Grattis Patrik! Solen skiner och det är kul.

Idag fyller lilla Patrik år. Det betyder att det bara är åtta dagar kvar tills jag fyller år! Det mina vännerm kan jag berätta, att Patrik aldrig är och varit sen att påpeka så fort han kommer åt. Men faktiskt. Jag bryr mig inte ett dugg om att jag är åtta dagar yngre än honom. Spelar inger roll, spelar inger roll ty flickor är faktsikt tre år före i utvecklingen. Höhö. Sug på den. Men men. Pojkarna små kanske börjar hinna ikapp, vad vet jag. Hur som helst är inte det så viktigt ännywäjj.

Idag är jag sur. Eller jag var sur förut i alla fall, och är det väl fortfarande, fast i lite mindre skala. Det gick lite över tack vare den varma solen, en gräsmatta en Henric och två gitarrer. Senare blev gräsmattan dock utbytt mot en sten i en skog eftersom gräset var blött och gjorde att man blidde blöt i rumpan av att sitta ner. Och det är ju faktiskt inte så hejdundrandes trevligt att vara blöt i rumpan kan jag säga. Hur som helst. That made my day, som det så vackert heter på utrikiska. Hallelujah och glad påsk. Vi spelte de vackreste låter som denne dag har fått höre,  och det klingde ljuvt i örene mine så att säge. Ja.

Idag är det åter igen torsag. Jag menar inte att det har varit  tordag och sen en annan dag och sen torsdag igen, utan att det är tordag nu igen. Det var sju dagar sen det var tordag sist, men det känns verkeligen inte som det. Det har gått hiskeligt fort. Hujedamej i skogen och i myrstackarna, ja tiden har bara rusat iväg. Dragit av en rivstart och förvunnit bakom oss i ett moln av damm (eftersom solen lyser så mycket att det har torkat upp ordentligt och fått vägarna att bli läckert dammiga)  Ja. Så tror jag faktsikt att det är. Men man kan ju aldrig vara säker, Tiden kanske inte gillar att liksom hispa iväg så där hipp som happ räsersnabbt. Den kanske är merlagt åt det lugna hållet. Kör liksom en lugnt mjuk start med får upp ett riktigt rysligt tempo sen liksom. Tiden kanske är mer en spurtare. Så kanske det är. Kan man kalla tiden för den? Det är en fråga som kanske ingen kommer att kunna svara på.

En annan fråga som har crossat my mind flera gånger om är följande:
Hur säger man detta - En rädd ekorre. Ett rädddddddttttttt rådjur? Ett räddat rådjur? Ett räddigt rådjur? Ett rätt rådjur? Naaaaeeee. Det går ju ta mig skråsikan inte. Jag blir faktiskt lite frustrerad måste jag erkänna. Jag återkommer när och om jag finner något svar på denna olösliga fråga.

Men bajs. Skjört. Bört och alla hans vänner. Jag har svenska. Men det går ej så bra nej det går ej så bra trallala. Jag måste slita mig från min fina blogg helt enkelt. Jag känner att jag inte helhjärtat lägger min själ i arbetet om Bengan när jag inte gör det. Haha, logiskt. Men det är ju faktiskt så det är . När man inte jobbar såjobbar man inte. Så nu ska jag jobba.
Slut för idag, tack för idag!

Kommentarer
Postat av: Carolis

ja, de där rädda djuren är en hemsk ordgåta som jag funderat på evigheter.. usch!

2006-05-05 @ 09:33:04
URL: http://hejhenning.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0