Vet ni vilka som är drygast i stan?
Esteter! Yeeeeaaaaahh.
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
Det är då början till hiten Esteter, en slagdänga som kommer att sätta sig som en ettrig blodigel i folks huvuden och få alla att gå omkring och falskt smånynna. Förhoppningsvis. Men man vet aldrig så noga, För ingenting är någonsins som man tänker sig att det ska vara.
Som ett exempel på det - för att visa att jag inte ljuger så tungan svartnar i mun på mig så att säga - kan jag berätta om IDOL, folkets nya favoritsåpa. Man samlas och bänkas framför burken från alla håll och kanter i vårat avlånga land för att skratta åt alla fulingar som har så pass lite självdistans att dom vågar möta den fruktade jurun, sjunga en fin liten trall och sen bli totalsågade. Synd bara att alla inte få möta Juryn. Det vet jag, för jag var där. Jag var där under uttagningen i Falun söndagen den 30:e april. Men vad hjälpte det? Jag såg inte så mycket som en häl på någon utav jurymedlemmarna. Så all väntan hade minst sagt varit förgäves. Men ändå inte. Livet blir så mycket lättare att uthärda klockan fem på morgonen en kall söndag, när man är omgiven av en skock vänner. Och en tv- kamera, kan tillläggas. Höhö, säkerligen kommer ci, jag vara med på tv när dom visar från Falun. Kanske när vi skriker "Hundra hundar" på klingande dalmål, eller kanske när vi står och sjunger Havreflarn så rysligt (vackert) att man blir tårögd, eller varför inte när jag själv fick hälsa alla tvtirrare välkomna genom att säga på mitt hemlands språk "Häj ô välkummin te Fâlo!" Hehe höhö haha hä. Men besviken blev jag minsann på tv- världen och hela Idol- grejen. Fy farao skulle jag kkunna säga,men jag känner inte för det just nu faktiskt. Ingetning är liksom äkta varken upp och ner eller hit och dit eller ut och in. Allt handlar bara om att göra bra tv, bra underhållning. Och då blir det många omtagningar och många uppgjorda grejsimojser. Men ja ja.
HEJA HEJA kan jag i alla fall säga. Jag vet att i detta nu sitter Arvid och Olle och våndas och väntar på att få kliva in och riva av en låt inför Kirshti och dom däringa andra. Pinsamt, jag vet inte ens hur människan stavar sitt namn hujedamej. Och Kimberly gick vidare! Fantasktiskt tycker jag minsann. Oh yeah oh yeah oh yeah.
Denna helg har varit något i särklass. Eller, ja, jag vet inte hur man ska förklara, kan inte sätta foten på vad det är riktigt. Uhu? Sätta foten på ??!! Herre gud i himmelriket, kan man verkligen säga sätta foten på?! Sätta fingret på heter det väl ändå för sjutton gubbar. Jag tror jag har gått och blivit prillig. Eller tossig. Det är liksom en hårfin skillnad tror jag trallala. Nej men huer som hielsht. Det har varit en intensiv helg i alla fulla fall. Mysig, trevligt, knepig, tokigt, rooolig och så vidare och så vidare. Men vad kan det annars blir när man är med sina vänner? Jag tycker om mina vänner. Naaah så gulligulligt då säger någon. Men JA, det är faktiskt sant. Jag tycker om mina vänner. Dom är snälla. Så det så.
Nu känner jag att denna bloggning går mot sitt slut. Jag har nationellt prov i engelska om tio minuter, och det känns som om man borde vara där på utsatt tid liksom. Lycka till Emma. Tack så hemskans mycket, lycka till själv. Men så vänligt av dig att säga så. Prosit och godnatt. Varsego tack,
Kommentarer
Trackback
