- Emma

Jag är en liten fjärilslarv som legat och förpuppat mig och nu så vill jag gärna ut och pröva mina vingar och flyga flyga långt långt bort. Då fäller jag ut vingarna så räknar jag till fyra. En två tre fyra aaah. Ny flyger jag! Nu flyger jag! Nu flyger jag! Nu flyger jag!  Se där en blomma röd och fin och glad blir jag när jag landar på blomman och luktar på blomman. Mmmm. Men nu så vill jag flyga vidare då fäller jag ut vingarna så räknar jag till fyra. En två tre fyra aaah. Nu flyger jag! Nu flyger jag! Nu flyger jag! Flax flax flax flax flax fast mycket fortare.

Jag tittar på kort som har tagits under detta år och förra. Och det pirrar i magen och man blir varm och glad. Pirr i magen är bra. Men ibland pirrar det till när man inte vill att det ska pirra. Eller vill man det?  Varför varför varför. Man är vid en blomma ett tag men sen åker man till nästa. Om man glömmer och flyger vidare. Och jag är vidare och nu börjar nåt nytt åt ett eller andra hållet Och det pirrar. Så vart bär vingarna? Man kan ju flyga både framåt och bakåt men även om det är bakåt så är det ju fortfarande att flyga vidare mot nåt som inte var förut. Jag blir inte klok på mig själv. En ny blomma är bättre än en gammal rutten och torr en hallå. Kanske man skulle vara en fjärilslarv. Snygg metafor där Sherlock!