- Emma

Nu är jag åter hemma. Har spenderat tre dygn ute på holmen vid Öjesjön, denna underbara tidlösa plats på jorden. Fast som allt annat denna sommar så var det inte riktigt som det brukar. Jag och pappa åkte dit för att städa ur stugan lite, dagen innan vi skulle dit på riktigt så att säga. (Bara det att åka dit och städa ur stugan först när nästan hela sommarlovet har gått var högst märkligt och absolut inte som det brukar) Båten läckte in vatten och vi blev blöta om fossingarna. Jag kan inte dra mig till minnes att det någonsin hänt förut!! Ute på ön var det ovanligt mycket kottar och barr och grenar som låg mitt i gångarna, och ja, det var bara att sopa bort det. Men vad kom sen? Badbryggan håller på att ruttna! Min gud i himmelen jag har levat så pass länge att jag en gång tidigare i mitt liv har varit vittne till att en ny brygga har tillverkats, men varför nu när allt annat håller på att bli ruttna och måste byggas om? För att se det ur ett lite trevligare perspektiv: Teira fick några trevliga tuggor av bitar från bryggan som redan lösgjort sig från resten. Okej, det var inte så farligt som jag får det att framstå som. Det gick fullständigt utmärkt att hoppa springa stå sitta ligga sola som vanligt på den, den var bara lite fulare och äldre! Jaha, solen var i alla fall den samma och stekte hela dagarna långa. Men sen hoppsan. Solstolen ruttnade och jag ramlade rakt igenom den, och plötsligt satt jag där i solstolsramen med rumpan på bryggan med armar och ben spretande åt alla håll. Det är ett hårt liv man lever.
Ett ruttnande liv? Nej så är ej fallet även om det kan kännas så från stund till stund. Du kan inte ruttna så länge du lever. För om nåt är ruttet kan det aldrig bli som det var igen. Men ibland kan man bygga om! Saker och ting kan ruttna och få dig att känna dig rutten, men du kan alltid bli bra igen, för du kan inte ruttna på riktigt. En stor skillnad där!

Jag saknar min säng med vinrött överkast och jag saknar mina gardiner med rundilar och trädet utanför som man kan ligga och titta på. Jag saknar vårat kök. Jag saknar. Snart börjar skolan igen, och det är sista året. Hujedamej.