- Emma

Det är söndag. Jag är in da Malung, vilket jag inte har varit på ett tag. En snabbvisit skulle man kunna säga, eftersom jag damp ner här i går vid tolv mitt på dagen ungefär, och snart - halv sex närmare bestämt - brer ut mina vingar för att som så många gånger förr flyga min kos för att söka lyckan någon annanstans. Yeah man. Men innan det sker skall jag skubba ut till min syster som ihärdigt har tjatat outtröttligt ända sen min hemkomst igår, om att jag ska spela krocket med henne. Jovars, jamenvisst, varför inte? Men ändå. Det kan bli lite jobbigt i längden att ha någon rasslandes i örat på en att kaaaaaaan vi inte spela krocket bara lite, snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla Emma?! Som den extremt tråkiga syster jag är säger jag såklart Nej men inte nu.... Vilket reduserar i att jag inte är så snäll längre. Livet är hårt mina vänner. Hårt. Nu har jag hur som helst efter en natts sömn, givit med mig. Alltså. Krocket - here I come!

Det kändes konstigt att komma hem och inte bli bemött av en hund som blir alldeles till sig i trasorna över att man har kommit hem och därför rusar runt som en stucken gris med svansen viftandes åt alla håll och kanter. Det var hemskt kontigt att åka ner till Öjesjön och sen upp till Vålberget en vända och inte ha en hund som rusar omkring överallt och ingenstans i hundratjugo nosandes och fnysandes och en aning glad över att få springa i skogen. Hujedamej.