Med en enkel tulipan

Åh jahaha då med enkel tulipan och ros och viol och i god och hurtig anda tänker jag nu trycka in trevliga ord i denna datamaskin, som sedan kan ligga och bli beskådade av världen. För världen, till världen, i världen, av världen. För det är ju en fråga som är mycket värd att begrundas. Vad är världen? Mitt svar skulle kunna vara: Jag är världen! Dock måste jag härmed påpeka att mitt svar i många fall inte skulle kunna vara just detta. Men som understöd till det jag nyss sa, till det som skulle kunna vara svaret på en fråga värd att begrunda, bör sägas detta: Jag är världen, ty allt som finns i världen har kommit av världen själv, och utan det som finns i världen skulle inte världen finnas, i vilket man härmed kommer till min slutsats JAG ÄR VÄRLDEN. Men tag er i akt kamrater, vänner och fränder, ty jag är ej ett egoistiskt svin. Jag är en sysserligen sällsam människa i sina bästa år som inte knusslar med att dela med sig av diverse små och stora ting. Som till exempel världen. DU ÄR VÄRLDEN, ALLA ÄR VÄRLDEN! En varm applåd. Tack och tack. Vi skall tacka oss själva som finns här och är världen, men också ska vi vara tacksamma som får den stora äran att medverka i denna evinnerliga, hejdundrande, färgsprakande och i synnerhet livliga föreställning, kallad världen. Denna föreställnig brukar också på sina håll och i vissa kretsar även kallas Livet. Är det inte trevlig så säg?

Men jag ska väl ändå inte bli långrandig. Personligen känner jag starkt för ränder på bredden, vågräta ränder så att säga. Och när man talar och vågor kan man osökt komma att tänka på hår. Sådant hår som växer och frodas och ringlar sig runt huvudknoppen alltså. Det är snart dags att boka klipptid tror jag trallala. Och när man talar om klippning kan man osökt komma att tänka på diverse andra saker som jag känner att jag i detta nu inte alls orkar uttrycka i ord. Och på tal om att uttrycka i ord så finns det som sagt mycket saker i denna värld och i livet som man inte kan uttrycka i ord. Jo lite. Men inte jättemycket. Då kan man kramas i stället. Kramas betyder att man omfamnar varandra och sedan håller kvar och liksom känner personen i vilken man utfört omfamningen på. Jag känner varmt för denna typ av umgänge, det måste jag säga. Inget knussel.

I dessa dagar finns det mycket av dessa kramar. Och det är fantastiskt trevligt. Oxyticin! Eller hur nu detta fantastiska lillla ord med tillhörande fantastik betydelse, stavas.
Pussis kramis klämmis klappis kiiiiiiiii som man kan säga till sådana som man tycker väldigt mycket om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0