and Love står kvar, och jag ska banne mig på Bingsjöstämman. Och där ska det spelas som aldrig för ja hujedamej, hej hopp i kotteskogen, rajdidajdandidandidej och tjo! Resten av tiden ska gå åt till att jobba jobba, bada, jobba, jobba.... Och sen! Slappa slappa slappa. Kristoffer Kristoffer Kristoffer Kristoffer. Och från mitt hjärtas melodi till annan ljuv musik för kropp och själ.

Undertecknad är medlem i ett band kallat Fast Breeding Colony, vilka består av ett stort gäng glada ungdomar i sina bästa år, som spelar en form av musik som är svår att beskriva med ord. Vi kom fram till att det kanske kan kallas dansmusik för äldre. Men det låter ofantligt tråkigt. Grejen är denna att det visst är dansmusik för äldre, men även för yngre, och säkerligen för sådana som är i annan ålder också. Dansmusik i den benämningen att man inte kan låta bli att le och röra på kroppen när man hör musiken. Vad namnet beträffar så var vi en snabbt växande koloni ett tag, men om vi är snabba på andra fronter, är en sak som kan diskuteras. Det är nämligen Musik Direkt om en vecka, och vi har inte repat i helgrupp mer än två gånger. Hoppsan Kerstin i lingonskogen och på taket. Vad skall då göras för att vi ska göra en trevlig spelning nästa söndag? Repa repa repa repa repa repa. Huga. Oj vilken vecka vi har framför oss. Låtom oss spela tills vi får skavsår i öronen, blåsor på båd händer och fötter, nersvettade kläder, fettiga hår, såriga luftvägar och obefintliga fingerspetsar. Yeah baby yeah! I Livet, Råckänrållen och Kärleken är allt tillåtet.

Kommentarer
Postat av: e

NAJS!
(du får välja vilket jag ska syfta på)

har aldrig fattat detdär med "en dans på rosor" heller. det måste ju vara "livet ÄR en dans på rosor", eftersom rosor har taggar och såntdär. när folk säger "livet är minsann ingen dans på rosor" blir det ju helt dubbelt och konstigt? för man vill ju säga "livet är allt bra svårt ibland". öööööö jag blir konfunderad. du kanske har svaret?

klem.

2007-03-03 @ 23:10:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0