- Emma

Förändring förändring förändrig överallt. Där man vill ha den och där man inte vill ha den. Det sägs ju att förändringar är bra, och visst det ligger säkert sanning i det. Men åt vilket håll leder förändringar som man bara mår dåligt av? Det som är, visade sig vara något helt annat än vad jag trodde att det skulle bli. Såklart blir det ju aldrig som man tänkt sig. Sanningen är hårdsmält. Jag hade inte tänkt mig att det mesta helt plötsligt skulle vara alldeles upp och ner. Självklart är det bra att saker som länge varit i behov att att förändras förändrar sig, för att det ska bli bättre. Jag är nog inte riktigt beredd att låta så mycket viktigt förändras på en och samma gång, men vem är jag att stoppa saker som jag inte kan styra över? Tiden är inte direkt känd för att ta hänsyn. Männiksor är nog inte heller så vidare bra att visa hänsyn i svaga ögonblick. Och vi har många svaga ögonblick kan jag tala om. Att gräva ner sig är inte en vidare smart sak att göra, jag vill inte ligga längst ner i en grop som bara tar mig längre och längre ner. Så istället snubblar jag över små hål istället, och dom är ganska många. Ontet kommer liksom ut i små doser i stället för en stor som aldrig tar slut. Men dom små tar i och för sig heller aldrig slut, utan bara fortsätter komma och av det blir det många tårar. Nu tror jag att jag tappade bort mig lite i Hej jag är pretto stilen.
Vilket passa ganska bra för det är så det känns. Jag känner mig lite borttappad och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det finns inte så mycket jag kan göra åt vissa saker för jag vet att det är bättre att det blir så som det håller på att bli nu. Men det finns annat som jag inte är villig att ge upp än. Men om jag förlorar det ändå så är det verkligen inte värt att tänkas på igen.
.

Det stavas inte med två G, utan med två T. Magott alltså. Magott magott magott. Eller?
Men om sanningen ska fram så är det inte så väldigt noga.

Tankeverksamheten i går var mycket aktiv, höll hög fart men kanske inte lika hög standard. Eller vad man ska säga. Långa virriga irrfärder längs krumliga vägar i tankens land utfördes och jag stötte på saker som jag inte ägnat särskilt mycket  tid åt att ens försöka stöta på tidigare i mitt liv. Aldrig har jag tänk så mycket på maggot som jag gjorde i går onsdag. Helt plötsligt mitt i krafsandet i rabatterna och mitt i alla konstiga tankar som dyker upp i huvudet när man tänkt för mycket och inte orkar koncentrera sig på att tänka utan bara låter hjärnan flyta iväg dök det lilla ordet upp. Maggot. Vilket ord. Ogräset frodades som maggot i rabatterna. Nej. Jag kom fram till att maggot är ett ganska trevligt ord, men att det har en kanske inte fullt så trevlig betydelse. Farmor brukar förvara maggot i krälande hög på plastburk i kylskåpet ibland som hon sen ska ha som bete när hon fiskar. Ibland när jag jag var liten och sov över hemma hos henne brukade jag äta groddar på smörgosen till frukost, och ibland förväxlade jag det med maggot. Alltså i tanken. Guds nattskjorta! Jag hade ju inte maggot på smörgåsen heller, tror ni jag är från vettet?! En annan trevlig sak med att äta frukost hos farmor under barndomens ljuva år, var att jag alltid fick Berry jordgubb. Aaah. Det brukade jag sannerligen inte få hemma. Åh en sådan lyx va?! En sak är säker. Jag ska inte döpa en framtida dotter till Margot i alla fall. Det rimmar liksom. Margot. Maggot. Plötsligt mitt i maggoten slog även visheten till och jag kom till en insikt. "Att söka är att finna" Vad som menas med det har jag ej kommit till insikt om ännu, men grejen i sig är ju en insikt i alla fall, vilket är en god bit på väg. Men jag undrar jag. Ofta när jag blir vis för ett ögonblick och kommer på något, eller när rättare sagt när en smart sak kommer till mig, brukar de inte vara så särskilt visa, insiktsfulla eller nytänkande i slutändan. Som den gången jag kom på att Om man förväntar sig det värsta så kan det ju bara bli bättre än vad man förväntade sig. Aah. Jag är ett snille. Not.