Att sprilla uti minsta knyrf
Dessa små egenhändigt ihopsydda ord är fantastiskt fina må jag säga! På senaste tiden har de använts flitig av undertecknad. Jag sprillar. Jag bubblar. Jag flyger. Jag flimmrar. Uti minsta knyrf. Lycka i alla färger, former och smaker. Insmord i form och inbäddad i dun. Den som kommer inifrån, den som sitter fjupt. Den som sitter i varenda skrymsle och vrå, i varje knyrf. Den som får dig att hoppa och dansa, le och skratta, springa och sprilla, bubbla flimra flyga. Den som gör att solen skiner fast det är mulet, den som gör dig varm fast det är kallt, den som får dig att le utan särskild orsak, den som får dig att känna hur underbart det kan vara att leva.
Igår läste jag ut en bok. Den fick mig att gråta. Den fick mig att inse att ingen som jag träffar kommer att finnas för evigt. Jag insåg att jag kommer att försvinna. Alla kommer försvinna så småningom. Förr eller senare. Vi är bara här på visit, en kort visit innan vi ska flyta vidare mot något som ingen vet var är. Tanken gör mig rädd. Jag vill inte vara rädd. Men.. Tanken gör att jag blir rädd, sorgsen, ledsen, besviken, uttömd på energi, trött. Inget varar för evigt.... Det finns en liten tröst. Sista ord i boken.
Livet är som ett stort lotteri där bara vinstlotterna får vara med. Du är en vinstlott. Lucky you!
Lycky me lycky me som har allt det jag har. Jag vill krama jag vill hålla om jag vill säga jag älskar dig jag vill dansa och spela fina polskor i moll jag vill lyssna se höra. Och det gör jag. Vinstlott!
ååhh, jag vet precis! man vill så mycket och man vet att man klarar allt och solsken hela dagarna trots att molnen finns där uppe. men dom är ju där uppe bara. och solen försvinner ju aldrig, den finns där hela tiden, det beror bara på hur duktig man är på att tänka sig att den skiner genom molnen så går allt jättebra sen!
solsken till dig min fina vän!
