Ehe.
Tänk hur man kan se ut ibland. Det är nästan så att man skäms. Hur gick det till? Var är detta liksom?!
Jag - en missbrukare?!
Igår var en chokladens dag. Hädan efter skall gårdagen för alltid kallas kladdkakans dag. Den 28 augusti eller var det nu var för datum i går skall för all framtid kommas ihåg som den dagen då Emma och Elin bakade sin sista kladdkaka, och åt så de verkligen verkligen höll på att spy och krevera. På riktigt! Sedan kan det ju diskuteras huruvida det är sant detta med att dessa två jäntor aldrig mer kommer baka kladdkaka eller inte. Man lär sig av sina misstag brukar man ju säga, men jag tror inte att det är fallet för dessa två. Jag har aldrig varit med om dess like, må jag säga! Efter en kopp cappucino spetsad med lite choklad, sprutgrädde on top of it all, och två bitar kladdkaka med sprutgrädde till, låg jag bokstavligt talat på golvet och kved och vred mig i minst en halvtimme. När ska Elin och Emma lära sig att behärska sig när det gäller att äta av livets goda? Kanske aldrig. Fy. Hemma i kylskåpet står i detta nu de resterande tre fjärdedelarna av den egentligen rätt lyckade kladdkakan, och bara väntar på att bli uppäten. Hm. Det får nog blí en annan gång. Kanske..
Det är en liten liten detalj jag ändå inte förstår. Trots att jag igår alltså åt kladdkaka så att jag inte mådde så fruktansvärt bra utan var så här -- nära att spy, skulle jag idag kunna tänka mig att ta en bit. GAH! Hur går det till? Och inte nog med det. Mitt chokladsug gör sig påmint och fick mig att köpa en Twix i skolans cafeteria. BAH! Hur gick det till? Jag börjar allvarligt fundera på om jag är beroende av choklad. Iaf en gång om dagen känner jag som så att ååh jag vill ha choklad, vad gott det vore med choklad, jag måste köpa choklad, jag borde inte slösa pengar men jag gör det ändå ungefärligen. Sedan när jag har köpt min choklad och ätit lite av den är allt frid och fröjd. Hu. Jag är alltså en missbrukare. AAH! Jag är en missbrukare. ... Men samtidigt kanske det inte är så farligt när allt kommer omkring, ty jag har faktiskt hört att kakao är bra. I vissa mängder okej. Jag äter faktiskt inte såå mycket choklad. Och faktiskt, det är väl en aning mycket bättre att jag är "beroende" av choklad än att jag skulle vara beroende av cigarretter till exempel. Eller ännu värre, tänk om jag hela tiden kände IIH nu är det dags att RÖKA BRAJ! Röka lite Braj braj braj. Nej dra på trissor. Visst är det en aning mycket bätte, eller hur?!
en liten sammanfattning av vissa saker
Denna Katalonieresa innebär att man måste ta ledigt från skolan i en och en halv vecka, och därför få underskrift av ALLA lärare man har. Gaah. Därför har jag och min kära sambo sprungit omkring i några dagar nu för att jaga autografer. Puh. Det är en pers. (Pärs?) Det leder mig osökt in på ett annat ämne. När vi rusade omkring på skolan och jagade Sunken - vår eminenta?- mattelärare, och sedan hittade honom, stegade vi rakt in i ett klassrum fullt av små söta musikettor som smilade så trevligt och vinkade när vi gjorde entré. Sen, mina vänner sen! var det en hel massa människor, minst tre fyra fem eller kanske tio hundra som sa till oss att vi var bra i lördags! YEAH. Tack tack och åter tack för vänligheterna! Elin & Emma var alltså ett uppskattat inslag på årets Seaside- festival! Det känns rätt bra faktiskt.
Seaside kan sammanfattas som trevlig. Miss the Point kändes klart bäst. Basicly the same var hemskt bra dom också, Blöw var kanske aningen för mycket stringkalsonger och kropp, No Brakes rockade yeah yeah, Bag in box band verkade trevliga det lilla jag såg. Ja.
Men nu helt plötsligt måste jag rusa iväg mot ett nytt äventyr. Bildlektionen.
Esteternas smör, smält av kroppsvärme
Efter maten för ungefär en kvart tjugo minuter sedan kanske, var vi en grupp smarta människor som stodo i en ring och konverserade om intressanta och visa saker. Det var stunden då vi kom fram till följande lite läskiga faktum: Alla är nakna innerst inne. Under kläderna alltså. Helt plötsligt var denna grupp av civiliserade smarta konverserande människor något annat. NAKNA! Vi spejade oss omkring och upptäckte då en hel massa andra människor som också gick omkring och var nakna. HU! Det är lite läskigt att tänka så. Men det är ju faktiskt sant! Alla mer eller mindre nakna, det är bara att det inte syns så mycket! Tänk om det skulle synas. Att man var naken alltså. Man gick omkring och gjorde alla saker som man brukar göra, men iklädd endast skor! Oj oj oj oj.
Om en liten stund är det dags för alla esteter att presentera sig klassvis för varandra. Höhö. Det är valfritt hur man vill gå till väga, bara man tillsammans med sina små klasskamrater står på scenen i cafeterian och visar upp sg för resten. ES2MU har på något mystiskt vis kommit fram till att de ska stå och mässa entonigt och långsamt E-S-2-M-U på en rad. Sedan ska Affe komma in med ett smörpaket och utropa Skåda esteternas smör, smält av kroppsvärme! Så matar han oss med en matsked var och en ur smörpaketet. (Egentligen är det vaniljsås i smörpaketet, men det är och ska för altlid bli en stor hemlis.)
Så. Hur i hela fridens namn vi kom fram till denna ide är och kommer nog också förbli en annan stor hemlis. Men men, det är så det ska vara. Livet är fullt av hemlisar hujedamej. En sak är i alla full fall säker: Ingen annan kommer nog att göra samma sak som oss. Det gäller att vara alternativ mina vänner. Alternativ som fan. EHE.
Hösten och skolan lurar bakom husknuten
Man skulle kunna säga aatt jag har kommit något av mig i detta bloggande, vilket är synd synd synd. Men så blir det välan på sommaren kan man tänka. Nu är i alla fulla fall hösten på intågande, en dag står den väl bara där utanför dörren och knackar på och vill in. Hösten är en väldigt mysig årstid tycker jag. Jag tycker om hösten! Det är inte så passa varmt att man måste gå omkring i så lite kläder som möjligt och svettas, och inte heller så kallt att man måste gå omkring och känna sig som en stoppad korv med kläder. Hösten är liksom mitt emellan! Yeah. Till hösten hör också skolstarten till. Och den är inte långt borta må jag säga. Det är just bakom husknuten!
Säkert som skrån
Men nu ska det bli ändring i världen vill ajg lova. Nu är det typ bara en vecka kvar av sommarlovet, men nu har jag minsann möglat fördigt här i Malung. Det är ett som är säkert!
