- Emma

Orden bara hoppar runt i mitt inre och vill ut och jag ska väl inte vara sämre än att jag släpper ut dem. Längtan efter att ordbajsa har nått oanade höjder och här ligger jag nu i mitt snart för upphettade rum i Kräftkvarnens folkmusikkollektiv i en alldeles för sen timme som vanligt. Kylan i första adventskvällen här utanför vill in in in men vi stänger ute den med varmlugtsfläkt och svårmanövrerade element som gör allt utom det man vill att de ska göra, stänger av sig när det behövs värme för att i nästa sekund nästan bränna upp sig själva och sådär. Hiskeligt.

- Min första dag som revivlad bloggerska, eller åtmistone ett än så länge bräckligt försök till detta, har fungerat bra. Det var endast tre kräftbarn hemma och vi avnjöt en adventsfrulle bestående av långfil, hummousknäckemacka, egenbyggd pizza och gröt. En salig blandning. Frukosten ackopanjerades av julsånger framförda av Agneta i Abba och hennes då 10åriga dotter, och julsånger i toner från mjauande och skällande katter och hundar med dansbandskomp. Oslagbart! Ljusstakarna glimmade i fönstret och på bordet flammade ett ljus som sig bör.

Efter avslutat spelning som jag, Thea och Tobbe hade för nyktra pensionärer på Gamla Elverket idag hasade vi oss ner till staden för att se om det fanns några lussebullar kvar från dagens julskyltning. Det fanns det inte. Vi avstod frestelsen att besöka Tonys Pizzera och vandrade hem och adventsfikade med varm choklad och chokladboll och kolaboll och chokladjordnötskaka stället, inget att klaga på där inte.

Förra veckan var en seger för Emma - jag tog hand om mig själv på ett enastående sätt med frukost och lunch varje dag, mandariner i överflöd, promenader, sovdags innan tolv och vakna pigg och glad amen. Men min fina nästan-vana har fått sig en törn av helgen och nu sitter jag på fisens mosse imorgon bitti. Skärpning. Morgondagen kommer förhoppningsvis att bjuda på najsiga sessions som är värda att vara i harmoni och vid medvetande för guys!

Orden bara hoppar runt i mitt inre och vill ut och jag ska väl inte vara sämre än att jag släpper ut dem. Längtan efter att ordbajsa har nått oanade höjder och här ligger jag nu i mitt snart för upphettade rum i Kräftkvarnens folkmusikkollektiv i en alldeles för sen timme som vanligt. Kylan i första adventskvällen här utanför vill in in in men vi stänger ute den med varmlugtsfläkt och svårmanövrerade element som gör allt utom det man vill att de ska göra, stänger av sig när det behövs värme för att i nästa sekund nästan bränna upp sig själva och sådär. Hiskeligt.

Min första dag som revivlad bloggerska, eller åtmistone ett än så länge bräckligt försök till detta, har fungerat bra. Det var endast tre kräftbarn hemma och vi avnjöt en adventsfrulle bestående av långfil, hummousknäckemacka, egenbyggd pizza och gröt. En salig blandning. Frukosten ackopanjerades av julsånger framförda av Agneta i Abba och hennes då 10åriga dotter, och julsånger i toner från mjauande och skällande katter och hundar med dansbandskomp. Oslagbart! Ljusstakarna glimmade i fönstret och på bordet flammade ett ljus som sig bör.

Efter avslutat spelning som jag, Thea och Tobbe hade för nyktra pensionärer på Gamla Elverket idag hasade vi oss ner till staden för att se om det fanns några lussebullar kvar från dagens julskyltning. Det fanns det inte. Vi avstod frestelsen att besöka Tonys Pizzera och vandrade hem och adventsfikade med varm choklad och chokladboll och kolaboll och chokladjordnötskaka stället, inget att klaga på där inte.

Förra veckan var en seger för Emma - jag tog hand om mig själv på ett enastående sätt med frukost och lunch varje dag, mandariner i överflöd, promenader, sovdags innan tolv och vakna pigg och glad amen. Men min fina nästan-vana har fått sig en törn av helgen och nu sitter jag på fisens mosse imorgon bitti. Skärpning. Morgondagen kommer förhoppningsvis att bjuda på najsiga sessions som är värda att vara i harmoni och vid medvetande för guys!