Ny blogg

kafferaster.blogspot.com
Gör en visit!

Bloggpeppen ja jävlarimej

Orden bara hoppar runt i mitt inre och vill ut och jag ska väl inte vara sämre än att jag släpper ut dem. Längtan efter att ordbajsa har nått oanade höjder och här ligger jag nu i mitt snart för upphettade rum i Kräftkvarnens folkmusikkollektiv i en alldeles för sen timme som vanligt. Kylan i första adventskvällen här utanför vill in in in men vi stänger ute den med varmlugtsfläkt och svårmanövrerade element som gör allt utom det man vill att de ska göra, stänger av sig när det behövs värme för att i nästa sekund nästan bränna upp sig själva och sådär. Hiskeligt.
- Min första dag som revivlad bloggerska, eller åtmistone ett än så länge bräckligt försök till detta, har fungerat bra. Det var endast tre kräftbarn hemma och vi avnjöt en adventsfrulle bestående av långfil, hummousknäckemacka, egenbyggd pizza och gröt. En salig blandning. Frukosten ackopanjerades av julsånger framförda av Agneta i Abba och hennes då 10åriga dotter, och julsånger i toner från mjauande och skällande katter och hundar med dansbandskomp. Oslagbart! Ljusstakarna glimmade i fönstret och på bordet flammade ett ljus som sig bör.
Efter avslutat spelning som jag, Thea och Tobbe hade för nyktra pensionärer på Gamla Elverket idag hasade vi oss ner till staden för att se om det fanns några lussebullar kvar från dagens julskyltning. Det fanns det inte. Vi avstod frestelsen att besöka Tonys Pizzera och vandrade hem och adventsfikade med varm choklad och chokladboll och kolaboll och chokladjordnötskaka stället, inget att klaga på där inte.
Förra veckan var en seger för Emma - jag tog hand om mig själv på ett enastående sätt med frukost och lunch varje dag, mandariner i överflöd, promenader, sovdags innan tolv och vakna pigg och glad amen. Men min fina nästan-vana har fått sig en törn av helgen och nu sitter jag på fisens mosse imorgon bitti. Skärpning. Morgondagen kommer förhoppningsvis att bjuda på najsiga sessions som är värda att vara i harmoni och vid medvetande för guys!
Orden bara hoppar runt i mitt inre och vill ut och jag ska väl inte vara sämre än att jag släpper ut dem. Längtan efter att ordbajsa har nått oanade höjder och här ligger jag nu i mitt snart för upphettade rum i Kräftkvarnens folkmusikkollektiv i en alldeles för sen timme som vanligt. Kylan i första adventskvällen här utanför vill in in in men vi stänger ute den med varmlugtsfläkt och svårmanövrerade element som gör allt utom det man vill att de ska göra, stänger av sig när det behövs värme för att i nästa sekund nästan bränna upp sig själva och sådär. Hiskeligt.
Min första dag som revivlad bloggerska, eller åtmistone ett än så länge bräckligt försök till detta, har fungerat bra. Det var endast tre kräftbarn hemma och vi avnjöt en adventsfrulle bestående av långfil, hummousknäckemacka, egenbyggd pizza och gröt. En salig blandning. Frukosten ackopanjerades av julsånger framförda av Agneta i Abba och hennes då 10åriga dotter, och julsånger i toner från mjauande och skällande katter och hundar med dansbandskomp. Oslagbart! Ljusstakarna glimmade i fönstret och på bordet flammade ett ljus som sig bör.
Efter avslutat spelning som jag, Thea och Tobbe hade för nyktra pensionärer på Gamla Elverket idag hasade vi oss ner till staden för att se om det fanns några lussebullar kvar från dagens julskyltning. Det fanns det inte. Vi avstod frestelsen att besöka Tonys Pizzera och vandrade hem och adventsfikade med varm choklad och chokladboll och kolaboll och chokladjordnötskaka stället, inget att klaga på där inte.
Förra veckan var en seger för Emma - jag tog hand om mig själv på ett enastående sätt med frukost och lunch varje dag, mandariner i överflöd, promenader, sovdags innan tolv och vakna pigg och glad amen. Men min fina nästan-vana har fått sig en törn av helgen och nu sitter jag på fisens mosse imorgon bitti. Skärpning. Morgondagen kommer förhoppningsvis att bjuda på najsiga sessions som är värda att vara i harmoni och vid medvetande för guys!

Hej bloggen

Hej hej hej min stackars blogg som jag inte riktigt visste om existerade längre eftersom det var ett väldigt tag sedan jag skrev något sist. November förra året närmare besämt. Det är elva månader sen! Hjälp. Men här är den och finns fortfarande till, och nu gör jag ett litet test för att se om jag orkar med att lägga tid på en sådan sak som denna. Att blogga. Det är minsann en hel vetenskap, men kan också vara väldigt enkelt och kul om man bara tänker i sådana tankebanor.

Det enda syftet jag skulle kunna tänkas ha med att starta upp den igen vore att det är ett smart sätt att uppdatera människor som på något sätt intresserar sig för mig, om för vad jag sysslar med i livet... Jag är i valet och kvalet, och lutar nu mest åt den sidan av mig som inte är någon bloggerska.

I tider som dessa då alla mina kära och nära vänner och bekanta befinner sig på helt olika platser känner jag att det är väldigt viktigt att hålla kontakten ändå, och faktiskt måste det erkännas att Facebook är ett himla bra påfund för sådana saker, och en blogg likaså.

Kanske blir detta avsparken för en ny spännande berättelse om Emma som i detta skede i livet kan kalla sig en äkta Folkhögskolare med dreadsen, piercingen de konstiga kläderna och fiolen, vegetarian och allt - kan det bli mer stereotypiskt än så? Nej haha. Eller så blir detta den enda nedteckningen på internet, och då... Ja då får det bli så. Jag säger - På återseende!

När livet ändå går bra

Helt plötsligt är jag upp över öronen överöst med saker att göra, dock roliga, men jag undrar hur jag ska hinna med allt. Men faktiskt så känns det mycket bättre att ha för mycket att göra än för lite, det håller mig sysselsatt och det funkar faktiskt bättre. Jag mår bra! Det finns mycket att se fram mot den närmaste tiden.

Julen nalkas och är det något som är sig likt så är det den väldiga ökningen av antalet konserter att öva till. De bara hopar sig på varandra och tillsist är man alldeles snurrig i huvudet av att hålla ordning på det hela. Nu på torsdag är det Selma Lagerlöfjubileum på biblioteket. Nästa onsdag blir det Veni veni Bertil i gruvan, och första advent spelar Gränslöst på biblioteket.  Följande vecka blir det någon form av inspelning på högskolan och helgen efter det blir det VeniBertil-luciatåg. Veckan efter det väntar luciatåg i kristinekyrkan och senare på kvällen konsert med Gränslöst. Det tar aldrig slut!! När ska man öva?? Men det är ju roligt och det gör att man träffar sina vänner mer! Det har varit alldeles för lite av den varan nu i höst.

Utöver detta ska jag  ju jobba men även gå på Friskis där jag just har fyllt på mitt kort! Jag är fit for fight igen! Det är himladens skönt att komma igång och få röra på sig, och jag ska verkligen se till att det blir regelbundet. Och jag börjar ändå trivas där uppe på resturangen som vi inte vill nämna vid namn, för det visar sig att mina jobbkompisar inte är så tokiga ändå.

Så ska jag ju också till Hannah och äta soppa eller kyckling och dricka te, eller hur? Och jag och Liz ska bli lika bra som Thea på att göra rökringar, visst? =)  Och Elin, dig ska jag hälsa på men när ska tiden stå på vår sida? Så ska jag förstås åka hem till Malung emellan åt och ha det skönt också.

None

En fin tid



Fyra dagar försvann väldigt snabbt. Men det var bra dagar. Olivia har varit här och vi har gjort många bra saker, haft det mysigt framför allt. Vi har tittat på fina filmer, ätit varma mackor och druckit varm choklad med vispgrädde. Gjort våfflor och för olivias del ätit sushi för första gången. Jag tyckte det var lika gott som alltid, men det var dock inte hennes grej. Vänta tills du har vuxit till dig lite syster. Har även färgat hennes hår !! ´vilket blev mycket fint. Vi har också flanerat på stan och tittat på utbudet av materiella ting. 

Nu sitter jag och funderar över vad jag ska ta mig till med morgondagen. Ska nämligen till Gävle på delkursavslutning - och också för att avsluta kursen FÖR ALLTID - men plötsligt har hon som jag skulle få skjuts med dit hoppat av och nu vet jag inte hur jag ska komma dit. Aaaah! Det är ett problem.

Dessa rubriker

En lång men fin natt följd av en grå dag och snart ska jag åka iväg och jobba från 17-00. Hjälp! Jag fruktar att jag kommer att vara så död imorgon.
Igår kväll tappade jag min plånbok på bussen och det var fruktasvärt hemskt, speciellt med tanke på att mannen som hittade den och ringde upp mig först vägrade ge den till bussdchauffören. Efter mycket om och men gav han den tydligen till chauffören, varpå han sa när jag ringde igen att han sket fullständigt i hur jag nu skulle få tag på den bla bla. Fy. Har nu fått tillbaka den som tur är. Patrik kom och hälsade på igår kväll och stannade över natten, så jag kunde lyckligtvis få skjuts med honom till borlänge och hämta den på bussgaraget. Skönt att den är tillbaka, men det var verkligen det sista jag ville skulle hända nu. Som om det inte räcker med allt annat.

I morgon eller på måndag kommer i alla fall Olivia på besök och ska bo hos mig några dagar eftersom hon har höstlov, och trots att jag måste jobba ska vi ha det trevligt och bra. Jag längtar till nästa helg för då är det Folkmusiknatta!

Nya tag

En ny vecka, nya möjligheter och saker att uppleva. Idag har jag upplevt en mycket god Cappucinoglass som jag avnjöt framför tv:n och Ciderhusreglerna som jag lånade på biblioteket. Det blåser väldig mycket ute så att det skakar lite i balkongen då och då. Jag tittar lite på min fina inflyttningspresent som jag fick av Elin och blir genast glad och känner möjligheterna flöda runt mig hihi. GO FOR IT! Dessa fina grabbar på ett Lp-omslag, hur lycklig kan man bli? En dag ska jag ta kort på dem, men inte idag.

Jag börjar komma tillrätta men jag hinner inte riktigt med mig själv. Nu har jag verkligen flyttat hemifrån, jag bor själv och har bara mig själv att ta hand om. Det är faktiskt lite så det känns. När vi bodde på Roxnäs sa vi alltid "när jag flyttar hemifrån"... men det hade vi ju redan! Fast det kändes liksom inte så. Vet inte om det känns så nu heller i och för sig, men det här är i alla fall något helt nytt. För första gången i mitt liv bor jag helt själv. Det är nu jag borde ha tid med mig själv, göra precis det jag vill göra (när jag inte jobbar och tjänar mitt levebröd) och komma fram till vad jag mår bra av. Faktum är att jag inte riktigt vet det. Kanske har jag lutat mig mot andra alldeles för länge, följt med i vågorna och trott att det är de sakerna jag mår bra av. Frågan är om man någon gång kan komma fram till vad man mår bra av.

Torsdag kväll

Nu har jag kommit tillrätta. Min lägenhet är fin, även om det kommer en lukt från avgrundens botten genom duschbrunnen som inte tycks vilja försvinna hur mycket jag än jagar iväg det med rengöringsmedel. Annars finns det bara fina saker att säga om min nya lägenhet. Jag trivs.

Dagen har dock inte varit så bra. Några dagars pepp har liksom lagt sig och idag var en låg dag. Jag ska sluta med den jäklans pedagogikkursen för den suger musten ur mig genom att bara finnas till. Men min lilla grupp med kurskompisar är väligt fina, även om vi är ett något udda sällskap. Jag gillar dem. 

Egentligen vill jag bara lägga mig och sova några dagar och glömma. Sen hitta tillbaka och må bra på riktigt. Men jag vet med säkerhet att imorgon blir en väldigt bra dag. Jag längtar.

Dagsläget

Tiden är inne för att skriva någonting. När livet plötsligt vändes upp och ner har tanken på att blogga inte ens funnits, men nu känner jag att det är dags. Sakta har saker och ting börjat komma till rätta, eller iallafall stillat sig efter stormen. För att uttrycka det så. Jag har fått en lägenhet! Den är mysig och det blir säkert bra. Trots det lite längre avståndet in till stan är det värt det, med tanke på att det var den enda lägenhet som var ledig och har ett riktigt kök. Jag känner mig nästan lite uppspelt över det nya. Att för första gången få bestämma helt själv, utan att ha någon att anpassa sig efter. Mitt hem ska vara precis som jag vill att det ska vara. Och det är trots allt höst. En solig höstdag gör mig nöjd bara genom att vara just en solig höstdag.

kväll

Jag har kollapsat i soffan efter en dag av ihärdigt jobbande. 11-20, och jag har bara suttit ner under min entimmesrast i mitten. Aj mina fötter!
Det är nu dags att göra kväll. Ingen rast ingen ro, och jag är inte ledig förrän nästa fredag. Jag är ändå ganska nöjd, för jobb betyder pengar, dessutom har jag gjort om i köket, bytt gardiner och köpt kuddar och stolsdynor. Nu är det äntligen mysigt där! Jag vill bara sitta där och mysa och titta mig omkring och känna mig glad över det nya.
Men som sagt, nu är det dags att göra kväll.

En underbar dag på många sätt

http://www.djungeltrumman.se/content/Artikelbilder/Billie2%20-%20liten.JPG

Igår var en fin dag och kväll, även om inte vädret var det. Dagen inleds med nostalgi, Gränslöst när det är som roligast och bäst, med alla människor som man tycker om, en bra publik och Cayenne på slutet med tillhörande flummig dans nedanför scen, kompet sitter kvar och spelar i all oändlighet för de vet inte när de ska sluta, och vi andra dansar runt för att sedan försvinna, varpå kompet hamnar i den sist jag just beskrev. Efter en lyckad konsert förljer en dag i glada vänner sällskap, vi gör mest ingenting mer än hänger på och utanför Arenan där allting händer en dag som då... Tack Tove, Hanna, Thea och Ylva för jättejättefint sång och spel, både övning och framträdande. :)
Senare på kvällen kom Billie the Vision and the Dancers och spelade, och det var helt underbart. Vi klättrade upp på någon sort mur som gjorde att vi såg rakt in på scenen, och sångaren vinkade till oss och alla var jätteglada och sjöng och dansade med. Jag är nöjd. Men mest nöjd är jag nog med mina vänner.



En kort sammanfattning av det senaste.

Snart ska jag slänga mig på hojen och trampa ner till staden och gå på jobbmöte. Jag har ett jobb jag har ett jobb! Det är väldigt skönt. Numera har jag även skola att sköta, jag hoppas att det kommer att vara värt besväret. Det är nämligen så att jag valde pedagogik på halvfart, distans och antog att det skulle bli som varje annan distanskurs - all kontakt sker i princip via dator och det är lätt och smidigt att göra allt hemifrån. Så var det såklart inte, utan jättemycket består utav grupparbeten (som tursamt nog kan göras i falun eftersom tre andra var härifrån) och man skulle egentligen komma till gävle nästan en gång i veckan för att gå på sminarium. Man kan lyckligtvis se dessa via teleskärm som finns här i Falun. Men ändå. Det låter lite jobbigt, så därför provar jag några veckor och får sedan se om jag ska vara kvar på kursen eller inte....

Frank har också fått jobb! Han ska bli rockstjärna. Höhö.

jag kom på det!

Nu vet jag var det var mer som jag var nöjd över! Den andra säsongen av Gossip Girl hade premiär i USA igår kväll, så det första avsnittet är alltså redo att hämta hem, vilket jag har gjort, och precis tittat klart på. Wiie!

Jag ska nu ta och snygga till mig lite och sen bege mig ut på en cykeltur i natten, uppför jobbiga backar till Gamla Fängelset... Oooooh scary. Fast mest är det mysigt eftersom Liz just flyttade in i vad man kanske skulle kunna kalla för vindsvåningen. Det ska blir trevligt att se om hon har hunnit fixa iordning något än.

Lite nöjdhet

Nöjd nöjd nöjd kvinnan här är väldigt nöjd! Vaknade med träningsvärk lite överallt, gårdagens AfroPowerDance, som för övrigt var ett evigt flaxande med armar och ben i olika rörelser som kallades regndans, flyga örn och sådant trevligt, och Yogan, satte sina spår. Hur som helst åkte jag efter uppvaknande till Borlänge och McDonalds på Kupolen för att utbildas i kassan (nya resturangen uppe vid Ica Maxi i Falun där jag ska jobba är inte färdigbyggd än) . Det var fakstiskt kul, om än stressigt och lite svettigt ibland eftersom det var mycket som skulle läras in. Detta är en av anledningarna till nöjdet. Jag kommer nog att trivas i kassan.

En annan anledning till nöjdet är att jag just har varit på min första fiollektion för terminen, ett återseende med Sigurd är alltid underhållande och trevligt. Jag fick en rolig med ganska svår konsert av Bach - i E-dur av alla tonarter, vilket är ganska ovanligt för fiol. Jag ska nu ägna mina dagar åt att slipa detta musikstycke till perfektion.

Jag hade en massa fler andleadnngar, men de tycks ha flugit sin kos.. Jag kanske återkommer med dem om jag kommer på dem. Tills dess - Årrevoar! (adjö)

Sushi är nog livets föda.

Om en liten stund ska jag för första gången sedan vi flyttade in 1juni, gå ner i tvättstugan och se hur läget är där nere. Jag föreställer mig att det är fuktigt och grått, och sen när man tänder den ensamma glödlampan i taket som vajar lite i vinden som vinder in genom ett trasigt källafönster ser man alla fläckar på de kala stenväggarna. Tvättmaskinerna står uppställda på rad och lyser med sin omodernhet, någon har glömt en urblekt tröja på tvättlinan som hänger smal och slapp, redo att brista av tyngden från alla kläder som jag verkligen måste tvätta nu. Det enda som hörs är ljudet av droppande vatten...

Nu kanske alla tror att jag inte har tvättat sen i maj eftersom jag flyttade in första juni, men så är inte fallet! Frank och jag stortvättade en gång hemma hos hans föräldrar, och utöver detta har ju mina egna föräldrar också tvättmaskiner som jag kunnat använda när jag varit där. Men nu är det ändå dags att köra en stortvätt igen, för förrådet av kläder börjar sina. Tvättmedlet är köpt och väntar på att få användas, tvättstugan väntar på mig med spänning.

Hannah och jag premiäråt på den nya sushiresturangen idag. Det var gott och billigt! Tänk, för 80 kr fick man elva bitar sushi, medans man i Linköping fick åtta bitar för 82. En sådan lycka! Kvällen ska ägnas åt Afro Power Dance som man tydligen blir ohyggligt svettig av, och efter det YOGA!! , jag har nämligen fått en gratisvecka på MåBättre. Som jag har saknat tiden där jag gick på yoga regelbundet! Det är så himladens skönt. Jag ska vänta lite och se hur mina veckor kommer att se ut längre fram häröver, se hur mycket pengar jag kommet att tjäna osv, så kanske jag kan börja träna på MåBättre jämt. Det vore underbart.

Om

Min profilbild

Emma

RSS 2.0