- Emma

Jag undrar det. Jag undrar det så hemskt mycket. Och jag vet inte vad jag ska säga, för vad kan man säga som skulle kunna göra det bra igen? Och det är just det som är det värsta. Det kan aldrig bli som det har varit. Allting förändras. Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger eller vad det nu var nån sa.
Och det finns så mycket orättvisa saker och man blir alldeles tom men ändå alltdeles fullproppad med sånt där jobbigt. Inte sånt där dåligt pirr i magen utan något större. Men jag förstår det inte riktigt för jag var aldrig så nära men jag förstår i alla fall lite och det räcker. Det räcker för mycket. Vad ska man säga? Vad ska man göra? Vad hjälper? Det finns ju ingenting som hjälper. Kanske tid. Kanske. Men det försvinner ju inte. Och det rör det mig inte så mycket men det gör det ändå för det berör.

Time
there's allways time
on my mind
so pass me by
i'll be fine
just give me time

Eller?
Det finns inte ord och därför borde jag egentligen inte säga något överhuvudtaget. Så jag går och lägger mig istället för att sitta här och ösa på med en massa sentimentaliteter som jag egentligen inte får ur mig på något förklarligt bra vis heller. Vissa saker går väl inte att förklara kanske.
För stora. Dom räcker för mycket.