- Emma

Lycka är att kunna le
genom tårar när du gråter

Tio ord som plötsligt bara dök upp från ingenstans i mitt huvud när jag tänker på idag, igår, många andra dagar. Minnen. Eller från ingenstans? Orden finns på en liten stentavla, ditmålade, trängandes med en massa krumelurer och krumbukter i rosa nyanser. Tavlan hänger på väggen ovanför den vita sängen i sovrummet med dom blå väggarna i det vita huset. Om jag inte minns fel. Hemma.

Gråtande föds du till världen
bland leende anleten
Le
så att ditt leende dör
bland gråtande anleten

Först trodde jag att dessa rader var fortsättningen på de två första, men det var ju fel. Sannerligen fel så sant som det är sagt. Men sen kom jag med hjälp av en liten stunds eftertanke, blott en sekund kanske, fram till att det var ju helt andra rader. De bara innhåller lite samma saker... Kanske. Lite. Hur som haver barnen kär så är det fint.

Lycka är att göra lite som man känner, låta livet följa impulsens nycker och kringliga krumbuktvägar. Hihi. Som att känna för att gå på café och bara sitta där i timme efter timme och göra ingenting och skratta och prata och göra fula miner. Som att sitta tre i en plint och få ont i knäna och skratta hysteriskt, och sen bli dumförklarade av Sur Gympalärare nummer Ett. Eller som att bara gå med en hand i sin hand.
Till exempel.