Uppdatering!

Nu har tydligen hösten kommit. Skolan har börjat. Blir det automatiskt höst bara för att skolorna börjar?
Jag kan ha sommar lite längre för jag ska inte till skolan! Yiiiey! Och då det väl händer blir det något helt annat. Pedagogik på distans, halvfart, högskolan. Det borde vara något helt annat. Lite spännande!

Har helt fastnat i Big Love och vräker i mig avsnitt efter avsnitt. Detta är både en dålig och bra grej med att kunna ladda hem serier. Att ett avsnitt slutar med en cliffhanger är väl det vanligaste som finns, eftersom tittarna då väntar en vecka med spänning på nästa avsnitt men.....när man laddar ner behöver man ju inte vänta fast å andra hand förlorar man spänningen. Hur som helst är Big Love en bra serie och ibland drömmer jag till och med saker som går att relatera till Big Love. Till exempel att jag gifter mig med både Elin och en ganska okänd människa fast jag egentligen vill gifta mig med Frank. Hu.

I morgon ska jag på jobbintervju och kanske ska Faluns nyöppnade Sushiresturang invigas av undertecknad, och på torsdag åker jag och hälsar på Elin! Frank sitter som vanligt och spelar Need for speed men snart ska vi äta lasagne. Namam.

Jag känner mig duktig som fått ihop ett inlägg. För att inte ha uppdaterat på ett tag är jag ändå inte alltför ringrostig i skrivarfingrarna. :)

Idag

Idag skriver jag bara för att jag inte skrivit på tusen år och med budskapet om att jag verkligen håller på att lägga ner detta bloggande. Främst därför att det aldrig blir av men också för att blogg.se går mig på nerverna som kvaddat min design totalt. Därav bloggens otroligt fräsiga nuvarande look. Heja!

De tilltänkta glasögonen mamma!



Här är de som är lite mer diskreta. Klicka på bilden för att se en förstoring =)



De mer markerade. Som man ser här så är de lite brunspräckliga.

I vårsolens sken

Min dag som skulle ha börjat så utomordentligt bra en med en trevlig cykeltur ända från Östanfors och Frank till skolan i vårsolens sken, gjorde inte det, viket var lite surt. Men egentligen borde jag kanske inte vara så förvånad? Självklart är det så att ens cykel får punka just den dagen man bjuder till och ska cykla seriöst i ungefär tjugo minuter och på så vis kanske bättra på konditionen lite (eller iaf börja bygga upp konditionen?) och få några extra värmande solstrålar på sig. Men jag ska inte klaga. ibland känns det som att de tär det enda jag gör i denna blogg.
Så därför: Det är äntligen vår! Eller börjar bli i alla fall. Jag är glad trots att tonvis av plugg väntar denna helg, men det blir bra ändå. Jag ser framemot en lugn helg i total ensamhet, jag ska kanske laga mjölkmakaroner och stekt falukorv för det har jag varit sugen på hur länge som helst, och jag ska definitivt ta tag i mitt liv och göra alla förbaskade läxor. En hård tid väntar. Men denna vår kommer ändå att vara fylld av lyckliga ögonblick!


Adjö

Jag känner att jag måste skriva en liten avskedhälsning såhär i sista stund innan det bär av mot mycket varmare breddgrader. Vad hääärliigt som Teddy och Freddy i Saltkråkan skulle säga. Jag har packat min väska och hoppas stenhårt på att jag inte har glömt något otoligt jätteviktigt för då vore det ledsamt. Men å andra sidan kan jag nog inte glömma något som är fruktansvärt livsviktigt. Vad behöver man egentligen om man mest ska ligga och gassa i solen? Det kommer bli fett najs.

Igår tittade jag och Frank på andra deltävlingen av melodifestivalen, det var ingen fröjd alls. Man blir sur och irriterad över hur hemska alla är och hur fult och falskt de sjunger, och hur intetsägande varenda låt är. Men det är väl egentligen ingenting nytt när man tänker på hur de senaste årens melodifestivalbidrag har varit. Detta år tar nog ändå priset.

Eftermiddagströttheten börjar så sakta komma smygande, och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag ska orka upp till flyget klockan sju i morgon bitti. Snart ska jag gå och steka lite potatis och annat för att friska upp mig. Kanske äta lite av osbågarna som blev över från igår... Gottigott.


Kära blogg

Förlåt att jag inte har skrivit något i dig på väldigt länge. Men jag känner att jag inte riktigt har haft den där bloggnistan i mig på senaste tiden. Men idag är det dags. Kanske har det att göra med den senaste tidens nostalgiska läsning av gamla dagböcker. Och roligt, det har vi alla haft dessa sagostunder!

Kära blogg varför blir det alltid så här att när jag skrivit några rader, så tappar jag på något vis lusten att fortsätta?
Jag ska grubbla över detta tills jag somnar. Hoppas att du inte tar alltför illa upp kära blogg. Jag har bestämt mig för att jag ska skriva mer om mina tankar och känslor istället för vad jag gör om dagarna i dig kära blogg. Kanske jag har mer lust att skriva då. Jag känner nämligen på något vis att jag blivit mer vuxen nu sen jag började trean, mer djup på något sätt. Min lugg har blivit väldigt lång. Eller ganska lång i alla fall. Den går snart ner över ögonen, och det är ju faktiskt ganska långt för att vara en lugg. Jag vet inte om jag ska låta den växa ut, eller om jag ska klippa av den. Agnes har en ganska kort lugg, och Thea också, fast den börjar växa ut nu. Liz har jättelång lugg som är lika långt som resten av håret, och det har Ella också.

Lite senare.... Förlåt att jag bara lämnade dig så här kära blogg, men jag var tvungen att gå och borsta tänderna. Men nu är jag tillbaka! I skolan läser vi om energi på naturkunskapen och på religionen pratar vi om vad som är rätt och fel. På musikteorin pratade vi om Gösta Ekman idag och så lyssnade vi på när Helene spelade ett lurigt ackord. Sen läste vi lite marchrytmer som är lättare än vad de ser ut att vara också. På julafton frågade jag chans på Frank och han sa ja. Nu är vi ihop och har pussats flera gånger. Tänk att jag vågar! För några år sen hade jag aldrig vågat, men jag har ju också blivit äldre nu.

Kära blogg jag är trött så jag ska sova.
Godnatt!
Kramizzz

teknikens under

Nu har jag fått min dator, och jag är fantastiskt nöjd. Den kommer att bli min bästa vän i alla väder :)
Plikten kallar: moddellerande framför kameran med ola och karl. yeah.


Fotosession!

image66
image67

image68image69image70image71image72

Det värsta är över

Lucia-veckan är över och därmed det värsta. Igår kväll var jag så trött att jag somnade framför tv.n klockan tio i min ensamhet. Mycket skönt må jag säga. Hela veckan har varit otroligt grymt hektisk, vilken innbär en hel del då de föregående veckorna också varit aningen hektiska. Nu är det ingenting mer kvar att göra mer än en liten filmanalys, en Vikakyrka-konsert och en cabaré. Sedan: JULLOV!



Denna dag har passerat snabbt, vaknade när solen så sakterliga började gå ner - väldigt synd dock eftersom det var en väldigt fin dag med klar luft, strålande blå himmel och alldeles blank is som man hade kunnat åka skridskor på om man har ett par. Laget skulle ha spelat på Söndagsklubben i detta nu, men eftersom informationen har varit så otoligt DÅLIG!!! meddelades vi igår kväll efter att vi själva ringt upp och frågat (efter en hel del obesvarade mail och sms) om att vi var tvugna att ta med oss alla saker som vi behövde på spelningen själva. För oss var detta en omöjlighet, eftersom vi har så himladens mycket grejer att frakta - trummor, orgel, piano, förstärkare efter förstärkare och bajs bajs bajs. Om vi hade fått reda på detta för länge sedan hade vi säkerligen kunnat ordna det, men nu fick vi reda på det kvällen innan, och hur sjutton ska man få tag på skjuts för alltihopa då?! Bajskorvar säger jag bara. Ingen spelning för Laget idag alltså. Surt sa räven.

Jag och Elin har tittat på Farväl Falkenberg. Fin och sorglig film. Jag skulle vilja göra någonting mer idag. Gå på promenad kanske? Hoppas att inte är alltför kallt ute.

Då komma väl de tusen lussebullar vandrandes kring husen

image60 image61

Första advent är här och snön likså. Den ligger i väldiga drivor överallt och bäddar in allting i luddig mysighet och dämpar alla ljud. Mamma, Olivia och jag bakade pepparkakor igår. Dock inga lussebullar, men en saffranskaka blev det i all fall också. Sista plåten pepparkakor blev den bästa, eftersom mamma gräddkungen skärpte till sig och tog ut den i tid. Idag har jag och Olivia dansat någon form av pardans till käcka julbitar, och satt upp en adventsstjärna i pappas sovrumsfönster. Det är julskyltning nere på byn men jag vet inte om jag ska dra mig ditåt eller sitta här i värmen tills det är dags att åka till tåget. Jag stannar nog här i fikadoften som börjar komma svävande från köket. Det är mysigt med jul, men det skaver.

Nöjd nöjd nöjd

Fan babaylove. Jag håller mig ju inte uppdaterad? Alls? Men nu är jag fett on the mood.
(interskämt höhö)

Hade en litet afro-dag med klassen idag fast det inte var skola. Den började med att ingen i min grupp dök upp förrän sisidär en och en halv timme försent. Kul liv! Allting uttvecklade sig dock till det bästa, jag agnes hö och lollo totade ihop ett vackert arr på en amelie-låt där vi endast använder oss av fina fina ljud på diverse synthar. YEAH!

Nu börjar julstämningen att riktigt komma igång och vakna. I och för sig började affärerna med pepparkakor, julmust och glögg i långa rader redan för en månad sedan, men jag har liksom inte tillåtit mig själv att känna någon julstämning förrän nu. Tro det eller ej, men jag är faktiskt ganska nöjd över snön som har fallit under helgen.

Nöjd måste ändå en av de bästa känslorna. Nöjdhet frammanar också fina miner och ansiktsuttryck hos männiksor. Många gånger sådana att om man ser dessa miner så blir man själv nöjd. Och vem vill inte vara nöjd? Är nöjd så är man glad, och är man glad så är man nöjd.

En varm filt tack.

Frustration.
Alltid händer allt på samma gång och inget finns att göra åt det. Ingenting finns att göra som kan ställa till rätta.
Mer än möjligtvis en kram och sågon som kan hålla med en. Eller någon som bara kan lyssna. Då känns det lite bättre.
Det ställer inte till rätta men det värmer. Som choklad eller en stor varm filt.
Plötsligt finns frustrationen överallt runt mig och jag vill bara lägga filten över och värma och värmas.
Det känns som om det behövs nu.

Trots allt är jag ganska nöjd idag. Men det går i höga vågor.
Det finns i alla fall mycket att vara nöjd över det är ett som är säkert.

Everyone deserves to shine

Denna helg har varit riktigt bra! God mat, bra musik och mycket skartt - allt detta i glada vänners sällskap.
Nu är det dags att återvända till den där vardagen igen, den som är grå och trist ni vet. Det beror förstås på hur man ser det. Det är ju inte så att jag går runt och lider i mitt liv, för vardagen är inte så grå och trist... Den innehåller faktiskt ganska mycket trevliga saker. Ändå så blir jag ganska trött och less på det hela från stund till stund. På jullovet borde jag ordna det så för mig att jag inte har något jag måste göra. Jag tror att det är det som ligger och skaver och gör att tröttet kommer smygande. Det där Måste Göra. Inte trevligt det inte. Måste Göra är som fettet på maten - det finns alltid där men helst skulle alla ta bort det om det gick.

I fredags när jag kom hem från skolan och tittade i brevlådan blev jag väldigt glad. Mormor hade skickat brev till mig med mina nylagade handledsvärmare. Väldigt väldigt fint gjort att skicka dem tycker jag. Min mormor är bra. Lycka! Tänk vad ett litet brev kan göra.

Bajskorvar

Trååååkigt!
Sitter i datasalen och väntar på att Nutida konsten ska börja om en timme. Alla sitter och spelar Age of empires eller vad det nu heter och det är så himladens tråkigt att jag blir lite arg. Fast inte på riktigt egentligen. Om de nu tycker att det är en fantastiskt trevlig sysselsättning att fördriva tiden med, så visst.
Jag kanske har vaknat på fel sida idag. Igår kväll tänkte jag på att nu var det ganska länge sedan jag vaknade på morgonen och var dödstrött och så förblev resten av dagen, så vad händer såklart idag? Jag vaknar och känner mig lite som en död säl. Jag är lite less på det mesta idag helt enkelt. Blää jag orkar inte. Ett täcke över huvudet och ingenting att göra på ett bra sätt, varm choklad och en lång kram vore himmelriket just nu. Eller kanske en storm. I en storm kan ngen komma och ingen kan gå. Allt är tryggt. Fina ord av Tove Jansson - en fin kvinna!

På lördag är det Folkmusiknatta, och det blir i alla fall KUL!! Spelning med Gränslöst yes yes yes.

Vaniljbulle hela dagen lång

Jag sitter och väntar på att Elin ska komma hem. Vi ska nämligen storbaka idag. Dumt nog går allt till Gränslöst. Men en liten bulle kan väl ändå få slinka ner... Vanlijbullar ska det bli och det är bäst att dom blir goda!

Imorgon är det muntligt nationellt prov i svenska. Jag hoppas att det går bra! Det är lätt att flumma iväg och komma av sig för att sedan flumma iväg ännu mer. Ååh.
Denna kväll är det åter igen House! Kanske Robert kommer hit om han orkar, och kanske - vem vet? - får han också en fin vaniljbulle. Fett med najs.

Och från en vaniljbulle till en annan så har jag inget mer att säga mer än att lyckan är som insmord i form i alla färger, former och smaker. Den är som rödaste smulton i grädde och vin ty ljushuvudet Emma kopplade i räkteven i hummern med en liten smidig skartsladd eller vad det nu heter och se nu kan Elin och Emma titta på video på stor teve dagen lång. Det som visas är Astrid Lindgren och inget annat... För tillfället. Eufori! Låt oss dansa tango tills solen går ner. Eller kanske brista ut i ett skallande vårskrik a la Ronja Rövardotter?

Förvrigt känner jag mig lite som henne i min nya frilla.
Jag gillar't så därför tänker jag flasha med bild
image56

Det sista höstlovet någonsin slutar nu

Back in Falun!
Hemkomsten var inte den trevligaste. När jag gick av bussen vid Kontrollis var det snö och is men ändå slask, vilket gjorde att det blev väldigt svårt att rulla min fruktansvärt tunga väska ända hem. Men jag kom fram tillslut! Kvällen igår var desstå trevligare. Jag och min kära sambo trampade först iväg i novembermörkret på våra ädla springare och  köpte halva Willys kändes det som. Vi slog även till och köpte en Kalles randiga lite diskret så där i smyg. Jag kom nämligen fram till att eftersom den kostar så mycket känns den inte lika dyr att köpa om man bara köper den sådär i förbifarten och låtsas som det regnar! Mycket smart tycker jag. Efter storhandlingen toig vi oss hem igen i slaskhalkan, och lite senare begav vi oss hem till Karl och Liz! Mycket mysigt. Årets första glögg har härmed druckits! Ååååh det var gott må jag säga. Vi tittade även på en lite läskig film om ett elakt skitzofreniskt (hur nu det stavas?) barn.

Idag har vi äntligen fått den stora wide screen tv:n!! Yeah. Den är fetingstor ja sannerligen. Snacka om att gå från räka till hummer - bara sådär! Enda haken är att vi inte har någon video att koppla in i den stora tv:n. Min video är nämligen inbyggd i min räkt-tv. Vi vill titta på Astrid på stor tv ju! Elins fotoläxa har äv blivit avklarad, och min dagliga dos av fotoposering i samband med det. Höhö. Ö&B har också fått sig ett besök och blivit två Uncle Bens Sweet an Soursås, en Geisha, en Tutti Frutti Passion och en glöggflaska fattigare. Nu ska jag ta i tu med den förbenade eviga svenskaläxan. Kadavermask!

Hem

Nu åker jag till Malung.
Fast allt finns inte på Gärdevägen 12 längre.

Sing me out the window

image55

Kom för inte så länge sedan hem från årets Estethöstkonsert. Årets upplaga var på något sätt bättre än väntat! Denna höstkonser har de tidigare två åren jag har varit med, haft en tendens att vara lite smått långrandig. Men icke denna! Slagverksensemblen - OBS! den mer rutinerade slagverksensemblen, det finns nämligen två - ägde fett. Jag medverkade på tre låtar med Hagve vilket avslutades med ett sjuhelsikes arr på Drunken sailor. Alla blev glada. Rev även av en trevlig dänga på fiol med uppstämda strängar, gitarr och congas. Mycket vackert. Dagens finaste var när Ullakören sjöng Lean on Me och Anders som stod i bakre ledet såg ut som en kräfta med ofantligt långa armar när han klappade. Fröjd!

I morgon bär det av till Stockholm med Nutida konsten och Marinka. Trevligt med en Stockholmsresa tycker jag! Vi borde dock ha fått tagit tillfället i akt och gått på nån fin föreställning på kvällen. Men tydligen är alla resurser redan förbrukade då vi fick gå på en fantastiskt jazzkonsert i torsdags. De var så bra att Arvid blev arg på dem. Jag känner mig sannerligen som paria då ungefär alla ska stanna i Stockholm över helgen. Bara för att vi Laget ska spela på Harrys på lördag. Men hur knäckande bra är inte det i och för sig att vi ska få spela på Harrys?! Mycket kan jag tala om. Och jag som ville gå på Gudrun Sjöden och Zapata....

Jag är trött och har ont i ögonen. En tröst är att jaq är klar med min konstanalys. Fantastiskt. Det finns dock mycket annat som är i o-ordning. Det är jobbigt. Men någon riktig ordning och reda kan man väl egentligen aldrig få.

Vissa människor har lök i alla hålen

När jag skulle cykla hem från Gränslöst idag upptäckte jag att någon hade totaldemolerat min cykel. Okej den hade råkat ramla omkull, det händer väl tänkte jag när jag kom fram till den. Men icke. Någon har sparkat omkull min cykel, dräpt in den i ökänd flottig vätska som luktar som en blandnig av hudkräm och olja, OCH tagit bort allt som täpper igen ventilerna. Vilket innebar att jag hittade en vält och helt punkerad cykel som jag blev alldeles flottig om händerna av när jag tog upp. FY FAN! Dom lökhål som har gjort det borde anmälas. Vem gör en sån grej mer än för att jävlas?! Det finns ingen som helst logisk förklaring till varför man går och tar ur luften ur folks cykeldäck och kastar bort alla ventilgrunkor så att man måste köpa nya för att kunna behålla luften i däcken. Och varför hälla något över hela cykeln så att den blir alldeles kladdig och blöt???!! Jävla dumhuvuden. Jag blir väldigt arg.

Några ord bara för att säga något

Jag vaknade klockan ett idag, vilket inte brukar höra till vanligheterna. Ett är nog gränsen för hur länge det går att sova. Hur som helst gick det tydligen för sig idag, och det var najs. Utöver mitt sjusovarmaraton har vi som jag sade igår haft Scrubsmaraton, vilket ended up to be hemma här. Bra för mig som inte behövde röra mig ett dugg. Tyvärr blir till och med Scrubs ganska enformigt i längden och efter en sådär sex, sju, åtta avsnitt känner man att det är dags att göra något annat. Och plötsligt är klockan kväll. I morgon är det tillbaka till verkligheten som gäller.

Detta blev ett otroligt inspirerande och intressant inlägg må jag säga.
Jag får helt enkelt avsluta med det fina visdomsordet Lagoma korvar är bäst och nöja mig med det idag.
Nästa helg ska jag åka hem!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0