Everyone deserves to shine

Denna helg har varit riktigt bra! God mat, bra musik och mycket skartt - allt detta i glada vänners sällskap.
Nu är det dags att återvända till den där vardagen igen, den som är grå och trist ni vet. Det beror förstås på hur man ser det. Det är ju inte så att jag går runt och lider i mitt liv, för vardagen är inte så grå och trist... Den innehåller faktiskt ganska mycket trevliga saker. Ändå så blir jag ganska trött och less på det hela från stund till stund. På jullovet borde jag ordna det så för mig att jag inte har något jag måste göra. Jag tror att det är det som ligger och skaver och gör att tröttet kommer smygande. Det där Måste Göra. Inte trevligt det inte. Måste Göra är som fettet på maten - det finns alltid där men helst skulle alla ta bort det om det gick.

I fredags när jag kom hem från skolan och tittade i brevlådan blev jag väldigt glad. Mormor hade skickat brev till mig med mina nylagade handledsvärmare. Väldigt väldigt fint gjort att skicka dem tycker jag. Min mormor är bra. Lycka! Tänk vad ett litet brev kan göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0