- Emma

Först är jag riktigt peppad och tänker att japp japp nu ska det bli av. Sen när jag sätter händerna på tangentbordet här får jag liksom ingen lust längre. Jag skulle vilja skriva om så mycket saker men ändå inte. Hänger inte riktigt med i svängarna. Många kurvor är det som man ska klara sig ur. Hit och dit. Och många backar är det man ska upp för. Upp och ner. Och det är jobbigt, speciellt om man har halvpumpade däck och fetingkassa växlar. Fast det går om man har lite kondition. Men sen kommer det i alla fall en nerförsbacke! Never mind dom fetingkassa växlarna nu liksom. Och vad gör det om däcken är lite halvpumpade för så länge cykeln rullar är det ju ingen fara på taket. I somras när jag skulle cykla till jobbet en gång fick jag punka och då var det så lite luft i däcken att cykeln stannade i nerförsbacke. Ingen brant nerförsbacke i och för sig. Men om det hade varit luft i däcken hade jag fått mycket fart och då hade håret blåst så där skönt sommarvarmt i vinden och så hade det varit en fröjdefull dag vill jag lova! Men utan luft klarar man sig inte. Man måste ha luft. Det är kämpigt, för ibland tar det verkligen mot. Och vad gör man då? Vad gör jag då? Utan luft rullar inte cykeln. Och då är inte allt så fröjdefullt längre. Så hur kul är det på en skala? Vad ska man göra? Vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte vet inte. Handfallen kallas det. Kan inte undvika att bry sig. Eller hur? Vad händer med världen? Jag hänger inte med i svängarna.