Höstlov i all ära
(OBS. För de stackars själar som inte är ena hejare på att läsa mycket, eller inte gillar att läsa mer än sisådär halva denna mening: Döööö.)
Igår var nästan första gången på hela detta höstlov som jag vistades utanför dörren till huset. I alla fall sedan i måndags, då jag och Elin var upp till Lima och lärde entusiastiska konfirmander Street Dance på lagom nivå. Att konfirmanderna var entusiastiska märkte vi dock inte förrän vi efteråt frågade dem om de tyckte det var roligt. Vi fick då ett fantastiskt rungande JAA från de små flickorna och pojkarna.
I lördags tog vi familjen en liten tur i skogen, vilket var en mycket trevlig grej. Mamma behövde massa mossa och saker till det kommande jullandskapet, så hela familjen stolpade omkring i den höstiga storskogen och slet mossa och plockade kottar. Idylliskt på min ära! Nästa dag var trevlig den också. Jag och Olivia slet som djur och drog vårt strå till stacken, eller om vi ska säga krafsade ihop alla våra tusen tusen tusen löv till komposten. Det är spring i benen på dagens ungdomar. Hela eftermiddagen skuttade vi energiska barn omkring och räfsade löv så det stod härliga till, medans pappa spikade och och pangade och fläskade och donade med allt han nu gjorde i det egenhändigt ihopsnickrade garaget, och mamma lagade gryta på egenhändigt av far i huset, infångad älg. Idylliskt på min ära!
Men det tar på krafterna att vara idyllisk dagarna i ända må jag säga, ty efter ihärdigt lövkrafsande i kylig höstdag fick båda döttrarna i huset rungande förkylning à la jätte-ont-i-halsen och blidde sjukis på kuppen. Ja sannerligen. Kan ni tänka er hur det är nu för tiden. Barn i nutidens samhälle klarar inte ens av att kratta löv utan att bli alldeles felprogrammerade. Dra ända in i nånstans.
Så den trevliga fortsättningen på höstlovet som allt efter tiden gick liknade mer ett jullov med tanke på vädret, innehöll så mycket som dagar fyllda av fiolspeleri och pianoklink, dock ingen sång pga förkylning à la jätte-ont-i-halsen, blåstirrande på dataskärm tills man blidde fyrkantig i ansiktet och allmänt dagdriveri. Det var annat än planerat det må jag säga! Å andra sidan har mitt ganska sysslolösa lov varit soft.
Men sååå igår, mina vänner, igår var dagen kommen! Det var dags för Emma att åter igen bege sig ut i den stora vida världen och bli en del av den sociala strömmen. Ååh. Malungs centrum. Moder och jag flöt ner på byn, med det stora utbudet och hamnade mitt i fredagens rusningstrafik på Ica. Åh hujedamej säger jag då bara. Inte visste jag att det fanns så många människor i lilla Malung. Här var det inte att vara ute och finspatsera mellan hyllorna inte och gå i sin egen lilla bubbla. Nej du gubbe lille. Detta var verkligen rätt plats och rätt tid om man kände att man var på ett sådan där fantastiskt socialt humör. Ja. Det var mycket människor må jag säga, säkerligen en person för varje konserburk. Ungefär. Många sliringar med kundvagn blidde det, och många stopp, både på grund av min lilla mamma som aldrig riktigt kan bestämma sig för vad hon ska ha och på grund av alla dessa människor som man till råga på allt känner. Shopping kan vara jobbigt.
Fredagskvällen var även den en ganska social grej, ty vi samlades lite gamla vänner och avnjöt film och tusen kilo godis och chips tillsammans. Det var galet. Och mer finns icke att säga om detta.
Och nu sitter jag här på lördagskvällen. Mormor och morfar var här idag och åt kladdkaka och drack kaffe. Vi pratade om allt och inget och ibland pratar alla i munnen på varandra och då blir det ännu trevligare. Dom är ena kuliga typer min mormor och morfar.
Hur som helst. I morrn bär det åter igen av till Falun. Och livet. Hehe. Ehe.
Igår var nästan första gången på hela detta höstlov som jag vistades utanför dörren till huset. I alla fall sedan i måndags, då jag och Elin var upp till Lima och lärde entusiastiska konfirmander Street Dance på lagom nivå. Att konfirmanderna var entusiastiska märkte vi dock inte förrän vi efteråt frågade dem om de tyckte det var roligt. Vi fick då ett fantastiskt rungande JAA från de små flickorna och pojkarna.
I lördags tog vi familjen en liten tur i skogen, vilket var en mycket trevlig grej. Mamma behövde massa mossa och saker till det kommande jullandskapet, så hela familjen stolpade omkring i den höstiga storskogen och slet mossa och plockade kottar. Idylliskt på min ära! Nästa dag var trevlig den också. Jag och Olivia slet som djur och drog vårt strå till stacken, eller om vi ska säga krafsade ihop alla våra tusen tusen tusen löv till komposten. Det är spring i benen på dagens ungdomar. Hela eftermiddagen skuttade vi energiska barn omkring och räfsade löv så det stod härliga till, medans pappa spikade och och pangade och fläskade och donade med allt han nu gjorde i det egenhändigt ihopsnickrade garaget, och mamma lagade gryta på egenhändigt av far i huset, infångad älg. Idylliskt på min ära!
Men det tar på krafterna att vara idyllisk dagarna i ända må jag säga, ty efter ihärdigt lövkrafsande i kylig höstdag fick båda döttrarna i huset rungande förkylning à la jätte-ont-i-halsen och blidde sjukis på kuppen. Ja sannerligen. Kan ni tänka er hur det är nu för tiden. Barn i nutidens samhälle klarar inte ens av att kratta löv utan att bli alldeles felprogrammerade. Dra ända in i nånstans.
Så den trevliga fortsättningen på höstlovet som allt efter tiden gick liknade mer ett jullov med tanke på vädret, innehöll så mycket som dagar fyllda av fiolspeleri och pianoklink, dock ingen sång pga förkylning à la jätte-ont-i-halsen, blåstirrande på dataskärm tills man blidde fyrkantig i ansiktet och allmänt dagdriveri. Det var annat än planerat det må jag säga! Å andra sidan har mitt ganska sysslolösa lov varit soft.
Men sååå igår, mina vänner, igår var dagen kommen! Det var dags för Emma att åter igen bege sig ut i den stora vida världen och bli en del av den sociala strömmen. Ååh. Malungs centrum. Moder och jag flöt ner på byn, med det stora utbudet och hamnade mitt i fredagens rusningstrafik på Ica. Åh hujedamej säger jag då bara. Inte visste jag att det fanns så många människor i lilla Malung. Här var det inte att vara ute och finspatsera mellan hyllorna inte och gå i sin egen lilla bubbla. Nej du gubbe lille. Detta var verkligen rätt plats och rätt tid om man kände att man var på ett sådan där fantastiskt socialt humör. Ja. Det var mycket människor må jag säga, säkerligen en person för varje konserburk. Ungefär. Många sliringar med kundvagn blidde det, och många stopp, både på grund av min lilla mamma som aldrig riktigt kan bestämma sig för vad hon ska ha och på grund av alla dessa människor som man till råga på allt känner. Shopping kan vara jobbigt.
Fredagskvällen var även den en ganska social grej, ty vi samlades lite gamla vänner och avnjöt film och tusen kilo godis och chips tillsammans. Det var galet. Och mer finns icke att säga om detta.
Och nu sitter jag här på lördagskvällen. Mormor och morfar var här idag och åt kladdkaka och drack kaffe. Vi pratade om allt och inget och ibland pratar alla i munnen på varandra och då blir det ännu trevligare. Dom är ena kuliga typer min mormor och morfar.
Hur som helst. I morrn bär det åter igen av till Falun. Och livet. Hehe. Ehe.
Kommentarer
Postat av: Lajs
hehe.. låter som ett fint höstlov! men nu tycker jag att det räcker med att hänga där borta i krokarna för nu känner jag att mitt lilla emma-lager snart är slut och behöver fyllas på med nytt snarast :)!
Trackback
